Publicerad i Lärarnas tidning nr 14/2009
Utbildning är en mänsklig rättighet. Det betyder att skolgång ska vara gratis och tillgänglig för alla, men ändå går över 70 miljoner barn i världen inte i skolan. Denna grupp har visserligen minskat markant, från över 100 miljoner till drygt 70 miljoner, på bara tio år. Då går det väl åt rätt håll?
Men det är bara en del av sanningen. Vi vet att mer än 800 miljoner människor inte kan läsa. Den siffran har inte minskat de senast tio åren. Förvisso har befolkningen i världen ökat, men det är svårt att se detta som något annat än en ekonomisk, politisk, social och moralisk katastrof.
Medan FN uppmärksammade den internationella läskunnighets-dagen den 8 september kan vi konstatera att över 800 miljoner människor inte kan läsa tidningen, inte förstår vad det står på valsedeln och än mindre uppfatta varningstexterna på den medicin de i bästa fall haft råd att köpa.
Väldigt få av dessa bor i Sverige. De flesta bor i fattiga länder, i diktaturer eller i länder som befinner sig i krig. Eftersom rätten till utbildning är staternas ansvar, är det regeringscheferna i dessa länder som bär det yttersta ansvaret.
Vi som biståndsaktör försöker påverka länder att exempelvis spendera mer på undervisning, men också att reformera utbildningssystemen. Vi och andra rika länder bör göra mer.
Även lärarna och deras fackliga organisationer har ett ansvar. Fler, bättre utbildade och mer motiverade lärare är en del av lösningen.
Samtidigt ser vi att lärarnas fackföreningar förvånansvärt ofta väljer att vara en del av problemet, snarare än en del av lösningen. Det är tyvärr inte helt ovanligt att lärarfacken motsätter sig nya metoder, avskaffande av aga etcetera.
Därmed blir lärarna ibland en del av problemet och inte lösningen. Det borde vi försöka ändra på.
Bär du och jag något ansvar för det? Nej, inte i juridisk mening. Men kanske har vi ett moraliskt ansvar?
Medan den internationella läskunnighetsdagen har passerat med sina dystra fakta, kanske vi som medmänniskor, fackföreningar och myndighetsföreträdare, bör fundera på vilken roll vi kan spela för att skapa förutsättningar för fattiga människor att kunna ta kommandot över sina liv.
David Wiking
Chef för team kunskap, Sida
