Publicerad i Dagens Industri 26 januari 2012.
Att rekordmånga unga människor i dag saknar möjlighet att få ett arbete och försörja sig är en av vår tids viktigaste frågor. Lyckas vi inte få bukt med ungdomsarbetslösheten löper vi enorma ekonomiska och politiska risker. Därför kommer vi att på Davosmötet om globala risker, som startade i går, kraftigt driva på arbetet för en global allians som inte bara pratar utan som skapar arbeten för unga.
Den globala arbetslösheten för unga mellan 15 och 24 år ligger på en av de högsta nivåerna hittills. Över 75 miljoner unga står utan formella arbeten och det är två till tre gånger så många som de arbetslösa vuxna. Många miljoner fler kämpar dessutom i den informella ekonomin och tvingas arbeta under osäkra arbetsvillkor, i undermålig arbetsmiljö och med dåligt betalt. Att ignorera dem innebär inte bara en katastrof för enskilda personers liv, utan också stora kostnader för samhällen och kan leda till onda cirklar av utanförskap och social eller politisk konflikt.
Bristen på arbetstillfällen för unga är inget isolerat problem för utvecklingsländer. Det drabbar i högsta grad även våra egna breddgrader. Den öppna ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger, enligt ILO:s siffror för 2010, på 25 procent. Den är lika hög i exempelvis Nordafrika och Mellanöstern medan siffrorna för Sydostasien och Afrika söder om Sahara är under 15 procent. Detta är bara de registrerat arbetslösa.Mörkertalet i utvecklingsländerna är mycket stort. Sysselsättning och inkomster från arbete är den absolut viktigaste länken mellan ekonomisk tillväxt, ökat välbefinnande och fattigdomsbekämpning. I såväl rika som fattiga länder.
Mycket har gjorts globalt för att genomföra olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att få in unga i arbetslivet. Men forskning visar på små effekter. En av svagheterna är det stora glappet mellan arbetsmarknadens behov och de ungas kunskaper och färdigheter. En undersökning visar att över en femtedel av företagen som verkar i utvecklingsländer upplever brist på arbetskraft med rätt färdigheter, och att det är ett hinder för deras verksamhet och investeringar.
Detta kan användas för att sätta tryck på utbildningsinstanser för att höja kvaliteten på utbildningen, men också ett behov av att närmare koppla samman utbildningssystem och arbetsmarknadsbehov. Näringslivets drivkraft behövs för verklig förändring. Den privata sektorn gynnas också av att människor är i arbete – då har de inkomster för att köpa de produkter som samma privata sektor producerar.
Som ordförande och viceordförande för World Economic Forums särskilda råd för arbetet mot ungdomsarbetslöshet, Global Agenda Council on Youth Unemployment, kommer vi under mötet i Davos att aktivt föra samman regeringsrepresentanter med ledare inom näringslivet och ungdomsorganisationer. Vi vill bidra till att hitta nya lösningar för att fler unga får rätt utbildning och kan ta steget in i arbetslivet och att såväl den offentliga som den privata sektorn bereder väg för dem.
Men vi vill ha mer än prat. Världsbanksgruppens organ för samarbete med privatsektorn, International Finance Corporation, IFC, och Sida kommer att prioritera åtgärder för ungdomsarbetslöshet de närmaste åren. Initiativet i Davos är startskottet för en global allians som kommer att arbeta praktiskt i flera länder och regioner. Först ut som pilotlände i satsningen blir Tunisien och Kambodja – två länder som själva har identifierat vikten av problemet och där IFC och Sida ska bidra till att föra samman de aktörer som kan driva en verklig förändring av utbildningssystem och arbetsmarknad.
Ett år efter att tunisierna avsatte presidenten återstår stora problem med arbetslöshet och ungas svårigheter att ta sig in på den formella arbetsmarknaden – i dag går en tredjedel av alla unga tunisier utan jobb och försörjning. I Kambodja är över 30 procent av befolkningen under 15 år och varje år kommer mellan 300?000 och 400?000 unga ut på en arbetsmarknad som är oförmögen att absorbera dem.
Världens unga är en resurs som vi inte får missa att dra nytta av. Unga är förändringsaktörer i samhället och de är innovatörer i den privata sektorn. Att ta tillvara på dem är en förutsättning för hållbar utveckling, ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom. Vårt fokus är de länder som vi samverkar med – utvecklingsländerna. Förhoppningsvis kan vi tillsammans med Tunisien och Kambodja hitta lösningar som kan inspirera även på hemmaplan.
Lars Thunell, vd för IFC, International Finance Corporation, som är en del av Världsbanksgruppen
Charlotte Petri Gornitzka, Sidas generaldirektör
