Publicerad i Göteborgsposten 19 augusti, 2011
Dagligen möts vi av mediebilderna av utmärglade barn från Afrikas horn. Många svenska och internationella organisationer gör ett viktigt arbete och nu gör svenska pengar stor nytta på plats. Men när människor har gjort sig av med allt de äger och börjar dö av svält – då kommer hjälpen egentligen för sent. Länderna på Afrikas horn måste nu, med stöd från Sverige och världssamfundet, utveckla sin förmåga till krishantering så att katastrofen inte ska upprepas.
För torkan kommer tillbaka. Det behövs många olika åtgärder om denna tragedi inte ska upprepas. Tre saker är särskilt viktiga: att minska risker för utsatta samhällen, att investera i hållbart jordbruk, och att inse staters och institutioners roll.
För det första måste allt göras för att människor inte ska bli utblottade och nå svältgränsen. Innovativa program med det målet finns redan i Afrika. Sociala skyddsnät där stöd till fattiga familjer upprätthåller köpkraft och låter bönder investera har, med stöd av svenskt bistånd, utvecklats i Etiopien och når nu åtta miljoner människor. Där har katastrofinsatser kunnat undvikas under flera år. När torkan nu kommer kan ökande behov mötas genom det befintliga skyddsnätet och krisen blir inte lika djup. Liknande program finns i flera andra afrikanska länder. Afrikanska Unionen (AU) utreder också ett försäkringssystem för en grupp av länder där man tidigt betalar ut stöd i områden där missväxt väntas.
För det andra behövs en bred satsning för att öka livsmedelsproduktionen. Klimatförändringarna kräver ett jordbruk som är anpassat till högre temperatur, till torka och översvämningar, till nya skadeinsekter och växtsjukdomar. Produktionen måste öka för att möta den större efterfrågan som följer med befolkningstillväxten och samtidigt vara miljömässigt hållbar. Detta är en mycket stor utmaning. Under många år av överskott och låga livsmedelspriser har forskning och investeringar i jordbruket varit eftersatta. Det tar många år innan satsningar på forskning ger resultat – investeringarna krävs omedelbart. Klimatområdet är prioriterat i Sidas stöd för att stärka utsatta länders egen forskning.
Stabilitet och fred avgörande
För det tredje – torkans katastrofala effekter i Somalia visar att länder i konflikt och att svaga stater utan fungerande och legitima institutioner är sämst rustade för att hantera ökande påfrestningar från klimatförändringar eller höjda mat- och energipriser. Kapaciteten att förutse kriser och att genomföra förebyggande och skyddande insatser är förutsättningar för klimatanpassning och krishantering. Detta måste ske så att medborgarna, det civila samhället och andra aktörer deltar och känner förtroende för processerna. Pågående ansträngningar att uppnå stabilitet och fred får därmed en ytterligare dimension – de krävs om vi ska undvika fler svältkatastrofer. Det svenska stödet till fredsprocessen genom AU och andra regionala organisationer har aldrig varit viktigare.
Stöd till krishantering
Det humanitära biståndet räddar liv på Afrikas Horn. Samtidigt som vi nu gör allt för att hjälpen ska nå fram måste Sverige, som spelar en viktig roll som en stor givare, med lika stor beslutsamhet agera långsiktigt tillsammans med afrikanska aktörer och också mobilisera andra länder i det internationella samfundet. När den akuta krisen är över ska vi samlas för att lära av vad som har hänt och planera för återhämtningen. Stöd till att utveckla förmågan till krishantering kommer betydligt starkare att prägla svenskt bistånd i framtiden. Afrikanska erfarenheter visar redan på nya och innovativa lösningar. De utmärglade somaliska barnen visar på allvaret i vår gemensamma uppgift.
Gunilla Carlsson (M),
biståndsminister
Charlotte Petri Gornitzka,
generaldirektör Sida
