Just nu möts FN:s kvinnokommission i New York för att försöka enas kring så kallade ”överenskomna konklusioner” för att få bort och förebygga all typ av våld mot flickor och kvinnor. Ämnet är känsligt internationellt och just därför är det så viktigt att kunna enas om skrivningar som vägleder det globala arbetet mot könsrelaterat våld. Vi vet inte än om de kommer att lyckas, eller vad en överenskommelse skulle innebära.
Könsrelaterat våld är en konsekvens av bristande jämställdhet. Hot om våld och sexuella trakasserier är också en nedtryckande mekanism mot kvinnor och flickor inom samhällen dominerade av män. Forskning och erfarenheter visar att när kvinnor och män har mer jämställda förutsättningar att leva sina liv minskar våldet. Samtidigt förekommer könsrelaterat våld i alla samhällsklasser, rika och fattiga. Därför är det också en fråga om attityder, värderingar och makt.
Vi kan alla bidra för att visa att vi inte acceptera våldet. Förutom personligt engagemang så måste vi göra mer för att ändra strukturer så att de där slagen inte ska utdelas, att de där kränkningarna inte sker och att den där våldtäkten inte händer.
Globalt har resurser hittills mestadel använts till det omedelbara arbetet att hjälpa överlevare till rätt service, vård och att stärka det rättsliga skyddet. Detta är givetvis oerhört viktigt men är åtgärder som sätts in efter det att kränkningar och övergrepp redan skett. Det är så mycket svårare och utmanande att arbeta med att förebygga våld och med att stärka kvinnors deltagande och inflytande. Implementering av lagar mot våld och utdelning av kännbart straff är viktiga preventiva åtgärder.
Kvinnors ekonomiska oberoende är en viktig faktor. Det handlar om att kvinnor behöver få mer makt att bestämma över sin egen situation, kunna försörja sig, ha rätt över sin kropp, äga och ha samma rättigheter och möjligheter som män. Det handlar också om att män tar aktiv ställning mot våld.
Trots att många idag vet att jämställdhet betyder ökad ekonomisk tillväxt så är det långt ifrån ett givet perspektiv. Jämställdhet i sig är därför en förutsättning för att motverka fattigdom och då är arbetet mot könsrelaterat våld en självklar prioritering i det svenska biståndet. Vi medverkar också till att minska och förhindra våldet genom vårt jämställdhetsarbete i stort. Idag tar Sida ett nytt steg och stärker inriktning och fokus på det långsiktiga och förebyggande arbetet för att motverka könsrelaterat våld.
Det tål att upprepas: jämställdhet är ingen ”kvinnofråga” utan en fråga om mänskliga rättigheter. Den involverar i högsta grad oss män. Det förebyggande arbetet kommer och måste i högsta grad involvera pojkar och män för att kunna vara effektivt. Dessutom får vi komma ihåg att män och pojkar inte bara utövar men även drabbas av våld. Vi kan genom Sida fortsatt stödja och intensifiera arbetet mot könsrelaterat våld, vi kan aktivt ta ställning när vi ser kränkningar sker, vi kan se till att könsrelaterat våld är en prioriterad fråga i dialogen med våra samarbetspartners, vi kan se till att regeringens prioritering av frågan också omsätts i resurser, handling och resultat.
Idag ansluter sig Sida, som första svenska arbetsplats, till den internationella kampanjen One million men, One million promises – ”Ring the Bell"”. Precis som Ban-Ki-Moon och andra prominenta män runt om i världen så trycker män i vår organisation på ringklockan och ger löften om att göra något, stort eller litet, för att förhindra könsrelaterat våld.
För Sidas ledningsgrupp:
Bo Netz, Torbjörn Pettersson, Georg Andrén, Joachim Beijmo, Erik Korsgren och Ola Andersson
