Klimatförändringarna underminerar den utvecklingsväg som lett till dagens välstånd. Detta gör mål som höjd levnadsstandard, avskaffande av hunger och ökat välbefinnande hos medborgarna i utvecklingsländerna både svårare och mer angelägna. Klimatförändringarna samspelar med och förstärker andra miljöutmaningar, inte minst utarmningen av ekosystemen. Vi kan vara säkra på att klimatkrisen kommer att överleva den finansiella kris som världens ledare fokuserar på idag. I motsats till den ekonomiska krisen kan skador på ekosystemen inte repareras om vi inte agerar snabbt.
Världsbanken och Sida står på fredag värdar för den svenska lanseringen av "World Development Report 2010: Climate Change and Development". Rapporten är viktig inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december men även för FN: s toppmöte nästa vecka om finansiering av klimatinsatser.
Skador på grund av klimatförändringarna är redan uppenbara och slår hårdast på utvecklingsländerna. Svår torka i Kenya och Sudan sänker jordbrukarnas produktivitet. Översvämningar och stormar i Bangladesh, Honduras och södra Kina betyder förlorade hem och gårdar. Indien rapporterar nedgång i BNP på grund av torka. Regeringar och allmännyttiga företag måste betala för reparationer av förstörda vägar, nedfallna kraftledningar och skadade vatten- och sanitetssystem.
Lika lite som de fattiga länderna har orsakat dagens finansiella kris, lika lite har de orsakat klimatförändringarna. Dess orsaker hittar vi främst i de mer utvecklade länderna.
Att ta sig an den globala uppvärmningen kräver ett gemensamt och rättvist agerande: rika länder ligger bakom den största andelen av befintliga utsläpp och har ett särskilt ansvar att stödja utvecklingsländerna när de inför klimatsmarta åtgärder och går mot en koldioxidsnål tillväxt.
De samlade utsläppen av växthusgaser från utvecklingsländer 2030 beräknas överskrida de utvecklade ländernas utsläpp. Syftet med FN: s klimatkonventionramkonvention om klimatförändringar är att stabilisera växthusgaserna i atmosfären på en nivå som förhindrar människans åverkan på det klimatsystem som upprätthåller oss.
En uppvärmning med cirka 2° Celsius, som experter anser är den bästa i världen kan hoppas på, kommer att innebära mer extremt väder och ökad risk för katastrofala och oåterkalleliga förändringar. I en något varmare värld riskerar mellan 100 och 400 miljoner människor att svälta. En till två miljarder människor kommer att sakna tillräckligt med vatten för att klara konsumtion, hygien och matbehov.
Rapporten visar också att nuvarande finansieringsnivåer ligger långt ifrån förutsägbara behov. Totalt behov av klimatfinansiering för utvecklingsländerna ligger idag på 70 miljarder kronor per år. Att jämföra med förväntade årliga behov år 2030 på omkring 523 miljarder kronor för anpassning och 2790 miljarder kronor (vilket ungefär motsvarar värdet för den statliga norska oljefonden) för att minska utsläppen av växthusgaser.
Visst är den potentiella prislappen oroande. Men utsikterna att leva i en värld med en femgradig uppvärmning mot slutet av seklet är skrämmande. Det skulle kunna innebära en meters höjning av havsnivån, tusentals miljarder kronor i förstörd egendom, minskad produktivitet inom jordbruket och hela öar under vatten. Valet borde vara enkelt, men är inte det.
Vägen mot en klimatsmart värld kräver stora ändringar i livsstil, en verklig energirevolution och ett annat användande av skog och mark. Samt betydande anpassning. Innovation och kreativitet är nödvändiga, men klimatsmart utveckling kräver också politisk vilja och allmänhetens stöd.
Skiftet till en koldioxidsnål värld genom tekniska lösningar och institutionella reformer måste börja med omedelbara och kraftfulla åtgärder i höginkomstländer för att minska vårt ohållbara koldioxidarv. Klimatpolitiken måste röra sig från marginalen till kärnan av regeringars verksamhet.
Utvecklingsländerna kommer i genomsnitt att stå för tre fjärdedelar av ökningen av CO2-utsläppen under kommande år. Storskaliga utsläppsbegränsingar måste genomföras såväl i den industrialiserade världen som i utvecklingsländerna. Här måste de rika länderna visa vägen, både genom innovativa utsläppsreducerande åtgärder på hemmaplan, men också genom långsiktig finansiering av klimatanpassning i fattiga länder. Denna finansiering får inte ske på bekostnad av annat pågående utvecklingssamarbete och bör gå utöver det utlovade minimimålet på 0,7 procent av BNI i bistånd från rika länder.
Ett hållbart klimatarbete måste övervinna spänningarna mellan klimat och utveckling. I vissa länder är det inte realistiskt att fattiga människors rättigheter att få tillgång till energi kan tillgodoses utan fossila energikällor. Men en övergång till lägre koldioxidutsläpp kräver att vi aktivt främjar projekt för förnybar energi och energieffektivitet. Klimatförändringarna erbjuder mänskligheten en historisk möjlighet att göra utveckling mer hållbar.
Världsbankgruppen lägger stor vikt vid att inkludera klimatåtgärder och anpassning i sin utlåning. Investeringar för förnybar energi, energieffektivitet, ökad produktivitet inom jordbruket i Afrika och klimatprojekt för anpassning expanderar. I allt högre grad hjälper studier finansierade av Världsbanken länder att planera och genomföra strategier för en koldioxidsnål tillväxt och institutionens energifinansiering handlar allt oftare om förnybar energi och energieffektivitet. Klimatfonder förvaltade av Världsbanken, i samarbete med regionala utvecklingsbanker, bidrar till att få ner kostnaderna för teknik som främjar låga koldioxidutsläpp i utvecklingsländer. Detta är en början, men det räcker inte.
Sverige har identifierat miljö- och klimatförändringar som en av tre tematiska prioriteringar för utvecklingssamarbetet under perioden 2008-2010, med det övergripande målet att bidra till en miljömässigt hållbar utveckling och därigenom bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina möjligheter till försörjning. Att främja åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser är också viktiga. En statlig klimatsatsning avsätter fyra miljarder kronor under fyra år till klimatåtgärder med fokus på anpassning Ett statligt klimatinitiativ avsätter fyra miljarder kronor under fyra år till klimatåtgärder, varav 1,15 miljarder kronor går genom Sida. Särskilda miljölån inom ramen för biståndet har också utvecklats för att bidra till viktiga klimatvänliga investeringar i fattiga länder.
Eftersom anpassning är en prioritet för Sidas arbete med klimatförändringar i allmänhet, men även för klimatsatsningen, har myndigheten bestämt att stöd till utvecklingsländers klimatanpassning och katastrofförebyggande arbete kommer att vara nyckelinsatser. En övergripande prioritering är att öka utsatta gruppers förmåga till anpassning och riskhantering genom investeringar i hälsa, utbildning samt att bygga upp tillgångar som kan fungera som buffert vid kriser. Skyddsnät för dem med minst motståndskraft kommer att bli allt viktigare. Mer tekniska anpassningsåtgärder krävs inom områden som vatten, jordbruk, skogsbruk, hälsa, infrastruktur, urban utveckling, utbildning, förvaltning och energi. Det inkluderar uppbyggnad av institutionell kapacitet. Andra konkreta åtgärder är investeringar i förbättrad meteorologisk information, systematisk observation och prognostisering samt bättre insamling och analys av lokala data och överföring av relevant teknik. Det är av yttersta vikt att de mest sårbara samhällena kan stärkas i sina ansträngningar att hantera anpassningen. Vi ser också att det civila samhället spelar en viktig roll för att öka medvetenheten bland de mest drabbade grupperna.
World Development Report 2010 visar att investerare och givare måste öka och anpassa sina insatser snabbare. Om inte alla ändrar sin syn på utveckling i ett klimat som ändras snabbt, går vi mot en olidligt het framtid.
Johan Schaar, chef för Sidas avdelning för miljö, klimat och samhällsbyggnad samt sekretariatschef för den internationella Kommissionen om klimatförändringar och utveckling
Justin Lin, chefsekonom och Senior Vice President i utvecklingsekonomi på Världsbanken
