Roger Akelius skriver att biståndet skulle fungera bättre om Sida lades ner. Det är givetvis en fråga regeringen ska svara på – liksom frågor om prioriteringar för vårt arbete.
Eftersom Akelius uppfattningar tycks grunda sig på en rad missförstånd om svenskt bistånd vill jag ändå bemöta några påståenden. Sida driver exempelvis inte egna projekt utan fungera som finansiär och vår administration är sex procent i relation till Sidas bistånd.
Enskilda initiativ är mycket positiva och välkomna, speciellt i en extrem kris som den på Haiti. Sida arbetar med en rad olika aktörer, från ideella organisationer till privata sektorn. Att enbart arbeta på ett sätt, vilket Akelius antyder, kommer inte att lösa problemen för fattiga i världen. För att nå bästa resultat behöver arbetet utgå från kunskap om utvecklingens olika drivkrafter och komplexitet och bedrivas på många olika sätt.
Utan förbättrade samhällsstrukturer – på områden som företagsklimat, rättssäkerhet, polis och domstolar, hälsosystem och utbildning - kommer ingen långsiktig förändring att kunna ske. Företag kommer inte att investera och enskildas ansträngningar riskerar att gå förlorade. Här behövs ständig innovation, nya partnerskap och långsiktiga åtaganden.
Det är missriktat att hävda att fattiga länders regeringar inte ska ha med sina länders utveckling att göra. Sida har ett uppdrag från regeringen som innebär att stärka kapaciteten hos samarbetsländerna att driva sin egen utveckling. En ansenlig del av detta sker genom de organisationer som Akelius nämner.
Menar vi allvar med vårt arbete med att bekämpa fattigdomen behövs att alla goda krafter arbetar tillsammans – inte mot varandra.
Anders Nordström
Läs Roger Akelius artikel i Expressen den 21 januari .
