I Brännpunkt i Svenska Dagbladet skriver sex riksdagsledamöter att biståndet till Tanzania bör villkoras. De vill att Sverige ska kräva att den diskriminerande förordning som gör det möjligt att neka gravida elever skolgång avskaffas.
Det är en oerhört viktig fråga om flickors grundläggande rättigheter som debattörerna tar upp. Situationen för flickorna är givetvis oacceptabel och vi håller med om att förordningen bör avskaffas.
Glädjande är att avsevärda förbättringar är på gång genom en ny utbildningspolicy som just nu är ute på remiss och där regeringsbeslut väntas inom kort. Den innebär bland annat att gravida flickor ska kunna komma tillbaka till skolan efter att ha fött barn.
Förslaget om ny utbildningspolicy har dock inte kommit till genom krav eller hot om indraget stöd, utan genom långsiktiga och resultatinriktade diskussioner mellan bland annat Tanzania och Sverige.
Sverige och Sida har varit mycket drivande och konsekventa när det gäller att få fram resultat kring barns rättigheter och flickors utsatta ställning i exempelvis skolan. Vi driver även frågor som exempelvis vikten av sexualundervisning i skolan och avskaffa all form av barnaga.
Vi arbetar såväl aktivt med dialoger på regerings- och ministernivå som med att stödja de modiga aktörer och progressiva krafter i det tanzaniska samhället som arbetar för en förändring.
Även under det svenska EU-ordförandeskapet har EU-gruppen i Tanzania särskilt prioritet att driva fem mänskliga rättigheter, däribland barns rätt samt jämställdhet mellan könen. Vi ser resultat av vårt arbete.
På Zanzibar har redan nya rutiner införts när det gäller flickors rätt att få fortsätta gå i skolan under och efter en graviditet. Och snart ska detta även införas på fastlandet. Även den nya barnrättslag, som nyligen antogs i Tanzania, kom fram genom en omfattande dialog där många olika aktörer bidragit.
Att ställa ultimata krav är ingen framkomlig väg. Det visar våra egna erfarenheter liksom omfattande forskning om biståndet. Det går inte att köpa förändring, det konstaterade redan den stora Världsbanksstudien ”Aid & Reform in Africa” från 2001 som bland annat drog slutsatsen att; ”framgångsrika reformer förutsätter konsultativa processer som successivt bygger ett samförstånd för förändring”. Rapporten fortsätter: ”villkor måste fokusera på de åtgärder regeringen tror på.... användandet av villkor har inte visats sig ändamålsenligt”.
Dessa och många andra erfarenheter har även påverkat biståndets former de senaste åren och bland annat lett till insikten att ett jämlikare samarbete och partnerskap är ett effektivare sätt att nå önskad förändring.
Det betyder inte att man inte ska ifrågasätta en lag eller förordning eller försöka skynda på en förändring. Det betyder bara att det villkorsställande, som blev en norm under 1990-talet, inte visat sig fungera. Istället bör man lägga energi på att visa på alternativ, argumentera öppet för att skapa debatt och stötta förändringskrafter i rätt riktning.
Att ställa ultimata krav av typen ”gör ni inte så här blir det inga pengar” kan ibland gör att en process helt går i baklås, och i värsta fall uppfattas som post-kolonialt.
Vi kommer även fortsättningsvis att driva på, bevaka och ge stöd för att såväl den nya utbildningspolicy som barnrättslagen går från papper till handling. Så att flickor i Tanzania ska kunna leva i ökad trygghet och få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda.
Erik Korsgren, chef för Sidas bistånd i Tanzania
Läs artikeln från Svenska Dagbladet: Villkora biståndet till Tanzania
