Publicerad på Newsmill 27 september, 2011.
Vi har sett det hända successivt. Översvämningar i Pakistan och Australien, torka på Afrikas horn och i Kina och orkaner i USA är bara några exempel.
Det är för tidigt att säga om alla dessa extrema händelser är direkt orsakade av människan. Oomstritt är dock att ett förändrat klimat betyder mer extrema och mer allvarliga klimatiska cykler. Lika tveklöst är att världen rör sig snabbt mot en betydligt varmare framtid. Och att fattiga människor är de som kommer att drabbas värst, men kunna hantera det olika beroende på graden av utsatthet. Cykloner av samma styrka får mycket olika konsekvenser i Australien och Bangladesh.
Katastrofer är inte den enda risk som framtiden har i beredskap. Variationerna i klimatet är också på väg att öka. Stora svängningar i nederbördsmönster kan påverka odlingsvillkor och vattenförsörjning. På längre sikt kommer också långsamma förändringar att slå igenom, exempelvis en höjning av havsytan vilket hotar kuststäder och jordbruksområden som Mekongdeltat.
I dag tisdag förhandspresenteras den ännu inte offentliggjorda World Resources Report 2010-2011 på Sida i Stockholm. Sverige och Sida är en av huvudfinansiärerna till rapporten, som i år lyfter fram behovet av att anpassa samhället till ett förändrat klimat. Budskapet är entydigt: klimatanpassning måste ges huvudroll vid beslut om kritiska områden som stadsutveckling och kustplanering, jordbruk och skogsbruk, vattenfrågor och elproduktion. Att undvika frågan kommer att öka utsattheten, drabba samhällen med allt större kraft och dyrbar infrastruktur som dammar, skyddsvallar, broar och kustområden kan gå förlorad.
World Resources Report har samlat erfarenheter från mer än 100 experter i 36 länder för att hjälpa fattiga länder att klimatsäkra sin framtid med praktiska råd och nya innovativa lösningar. Rapporten identifierar fem områden som är avgörande för länder som kämpar med klimatanpassning.
- Engagera allmänheten. Klimatanpassning kommer oundvikligen att innebära kompromisser, vinnare och förlorare. Utan allmänhetens stöd kan den inte lyckas.
- Sprid klimat- och väderdata. Ett gott exempel är Mali, där vädertjänsten ser till att bönderna i torrområden kan planera sitt lantbruk utifrån långstidsprognoser för väder och nederbörd.
- Skapa institutioner för att samordna och prioritera klimatrisker i planering och beslutsfattande. Klimatrisker måste integreras i den allmänna ekonomiska politiken liksom i planer för sektorsutveckling och fattigdomsminskning. I nuläget hanterar många regeringar, särskilt i utvecklingsländer, klimatanpassning enbart som ett miljöproblem.
- Använd verktyg för att bedöma risker, sårbarhet och alternativ. Verktyg för att planera och ta relevanta beslut i ett förändrat klimat kan handla om kartor, modeller och utvecklingsscenarior. I Bangladesh används exempelvis kartor för att bedöma risken för översvämningar och tsunami längs hela kusten.
- Tänk om när det gäller resurser. Många utvecklingsländer saknar det humankapital som krävs för att förbereda sina lokalsamhällen för klimateffekter. Nationella regeringar måste, med biståndsgivarnas stöd, ge sina ansvariga tjänstemän tillräcklig kunskap och tekniska färdigheter för att utforma, genomföra, övervaka och utvärdera anpassningsarbetet. Även biståndsgivarna behöver tänka om och anpassa stöd och finansieringsmekanismer till en ny verklighet. Utvecklingsländerna kommer att behöva både snabb finansiering för att hantera effekterna av katastrofer och långsiktigt stöd för att möta långsamma förändringar som tar decennier att slå igenom, exempelvis en höjning av havsytan. Dessutom kommer investeringar i ekologiska resurser vara avgörande.
Inget land kommer undan klimateffekterna. I Sverige har regeringen nyligen bestämt att inrätta ett svenskt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI som ska få i uppgift att samla in, sammanställa och tillgängliggöra kunskap. Detta just för att anpassa Sverige till de stora omställningar som samhället står inför.
Detta är bra. Men hur stöttar vi länder där människor i grunden är skyddslösa och där staten inte bara ska sköta den fysiska klimatanpassningen och ställa om sina produktionssystem, utan även försöka hantera sina medborgares ökade utsatthet? Fattiga länder står inför enorma svårigheter att kunna skydda en redan från början sårbar befolkning.
Att hantera risker är del av vardagen för människor över hela världen, och speciellt så för dem som lever i fattigdom. Marginalerna är redan nu minimala. Klimatförändringarna kommer att reducera dem ytterligare. Den nya rapporten visar att det finns lösningar för att världen ska kunna tackla detta århundrades värsta globala kris.
Manish Bapna och Charlotte Petri Gornitzka
