Publicerad i Kyrkans Tidning 2009-10-08
Ska hela verksamheten beaktas innan man får svenska biståndspengar? Är det möjligt, eller ens önskvärt, att försöka sig på att strikt hålla isär rollerna?
P3-programmet Verkligheten har under några söndagar gjort inslag där de menar att kyrkliga organisationer blandar ihop bistånd och evangelisation och att andra skulle hävda att helbrägdagörelse kan kurera hiv och aids. Vilken uppfattning man än har om själva inslagen så säger det oss att vi bör aktualisera den gemensamma plattformen för vårt uppdrag inom utvecklingssamarbetet.
Sida har en kontrollerande och granskande uppgift gentemot de svenska civilsamhällesorganisationer som bedriver bistånd med bidrag från oss. Systemet med ramorganisationer finns sedan många år tillbaka och i dag har Sida avtal med 15 organisationer. Detta sätt att organisera biståndet är sprunget ur, och förutsätter, ett högt förtroende för svenska civilsamhällets organisationer, såväl när det gäller den tekniska kapaciteten som innehållet i och uppföljning av verksamheten. Under de senaste åren har alltmer kvalificerade system för finansiell styrning och kontroll tagits fram. Men frågan är om det arbetet gjorts på bekostnad av de så viktiga innehållsdiskussionerna vi behöver ha kring det svenska folkrörelsebiståndet?
Regeringen har beslutat att Sida de närmaste åren ska lägga mycket kraft på att följa upp just innehåll och kvalitet i svenska civilsamhällesorganisationers bi-
stånd. En viktig del av det arbetet är att under 2010 ta fram nya kriterier över vilka svenska organisationer som kan få så kallade ramavtal med Sida. En utgångspunkt ska vara en bedömning av organisationernas kapacitet att arbeta rättighetsbaserat samt på vilket sätt de bidrar till demokratisering och ökad respekt för mänskliga rättigheter.
Detta innebär ju inte att svenska biståndets aktörer ska likriktas. En anledning till att regeringen beslutar att närmare åtta procent av svenskt bistånd anslås direkt till svenska civilsamhällesorganisationer är för att de representerar en positiv mångfald, bred sammansättning av kompetens av utvecklingssamarbete samt att stöden når ut i länderna och direkt till fattiga grupper. Vi är alla överens om att exempelvis fackföreningar, politiska partier, natur- och miljöorganisationer, kooperativ, trossamfund och barnrättsorganisationer ska bedriva bistånd. Alla har sin speciella komparativa fördel i det avseendet.
Nu behöver vi skärpa de formella reglerna parallellt med nya kriterier för val av Sidas samarbetspartner. Det internationella arbetet är en helhet där det kan vara svårt både för oss själva och för våra partner i samarbetsländerna att separera vad som görs för vilka medel. Sida behöver tydligare se till organisationens hela verksamhet.
Vi hoppas på kyrkornas medverkan i detta arbete så att vi tillsammans kan reda ut eventuella oklara mandat och förväntningar. Allt för att skapa sunda gemensamma synsätt för att vi ska kunna utföra uppdraget att bidra till minskad fattigdom.
Georg Andrén
chef avdelningen för samverkan med aktörer, Sida
Lena Ingelstam
chef för team civila samhället, Sida
