Kvinnor löper i dag betydligt större risk att drabbas av våld i en nära relation än någon annanstans. Våld i nära relationer är till och med så vanligt att många kvinnor accepterar det som "normalt", något man måste stå ut med, en mans rättighet.
En av orsakerna till detta är att kvinnor fortfarande betraktas som andra klassens medborgare i många delar av världen. Och där det alltid är män som fattar alla viktiga beslut - oavsett om det handlar om ekonomi, politik eller kroppen - där råder det också total ojämlikhet när det gäller tillgången till sjukvård och hälsa.
I mansdominerade samhällen är män beslutsfattare i de allra flesta viktiga frågor, inte minst vad gäller sexualitet och reproduktion. Det är män som beslutar om och när man ska ha sex, om preventivmedel ska användas och om antal barn som ska födas.
Kvinnors och flickors tillgång till, och användning av, hälsovård kopplat till sexualitet och reproduktion är därför helt beroende männens kunskaper och beslut i dessa frågor.
I värsta fall innebär det att kvinnor och flickor berövas möjligheten att skydda sig mot till exempel hiv. Kopplat till mäns hävdvunna rätt att bestämma finns också deras beredskap att använda våld mot kvinnor och barn.
Det är därför vi måste satsa på att nå och påverka männen. Redan på FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994 påpekades vikten av att inkludera män i förebyggande arbete kring hiv och andra sexuellt överförda sjukdomar, oönskade graviditeter och våld.
Många insatser som gjorts världen över sedan dess har syftat till att stärka kvinnor i att kräva sina rättigheter. Sådana insatser är nödvändiga och behöver även i framtiden ett stärkt fokus.
För att nå resultat behöver de dock ofta kompletteras med åtgärder riktade mot dem som bestämmer. Männen. Ja, det kan verka befängt, men helt nödvändigt så länge ojämställdhet är norm.
Sedan år 2000 har därför RFSU arbetat med unga män som en viktig målgrupp för främjande av säkrare sex och att förebygga oönskade graviditeter och könsrelaterat våld.
RFSU gör det för att unga män i många delar av världen växer upp och formas i en manskultur som kretsar kring myter och rena missförstånd.
Dessa myter går i arv och reproduceras inom kompisgrupper och påverkar i det långa loppet deras egen hälsa samt hälsa och välmående för deras partners, familjer och deras barn.
Detta är ett allvarligt hinder i det preventiva arbetet. Detta gäller både i utvecklingsländer och i Sverige.
En global forskningsöversikt* om ungdomars sexuella beteende visar att föreställningar kring manligt och kvinnligt beteende är den viktigaste faktorn som påverkar det sexuella beteendet hos ungdomar.
Forskning visar också att de män och pojkar som ansluter sig till könsstereotypa åsikter om manlighet (till exempel att tro att män behöver sex mer än kvinnor, att män bör dominera kvinnor eller att kvinnor är ansvariga för arbete i hemmet) är mer sannolika använda våld mot en partner.
Sedan 2006 har RFSU, i samarbete med Sida, i Tanzania drivit projektet Young men as Equal Partners (YMEP). Metoden som används inom YMEP-projektet (som också genomförts i Zambia, Uganda och Kenya) är utvecklad för att öka unga mäns inblandning i arbete för att främja sexuell hälsa, inställning till kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter samt förebygga könsrelaterat/sexuellt våld.
Enligt programmets förstudie i Tanzania ansåg 54 procent av männen att det är mannen som bestämmer när och hur man ska ha sex. 60 procent höll med om att det är endast kvinnans ansvar att undvika att bli gravid.
Dessutom ansåg nära hälften av de tillfrågade männen (och kvinnorna) att det finns tillfällen då en kvinna förtjänar att bli slagen, och en fjärdedel att det är okej att en man slår sin fru om hon säger nej till sex.
Enligt den uppföljande studie som gjorts i Tanzania har programmet resulterat i en ökad medvetenhet om riskerna med oskyddat sex, mindre tolerans för (och inblandning i) könsrelaterat våld samt betydligt högre kondomanvändning.
Studien visar också att unga män tar större ansvar för att undvika graviditet, färre fall samt tidigare upptäckt och behandling av sexuellt överförda sjukdomar, färre oönskade graviditeter samt färre osäkra aborter. En erfarenhet från projektet är också att flickor utsätts för färre sexuella trakasserier i skolan.
Att den metod som utarbetats inom YMEP-projektet fungerar stöds av WHO:s rapport "Engaging men and boys in changing gender based inequity in health: Evidence from programme interventions".
Enligt den är projekt som vänder sig till män och pojkar, och som inkluderar diskussioner kring kön och manlighet och insatser för att förändra dessa normer, mer effektiva än projekt som bara erkänner eller hänvisar till könsroller och normer.
Rapporten påvisar även att integrerade program som omfattar flera olika typer av insatser är de mest effektiva för att ändra beteende.
Vi vet också att unga män som får möjligheten att själva diskutera och ifrågasätta negativa könsnormer och dess konsekvenser är fullt villiga och kapabla att förändra både attityder och beteenden relaterade till sexualitet och relationer, påverka andra och förbättra hälsan för sig själva och sina partners.
Eftersom resultaten är så goda kommer vi att satsa ännu mer på projektet i Tanzania, och fortsätta i minst tre år till.
Vi anser att fler aktörer som arbetar för att förebygga oönskade graviditeter, sexuellt överförbara sjukdomar och könsrelaterat våld borde börja arbeta med att göra män mer delaktiga i dessa livsviktiga frågor.
Därför säger vi: satsa mer på män som tar ansvar - för allas skull, men särskilt för kvinnornas.
Åsa Regnér & Staffan Herrström
Åsa Regnér är generalsekreterare för RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning). Staffan Herrström är Sveriges ambassadör i Tanzania
*Marston C, King E (2006). Factors that shape young people.s sexual behaviour: a systematic review. Lancet, 368:1581-1586
