Publicerad: 2009-09-02 i Dagen
Samtidigt som detta meddelas skriver biståndsminister Gunilla Carlsson en debattartikel på Newsmill där hon med rätta är upprörd och bekymrad över att det är svårt att skydda bistånd mot korruption. Detta efter att det har uppdagats att statligt budgetbistånd bland annat från Sverige, har förskingrats i Zambia.
Efter biståndsministerns utspel har debatten återigen blossat upp i Sverige om biståndets vara eller inte vara. Vi anser att det är viktigare än någonsin med fortsatt stöd genom biståndet för att stärka och värna de krafter i civila samhället som kan bevaka och driva på utvecklingen. Korruptionen ska självfallet bekämpas - men inte biståndet.
Det är begripligt, och ändå en stor tragik, att de människor som redan lider av fattigdomens olika effekter, också ska få ta den hårdaste smällen när världsekonomin går i stå.
Västvärldens medier präglas numera av finanskrisen och hur vi "drabbas". Det medierna ofta missar är att rapportera om de 50 miljoner människor som nu hamnat i extrem fattigdom efter krisen i världsekonomin. Fattiga länder drabbas allt hårdare och en humanitär katastrof riskerar att bli resultatet, enligt bland annat IMF och Världsbanken. I en rapport varnar de för att krisen innebär att upp till 90 miljoner människor kommer att vara fångna i extrem fattigdom i år som en följd av nedgången i världsekonomin, medan antalet kroniskt undernärda kan stiga till över en miljard. I detta läge väljer den svenska regeringen att begränsa Sveriges stöd till de fattiga nu när det behövs mer än någonsin. Vi anser att den del av biståndet som hanteras av folkrörelserna bör förstärkas. I dagsläget planeras stora nedskärningar av biståndet vilket kommer att begränsa fattiga människors möjligheter att påverka sina egna förutsättningar.
I kristider är det naturligt att se om sitt eget hus. Men vi tror, trots ekonomisk lågkonjunktur, att vi ändå har råd att bibehålla dagens nivå av det svenska biståndet. Trots allt lever vi fortfarande i ett av världens mest trygga länder när det gäller både ekonomi och välfärdssystem. Vi som kristna behöver stå upp för människor som lever i fattigdom och ge dem en röst. Vi kan inte acceptera en nedmontering av det svenska biståndet. De svenska frikyrkorna har en lång tradition av att stödja de mest utsatta människorna runt om i världen.
Eftersom PMU Interlife och de svenska pingstförsamlingarna alltid samarbetar direkt med lokala kyrkor och organisationer ser vi med egna ögon att vårt arbete gör skillnad. Oftast är det inte stora uppmärksammade biståndsprojekt utan småskaliga insatser som når hela vägen, ut till enskilda människor. Detta skapar inte stora rubriker men förändrar liv.
Genom vårt stora nätverk finns vi oftast på plats innan en humanitär katastrof inträffar och vi är även kvar när media glömt bort katastrofen, för att långsiktigt stödja samhällens utveckling.
Bibeln, som rymmer mer än 2 100 verser om fattigdom och rättvisa, har en utmanande syn på hur vi ska förhålla oss till de utsatta i vår värld. I Jesaja 58 påminns vi om att vårt eget liv och välbefinnande är sammanvävt med vår nästas väl, och att djup andlighet måste gestaltas i ett socialt engagemang.
Vi hör som mänsklighet ihop, och den verkliga tryggheten hittar vi genom att utvidga och fördjupa vår gemenskap med varandra, inte genom att ta vara på oss själva och hitta egna enskilda lösningar. Jesaja säger också att det egna engagemanget för andra även läker våra egna sår. Den enskildes och samhällets helande hänger intimt ihop.
I vår kultur är det inne med individuell frihet och självför-verkligande, men inte att söka allas bästa. Visst vore det härligt om Sverige blev ett föregångsland, som i den ekonomiska krisens kölvatten inte låter de redan utsatta drabbas. Var med och stå upp för biståndet, som, rätt använt, kan göra fantastisk mycket i människors liv! Det har vi själva sett och upplevt många gånger.
Vi har ett ansvar att stå upp och försvara det svenska biståndet. Tillsammans behöver vi skapa opinion genom att exempelvis tala med våra politiker på lokal- och riksplanet och att skriva insändare och debattartiklar i media för att visa omvärlden vad våra gemensamma biståndsprojekt betyder. Många svenska församlingar har i dag en direktkontakt med systerkyrkor och organisationer runt om i världen. Låt oss den närmaste tiden uppmärksamma både den egna församlingen men även omvärlden på exempel om insatser som förändrat ett land, en stad, en by eller en människa. Världen behöver vårt engagemang och vår röst.
Niclas Lindgren, direktor PMU Interlife
Mikael Stjernberg, press- och medieansvarig PMU Interlife
