Publicerad: 2009-08-24 på Newsmill
Biståndsminister Gunilla Carlssons skriver på Newsmill att hon inte vill nöja sig förrän hon kan bevisa för skattebetalarna att svenska biståndssatsningar alltid gör maximal nytta för fattiga människor. Jag kan bara hålla med henne. Som ansvarig för att säkerställa genomförandet Sidas del av svenskt bistånd, det vill säga ungefär hälften, delar jag ministerns oro och starka vilja att se ännu bättre resultat av svenskt utvecklingssamarbetet. Ett sätt är att just diskutera risker, problem och hur verkligheten ser ut.
Risk för korruption finns i alla världens länder, inklusive Sverige. Det innebär inte att det någonsin är acceptabelt. Korruption är ett påtagligt hinder för utveckling och bromsar de positiva steg som vi tar för fattiga människors framtid. Vi som arbetar med utvecklingssamarbetet är i högsta grad medvetna om detta. Sida har under åren kraftigt stärkt sina system, avtal och andra kontrollmekanismer för att arbeta än mer pro-aktivt mot korruptionen. Samtidigt som vi blir effektivare själva i vårt anti-korruptionsarbete så ser vi även att våra mottagarländer blir bättre på att upptäcka och identifiera risker såväl som regelrätta oegentliga beteenden - som i fallet med hälsosektorn i Zambia vilket vi själva informerat om i pressmeddelanden i våras (19 maj och 26 juni).
Ministern tar upp det svenska sektorbudgetstödet till Zambia som exempel på korruption. Detta är det mest omfattande fallet av systematiska oegentligheter som Sida hanterar. Vi ser oerhört allvarligt på det som hänt och ställer oss givetvis frågan: hur kunde det hända? För att få rätsida på det jobbar vi på flera fronter. Sidas internrevision genomför just nu en granskning av vår hantering av stödet, ambassaden har tillsatt en oberoende extern utredning och våra egna anti-korrutptionsutredare undersöker ärendet.
Vi får dock inte glömma bort att viss typ av brottslighet är svår att värja sig mot, var man än stöter på den i världen. I fallet Zambia tycks det handla om enskilda individer som systematiskt och avancerat lurat zambiska ministeriet på pengar genom exempelvis falska fakturor och att inte följa upphandlingsregler. Den pågående brottsutredningen får visa den exakta omfattning av förskingringen och hur mycket svenska medel som är inblandade. Våra egna uträkningar, och kontakter vi har med det zambiska ministeriet, gör gällande att svenska medel i storleksordningen 5-8 miljoner kronor berörs. I ett tidigt stadium slog vi larm och både vi och andra givare har varit tydliga med att det behövs kraftfulla åtgärder inom ministeriet samt återbetalning av de förskingrade biståndspengarna.
Debatten som Gunilla Carlsson öppnar är viktig och nyttig. Sida kommer att bidra med sina erfarenheter och expertis. Vi hanterar varje år en handfull insatser där oegentligheter förekommer och har tydliga rutiner där vi utreder alla misstankar grundligt.
Jag skulle dock vilja föra diskussionen ett steg vidare. Det är även dags att diskutera biståndets strategiska roll. Vilka förväntningar ska och kan vi ha på vad biståndet kan åstadkomma? Biståndet i sig är ju en liten del av världens ekonomi - biståndet allena kommer inte att kunna utrota fattigdomen i världen. Därför är det extra viktigt, i tider av finansiell kris och klimathot, att biståndet spelar just den katalytiska och strategiska roll det kan. Biståndet har en mycket viktig roll i framför allt världens fattigaste länder men vi kan bli ännu "smartare", som Gunilla Carlsson uttrycker det.
När det gäller exempelvis korruption har Sida många insatser som är inriktade på att öka insynen för medborgarna över hur ett lands medel används. Detta kan ske genom stöd till watch-dog organisationer, fria medier eller genom att stärkta institutioner och myndigheter. I andra fall kan bistånd fungera som brygga mellan fattiga länder och investeringskapital - en form av bistånd vi förväntar kommer att öka i takt med att finanskrisen får allt djupare effekter för de fattigaste länderna.
Som jag har sagt tidigare: utan att ta risker kommer vi inte att nå de resultat regeringen vill. För att nå fram till de allra fattigaste kommer Sida att behöva ta kalkylerade risker, trots konflikter, krig och korruption. Det måste vi om vi ska kunna göra någon nytta för de allra fattigaste och mest utsatta människorna i världen. Jag ska ta ett aktuellt exempel. Sida stödjer valprocessen i Afghanistan. Inte för att vi trodde på ett perfekt, lugnt och totalt ordnat val, utan för att en demokratisk utveckling måste börja någonstans, tar tid och sker i etapper. Det var oerhört avgörande för Afghanistan att valen kunde hållas och att många miljoner afghaner trots allt själva kunde bestämma vem som ska leda dem. På liknande sätt kommer vi att stödja val i Demokratiska republiken Kongo och andra länder som är i konflikt.
Målet med svenskt bistånd är att stödja fattiga människor och länder att själva kunna ta sig ur fattigdom. I Zambia behöver vi nu vara mycket tydliga med regeringen där vad gäller att ställa personer till ansvar, att återkräva pengar och att garantera att vi kan återuppta ett samarbete med fokus på resultat för fattiga människor. För i slutänden handlar det om att redan utsatta fattiga människor på den zambiska landsbygden ska kunna få sina behov och rättigheter om grundläggande vård tillgodosedda.
Anders Nordström, generaldirektör Sida
