"Dramatiskt bakslag för jämställdheten i världen"

[Publicerad i Dagens Nyheter 6 mars 2009]

Den finansiella och ekonomiska krisen slår hårt - men olika - mot män och kvinnor och riskerar att ge bakslag i kampen för jämställdhet i världen. Inför internationella kvinnodagen på söndag tar Sida i dag avstamp i ett initiativ för att öka kvinnors ekonomiska egenmakt i utvecklingsländerna.

Under de närmaste åren kommer Sida aktivt att driva frågan om kvinnors ekonomiska egenmakt och öka stödet till detta område i våra samarbetsländer. Vi kommer att intensifiera det globala påverkansarbetet tillsammans med övriga internationella samfund. Särskilt fokus kommer att ligga på de större aktörerna, som exempelvis Världsbanken.

Finanskrisen har hittills drabbat USA och Västeuropa hårdast. Men vi kan redan se att den är på väg att få stora effekter även i Asien, och med viss fördröjning är den ekonomiska krisen på väg att ge negativa effekter även i Afrika och Latinamerika.

I dag håller Sida ett internationellt seminarium tillsammans med professorn och utvecklingsekonomen Naila Kabeer med rubriken "The financial crisis and women's economic empowerment" som visar hur den finansiella och ekonomiska krisens effekter riskerar att allvarligt påverka kvinnors möjligheter till inflytande över sin egen ekonomiska situation.

I samband med detta presenterar Sida en aktuell forskningssammanställning och analys som gjorts i samarbete med forskare på Stockholms universitet. Denna analys visar hur krisen riskerar att slå mot kvinnor i utvecklingsländerna inom sju identifierade områden.

Anställningar i industrin försvinner.Många arbetstillfällen i utvecklingsländer har skapats i industrier där produktionen är arbetskraftsintensiv och inriktad mot export. Dessa har dragit nytta av en god tillgång på lågavlönad, kvinnlig arbetskraft.

Den finansiella krisen leder till försvagade ekonomier och försvagad köpkraft först i väst och senare även i utvecklingsländer, vilket innebär att efterfrågan på många konsumtionsvaror såsom textilier, skor och elektronik minskar. Eftersom dessa varor i hög grad tillverkas i utvecklingsländer där kvinnor står för en stor del av arbetskraften, slår det också mot kvinnors sysselsättning.

Allt högre arbetslöshet drabbar inte bara de kvinnor som är anställda i industrin, utan också de många kvinnor som är sysselsatta inom den informella ekonomin. Den informella ekonomin sysselsätter majoriteten av världens fattiga människor − och i synnerhet kvinnor i utvecklingsländerna.

Arbeten i den exportinriktade jordbruksexportsektorn går förlorade. Kvinnor i utvecklingsländer arbetar ofta inom den exportinriktade jordbrukssektorn som exempelvis producerar snittblommor, grönsaker och frukt.

Dessa kvinnor kan vara anställda av större företag, men de kan också arbeta i familjens jordbruk där mannen har ingått ett kontrakt som underleverantör till ett större företag. Liksom inom industrin tvingar den finansiella krisen dessa företag att begränsa eller lägga ned verksamheten eftersom de inte kan betala sina lån och efterfrågan på produkterna minskar, vilket leder till att många kvinnor förlorar sina arbeten och inkomster.

Svårare att få lån. För fattiga kvinnor har möjligheten att få tillgång till mikrokrediter haft stor betydelse under de senaste tre decennierna. Mikrokrediter går till bönder och andra småföretagare som saknar tillgång till finansiella tjänster från vanliga banker, men som med hjälp av dessa lån kan starta en näringsverksamhet och på så vis öka sina inkomster. Fattiga kvinnor utgör den största kundgruppen för mikrokreditinstitutioner.

På grund av den finansiella krisen finns stor risk att dessa lån kommer att minska drastiskt, vilket i sin tur påverkar fattiga kvinnors tillgång till finansiella tjänster negativt. Därmed hotas deras försörjning.

Ökat oavlönat hushålls- och vårdarbete. Den finansiella krisen påverkar statsbudgetar i negativ riktning, vilket ofta innebär nedskärningar i den offentliga sektorn. Detta kan leda till mer oavlönat hushålls- och vårdarbete, vilket vanligen utförs av kvinnor, med konsekvensen att de har mindre tid för avlönat arbete.

Färre flickor i skolan. Det finns en stor risk att ökade arbetsinsatser i hushållen i kombination med lägre inkomster innebär att familjer inte har råd och möjlighet (eller prioriterar) att låta flickor gå i skolan. Flickorna måste hjälpa sina mödrar med arbetet i hushållet eller bidra till försörjningen på andra sätt. När flickor en gång har lämnat skolan kommer de sällan tillbaka. Detta har livslånga negativa effekter på deras möjligheter att hitta en anställning och få en inkomst att försörja sig på, vilket i sin tur reproducerar bristen på jämställdhet.

Ökad prostitution och trafficking. Den finansiella krisen, minskad sysselsättning och ökad arbetslöshet kan innebära att de mest utsatta kvinnorna tvingas prostitue­ra sig för att kunna livnära sig och sin familj. Familjer kan till och med tvingas sälja sina döttrar till bordeller om de inte hittar någon annan utväg att ordna sin försörjning.

Mer våld mot kvinnor. I en finansiell och ekonomisk kris ökar stressen och konflikterna i hushållen över minskande resurser. Erfarenhet visar att kvinnor ofta försöker lindra effekterna av den ekonomiska krisen också när det gäller männens arbetslöshet och ekonomiska problem. Forskning pekar samtidigt på att det inte är ovanligt att män tar ut den egna frustrationen över den svåra situationen genom att använda våld mot hustrur och andra kvinnliga släktingar.

Om kvinnor har en stabil försörjning påverkas de inte i lika stor utsträckning av finanskrisen. Men en stor del av världens kvinnor lever redan i fattigdom. De saknar valmöjligheter, makt och materiella resurser där traditionella könsroller och normer står i vägen för deras utveckling. Följderna blir ofta negativa och ibland ödesdigra för flickor och kvinnor. Även män påverkas negativt av dessa traditionella könsroller. En arbetslös man anses vara mindre manlig om han tar på sig sysslor som anses vara "kvinnosysslor" (som barn och hem).

Jämställda ekonomiska möjligheter är helt avgörande för att kvinnors underordnade ställning ska kunna brytas. Lika möjligheter för kvinnor och män att äga mark och tillgångar, tjäna pengar och delta i förvärvslivet är absolut nödvändigt för en hållbar ekonomisk och demokratisk utveckling.

Sida har i många år arbetat för att ta bort de hinder som finns för kvinnor och flickor att delta på lika villkor i samhället, oavsett om hindren beror på sociala normer, religiösa värderingar eller brist på jämställd lagstiftning. Sverige har genom Sida stött många insatser i utvecklingsländerna som på olika vis stärkt kvinnors ställning.

Men de framgångsrika exemplen måste bli fler. Kvinnors makt över sitt eget liv måste öka. Därför vill Sida nu särskilt bjuda in det civila samhället och den privata sektorn i våra samarbetsländer och i Sverige för att tillsammans arbeta för att öka kvinnors ekonomiska egenmakt. Med kunskapsöverföring, kvalitativa samarbeten och bättre samordning kan vi lindra krisens effekter, öka jämställdheten och bidra till en hållbar global utveckling som gynnar alla.

Anders Nordström, Generaldirektör Sida