Artikeln är publicerad på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt den 12 oktober 2010.
Världens hav är hotade. Global uppvärmning, föroreningar och utfiskning slår just nu ut hela ekosystem och riskerar att leda till svåra katastrofer om inte mer görs för att motverka den negativa och snabbt eskalerande utvecklingen. Havens ohälsa drabbar oss alla, men slår särskilt hårt mot världens fattigaste människor.
Ändå är det skrämmande tyst om denna ödesfråga. Tystnaden måste övergå i kraftsamling och omfattande satsningar. Sida ser en rad kritiska områden som kräver åtgärder för att främja friska hav, motverka klimatförändringen och minska utvecklingsländernas utsatthet.
Vårt beroende av haven är enormt. Haven kan sägas vara den största globala nyttigheten. De är viktiga för reglering av klimatet och är en buffert mot den globala uppvärmningen. Levande och friska hav bidrar till syreproduktion, upptag av det atmosfäriska överskottet av koldioxid och värnar de värdefulla fiskresurserna. Men nu drivs utvecklingen i en mycket farlig riktning. Särskilt allvarlig är den successiva försurning som sker när koldioxiden löses upp i haven och som helt förändrar livsbetingelserna.
I syfte att lyfta frågan om världshavens viktiga roll för den globala koldioxidbalansen och de stora risker vi står inför om inte utsläppen minskar radikalt, arrangerar Sida och Stockholm Resilience Centre idag en internationell konferens i Stockholm, och samlar några av världens främsta experter på dessa frågor.
Sida ser en rad kritiska områden som kräver åtgärder för att minska utvecklingsländernas utsatthet och värna havsmiljön. Förutom det alltmer överskuggande – att kraftigt minska växthusgasutsläppen – behöver utvecklingsländerna:
• Marin forskning och rätt teknologi för att lösa de närliggande klimatproblemen. För detta krävs stöd till stora satsningar på högre utbildning och nära samverkan med universitet i industriländerna.
• Kompetenta institutioner för planering och genomförande av insatser för klimatanpassning och minskad sårbarhet. Detta innefattar omställning till grön ekonomi, bättre samordning mellan myndigheter, uppbyggnad av miljömyndigheter och en miljölagstiftning med domstolar som kan driva miljömål.
• Investeringar i grön teknik och klimatsmarta lösningar där lånegarantier från givarländer kan spela en nyckelroll.
• Starkare regionala fiskeriorganisationer, som kan ena länder kring en gemensam agenda för en mer långsiktigt hållbar fiskeriverksamhet och minska illegalt fiskande.
• Ett starkt FN som leder och samordnar stater och internationella organisationer för konkreta resultat i havsfrågorna.
Mycket står på spel. Inom tio år kommer 75 procent av jordens befolkning att bo inom en radie av 60 kilometer från kuster. Klimatförändringen minskar samtidigt havens förmåga att leverera livsviktiga ekosystemstjänster och ökar därmed sårbarheten i redan utsatta samhällen. En stor del av världens fattiga som lever vid eller i närheten av världshavens kustområden är direkt beroende av de kustnära ekosystemen för sin försörjning och överlevnad.
En stor andel av världens tropiska korallrev har inte återhämtat sig tolv år efter den plötsliga höjningen av ytvattentemperaturen i tropiska områden med 1–2 grader, som orsakades av en extrem El Nino-effekt, sannolikt nära kopplad till växthuseffekten. De tidigare artrika korallreven har på flera håll förvandlats till utarmade ekosystem. Dessa kollapser har lett till förlorade inkomster från fiske och turism.
Avsmältningen av polarisarna på Arktis och Antarktis sker i en takt som vida överstiger tidigare prognoser och vi har nu stora helt isfria områden. Det är oklart i vilken omfattning som djupvattencirkulationen kommer att försvagas och hur de långsiktiga effekterna kommer att se ut.
Levande och friska hav är en förutsättning för att dämpa klimatförändringen. Hittills har haven tagit upp mellan 25–50 procent av all koldioxid som släppts ut sedan industrialismens början. Men den ökande koldioxidhalten i atmosfären har lett till att surhetsgraden i vissa havsområden har ökat med 30 procent, med följden att organismer som bygger skal av kalk fått svårt att överleva. Att låta denna utveckling fortsätta är oerhört riskabelt.
Svenska organisationer, företag, universitet och myndigheter kan spela viktiga roller för att möta dessa utmaningar. Det kan handla om riktad forskning, innovationer, erfarenhetsutbyten, utvecklingssamarbeten och gröna investeringar. Men också om internationell påverkan och främjande av globalt företagsansvar. Det tjänar vi alla på i förlängningen.
JOHAN SCHAAR
tf policychef, Sida
