[Publicerad i Newsmill 22 april]
Flera debattörer och tidningsledare runtom i landet har under senare tid uppmärksammat företaget Sekab och dess planer på storskalig etanolproduktion i Tanzania. I DN gick exempelvis ett antal svenska och norska forskare till angrepp under rubriken "Svenskt bistånd ska rädda miljöfarligt etanolprojekt".
Många har reagerat starkt på den artikeln och på andra liknande utspel och dragit slutsatsen att Sida är på väg att stödja Sekabs investeringar genom garantier eller på andra sätt. Men Sida har inte fått någon ansökan om sådant stöd.
Det råder stora behov i många utvecklingsländer av utländska direktinvesteringar, för att skapa sysselsättning och långsiktig hållbar utveckling - och Tanzania ligger på en breddgrad där satsningar på produktion av biobränsle enligt vissa bedömare kan ge god avkastning i dessa avseenden. En förutsättning för att kunna avgöra om investeringar av denna art kan förväntas ha positiva utvecklingseffekter är att samarbetsländerna har kapacitet att göra ansvarsfulla och strategiska bedömningar, där både kortsiktiga och långsiktiga miljömässiga och sociala konsekvenser beaktas på ett bra sätt.
Här har Sverige mycket att bidra med. Tanzaniska myndigheter får exempelvis stöd av Sida att ta fram regelverk och institutioner för att kunna tillgodose tanzaniska bedömningar inför beslut om framställning, produktion och export av biobränsle. Det handlar bland annat om att utveckla regler som motverkar miljömässigt skadliga initiativ och undvika att fattiga människor drabbas. Detta blir en viktig insats för att säkerställa att en framväxande industri för flytande biobränsle i Tanzania bidrar till ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling.
Det förs i utvecklingssammanhang en ingående diskussion om biobränsle. Satsningar på exempelvis etanol från sockerrör eller oljerika buskar kan, enligt vissa bedömare, medföra tillväxt, fattigdomsminskning, jobbskapande och ökade exportinkomster. Minskat beroende av fossila bränslen är positivt både för Tanzania och för hela världens klimat.
Samtidigt måste satsningar på biobränsle föregås av en gedigen analys av effekterna för fattiga och för miljön. Oklara markrättighetsförhållanden och brist på vatten kan exempelvis leda till att lokalbefolkningen marginaliseras. I Sydostasien huggs de tropiska skogarna ned för att ge plats för oljepalmer. Detta ökar utsläppen av koldioxid mer än utsläppsvinsterna som uppnås av att ersätta fossil olja med palmolja.
Sammanfattningsvis finns det stora möjligheter, men också risker, med ökad produktion av biobränsle som ersättning av fossil olja.
Om Sida får en ansökan att stödja biobränsleproduktion gör vi, utifrån de fattigas perspektiv, en fullständig bedömning av insatsens ekonomiska, sociala, miljömässiga och klimateffekter.
Mia Horn af Rantzien
