Publicerad på Newsmill 31 augusti, 2011.
Attacken mot World Trade Center och Pentagon för tio år sedan markerade slutet på ett decennium av viss säkerhetspolitisk hoppfullhet. 1990-talet hade präglats av händelser som Berlinmurens fall, apartheidsystemets avskaffande och fredsavtal som satte punkt för de centralamerikanska inbördeskrigen. Men i och med al-Qaida-attackerna så skiftade fokus till hoten mot västvärlden och det globala engagemanget kom att koncentreras mot områden kopplade till dessa hot.
I dag kan vi skönja en ny, bredare bild av utmaningarna för säkerhet på en global nivå. Världsbankens rapport om konflikt, säkerhet och utveckling, World Development 2011, visar att fred inte med automatik innebär slutet på våld och osäkerhet. Många stater där konflikten är över står inför hotet av våldsnivåer som är än högre än i krigstid och en situation där våldet mot kvinnor har till och med ökat. Det könsrelaterade våldet ligger på exceptionellt höga nivåer i flera postkonfliktländer - inte bara i de kanske mest uppmärksammade exemplen som Demokratiska Republiken Kongo eller Liberia, utan även i till exempel Guatemala som har haft fred i 15 år. Detta könsrelaterade våld är ett av de absolut största säkerhetshoten på global nivå.
Samtidigt har utvecklingen inte varit odelat negativ. I skuggan av säkerhetsdoktriner inriktade på terrorgrupper och militära aktörer har arbetet fortsatt med att förstärka det internationella ramverket för att adressera frågor om jämställdhet och kvinnors roll i både krig och fred. År 2000 antog FN:s säkerhetsråd den banbrytande resolutionen 1325 om kvinnors roll i konflikt- och postkonfliktsituationer och sedan dess har de kompletterande resolutionerna 1820, 1888 och 1960 godkänts. De understryker kvinnors särskilda utsatthet, deras behov, men också deras viktiga roll som aktörer i fredsprocesser och återuppbyggnad av samhällen när konflikten är över. Det finns en ökad medvetenhet om att hotbilderna ser annorlunda ut för kvinnor, liksom betydelsen av att kvinnors deltagande på centrala positioner i en fredsprocess är en förutsättning för en hållbar fred.
Kvinnors deltagande - både ekonomiskt och politiskt är en av det svenska utvecklingsarbetet mest prioriterade frågor. Vi kan tydligt se att det är en förutsättning för en hållbar utveckling och möjligheten för människor att själva ta sig ur fattigdom. Sverige har också en lång erfarenhet av att arbeta i konflikt och post-konfliktländer.
Denna unika erfarenhet och tydliga prioritet har gjort det möjligt för Sverige att vara drivande i frågor om kvinnor i konflikt- och postkonflikt i olika internationella sammanhang. Det arbetet sker såväl i de svenska utvecklingssamarbetsländerna som på ett globalt plan inom FN, EU och internationella organ som Världsbanken. Sverige har bland annat varit en av de största givarna till UN Action, ett initiativ som ska koordinera och stärka de olika FN-organens arbete mot sexuellt våld i konflikt. Sida ger också stöd till det viktiga arbete som olika civilsamhällesorganisationer - i Sverige och utomlands - gör i dessa frågor.
Det svenska stödet gör skillnad. För flickor och kvinnor som blivit utsatta för övergrepp eller vars säkerhet hotas i samhällen med höga våldsnivåer, men också för kvinnor som stärkts och fått ökad möjlighet att delta i att bygga upp samhällen och driva utveckling. Här är några exempel:
- Demokratiska Republiken Kongo har det svenska stödet bidragit till att 966 poliser, åklagare, domare, hälsoarbetare och militär och 473 representanter från civila samhället har fått utbildning i sexuellt- och könsrelaterat våld. I 777 fall har kvinnor fått rättslig hjälp för att få sina ärenden prövade. 405 polisstationer har fått finansiellt och operationellt stöd för att kunna hantera denna problematik.
- I Liberia har Sida stött processen med landets sannings- och försoningskommission där bland annat utsatta kvinnor vittnat offentligt vilket också uppmärksammats av media. Svenskt stöd till en reform inom säkerhetssektorn har kombinerats med specifika program som syftar till att bekämpa sexuellt könsrelaterat våld och stärka kvinnors som entreprenörer.
- Även Nicaragua brottas med höga nivåer av könsrelaterat våld och diskriminering. Sida har stöttat arbete inom polisväsendet för att synliggöra och stävja problemet. Fler kvinnor i inom polisväsendet har minskat trakasserier och idag vågar fler kvinnor anmäla brott. Kvinnliga poliser är dessutom bättre på att lugna ner och undvika potentiellt våldsamma situationer. Idag har den nicaraguanska polisen 35 speciella polisstationer för kvinnor och barn som utsatts för våld. 27 procent av de nicaraguanska poliserna är kvinnor - det är fler än i Sverige.
- Kubra Haidary ger oss ett ansikte på förhoppningen om en positiv utveckling. Hon är en av de miljoner afghanska flickor som nu kan gå till skolan varje dag efter bland annat svenska satsningar. Kubra gillar engelska och matte och vill bli doktor. För mindre än tio år sedan gick bara en miljon barn till skolan - nästan uteslutande pojkar. Idag är det sju miljoner barn som går i skolan och hälften av alla flickor som är i skolåldern deltar i undervisningen - en siffra som ständigt ökar.
Terrorhoten i världen är reella, det visar inte minst de avskyvärda dåden både på Drottninggatan, i Norge och i Nigeria. Men det finns ett behov av att bredda en diskurs som kommit att handla mer om militär säkerhet än mänsklig säkerhet. Och då är Sverige en viktig dialogpartner.
För oss på Sida står resultaten för de kvinnor, flickor, pojkar och män som vi arbetar för i centrum. Idag utgår svenskt stöd till insatser i tolv konflikt- och postkonfliktländer och sedan 2007 har detta stöd ökat med över 60 procent. Ytterligare en 13-procentig ökning är planerad till 2013. Även antalet utlandsstationerade i länderna ska öka med samma takt de närmaste åren. Sen 2008 måste insatser mot könsrelaterat våld finnas med i samtliga verksamhetsplaner för konflikt- och postkonfliktländer, vilket lett till att volymerna fördubblats. Bakom dessa volymer finns bland annat flickor och kvinnor i Kongo och Liberia vars liv förändrats genom insatserna. Att engagera även pojkar och män i det fortsatta arbetet är en nyckelfråga. Vi kommer att fortsätta dialogen med våra samarbetsländer, andra givare och våra samarbetsorganisationer i det civila samhället för att utmana dem att fortsätta inkludera flickor och kvinnor i diskussionen om säkerhetsläget i världen. Och att gå från ord till handling.
Charlotte Petri Gornitzka
