Publicerad 18 augusti 2009 i Svenska Dagbladet
Ska vi satsa på ekologiskt eller konventionellt jordbruk i utvecklingsländerna? Det är en fråga som debatterats livligt på Brännpunkt den senaste tiden.
Viktigast är att jordbruket är hållbart och anpassat till förutsättningarna i landet. Det slutliga beslutet om jordbruksmetod tar den enskilde bonden.
Precis som Björn Lundgren konstaterar på Brännpunkt den 11 augusti är jordar i Afrika hårt vittrade, eroderade och näringsfattiga. Den genomsnittliga produktiviteten har gått ner snarare än stabiliserats. Samtidigt har matpriserna skjutit i höjden. Därför prioriterar utvecklings- och givarländer samt internationella organisationer nu jordbruket.
När Sida gör en bedömning av vilka program och projekt vi bör stödja utgår vi från överenskommelser som Sveriges regering gjort med det enskilda landet. Om biståndet ska fungera måste mottagarna ha ett ägarskap, vilket innebär att biståndet sker på mottagarnas villkor men självklart även utgå från kunskap och forskning.
Västeuropeiska modeller för att bygga välstånd kan dock inte enkelt överföras till andra länder och kulturer.
I exempelvis Kenya är jordbruket centralt och försörjer cirka 80 procent av befolkningen på landsbygden. Dessutom står det för cirka 60 procent av exportintäkterna, framför allt från te, kaffe, färsk frukt, grönsaker och snittblommor.
För att öka tillväxten och minska fattigdomen måste jordbruket förnyas och bli mer produktivt. Det är en av den kenyanska regeringens prioriteringar och därför har Sida medverkat till att bygga upp NALEP, National Agriculture and Livestock Extension Programme som når ut till 500 000 småbönder per år.
I praktiken går det till så att en rådgivare från NALEP besöker gårdarna inom sitt distrikt. Bonden berättar då vilka problem som är mest angelägna att lösa och tillsammans gör de sedan en handlingsplan.
Utgångspunkten är att bönderna själva är experter på sin situation men rådgivaren kan föreslå alternativa lösningar, till exempel nya grödor, odlingsmetoder, utbildning, ny teknik eller anpassning till marknaden. Det centrala är att få ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart jordbruk som är långsiktigt. Det behöver dock inte innebära ekologisk odling i den meningen att det skulle uppfylla kriterier för certifiering av ekologisk produktion, men kan göra det i många fall som leder till att bönderna kan nå nischmarknader som ger högre priser.
Sida ger också stöd på regional och global nivå, bland annat till forskning för att ta fram bättre odlingsmetoder och till att bygga institutioner för att ta hand om gamla bekämpningsmedel. Sida samverkar med en rad svenska och internationella aktörer för att få goda resultat, exempelvis näringsliv, enskilda organisationer och forskare.
Sidas totala stöd till jordbrukssektorn var 2008 drygt 800 miljoner svenska kronor, vilket är 6 procent av Sidas totala bistånd. Sverige ger bland annat ett stort stöd till internationella organisationer som FN:s Livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och till det globala jordbruksforskningsnätverket (CGIAR).
Det finns i dag alltför många exempel på dåliga odlingsmetoder som försämrar jordbruksmarken eller är hälsofarliga. All användning av exempelvis gödsel, utsäde och drivmedel måste ske på ett sätt så att risken för negativa effekter minimeras samtidigt som avkastningen maximeras.
Det är väsentligt att jordbruk för många människor i världens fattigaste länder främst handlar om jobb och sysselsättning och en möjlighet till inkomster förutom matproduktionen för den egna familjen. Det slutgiltiga valet av odlingssystem är sedan upp till den enskilde bonden som måste ta hänsyn till alla de lokala förutsättningarna; jordart och klimat, den lokala och globala marknaden, tillgång på resurser (mark, kapital, arbetskraft, kunskap mm), lagar och regler.
Detta bör sedan leda till ett beslut om ekologisk produktion utan gifter och handelsgödsel eller ett system som använder exempelvis försiktig kemisk insektsbekämpning eller kvävegödsling, eller växtsorter som tagits fram med bioteknik.
Mari Albihn,
chef för Sidas team Lantbruk och livsmedelsförsörjning
