En man går på en kullerstensgata och bär på två fulla plastkassar. I bakgrunden en gul husfasad.

Foto: Adam CC BY-NC 2.0

Kuba

Utvecklingen på Kuba

Uppdaterad: 10 mars 2017

Efter revolutionen 1959 styrdes Kuba i femtio år av Fidel Castro som fått den kubanska kommunismen att överleva både USA:s omfattande sanktioner och Berlinmurens fall. Sedan 2008 leds Kuba av Fidel Castros bror Raúl Castro som försökt få bukt med landets ekonomiska problem genom reformer i marknadsekonomisk riktning.

Den kubanska revolutionen 1959 var ett resultat av ett brett folkligt missnöje som ackumulerats under många decennier för att kulminera under Fulgencio Batistas tid som landets ledare. 1959 störtades Batista av Fidel Castros gerillaarmé vilket inledde ett långvarigt kommunistiskt maktinnehav och genomgripande förändringar i det kubanska samhället.

Den kubanska konstitutionen slår fast att inga andra partier än Kubas kommunistparti är tillåtna. Fidel Castro var förste partisekreterare i det kubanska kommunistpartiet fram till 2011 efter att ha suttit vid makten i drygt 50 år.

Den kubanska ekonomin var länge baserad på förmånliga ekonomiska avtal med östblocket. Kommunismens fall i Östeuropa fick katastrofala följder för landet som måste börja betala världsmarknadspriser för den olja man importerade från Sovjetunionen samtidigt som landet fick mindre betalt för sin sockerexport. På fem år föll Kubas BNP med mellan 35 och 50 procent.

Långsamma marknadsekonomiska reformer

2008 tog Fidel Castros bror Raúl över presidentposten på Kuba. Raúl Castros tid som stats- och regeringschef har präglats av försök att få Kubas raserade ekonomi på fötter genom försiktiga reformer i marknadsekonomisk riktning. Regimen har öppnat upp för kubaner att bedriva privat verksamhet inom drygt 200 yrken, huvudsakligen inom servicesektorn. Privat uthyrning av bostäder tillåts, företag får anställa arbetskraft och egenföretagare kan söka krediter. Kravet på utresetillstånd för majoriteten av kubaner som vill resa utomlands har också avskaffats.

Men privatiseringen går inte i den takt som planerats och många nedskärningar inom den statliga sektorn har fått skjutas på framtiden. 2016 arbetade 500 000 kubaner inom den privata sektorn, varav knappt en femtedel som egenföretagare och resten som anställda.

Relationerna mellan Kuba och USA har präglats av det embargo som USA successivt införde i början av 1960-talet. Under 2010-talet har Barack Obamas administration infört lättnader i sanktionerna. Kuba-amerikaner får numera resa till Kuba utan begränsningar, maxgränsen för remitteringar till Kuba har tagits bort och amerikanska telekombolag får ingå avtal med Kuba. De båda ländernas intressekontor har uppgraderats till ambassader och USA har tagit bort Kuba från listan över länder som stödjer terrorism.

Svåra frågor som återstår är lösa är kompensationen för de amerikanska egendomar som har exproprierats på Kuba, återlämnandet av Guantánamobasen samt själva upphävandet av embargot, som bara kan göras av amerikanska kongressen.

Export av sjukvårdspersonal viktig inkomstkälla

Embargot har gjort att Kuba är utestängt från internationella finansieringsinstitutioner som Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). Kubas största inkomster utgörs i dag av export av tjänster inom hälsosektorn (30 000 kubanska läkare och övrig sjukvårdspersonal arbetar i Venezuela), turism och remitteringar. Under 2015 besökte tre och en halv miljon turister Kuba.

Det kubanska hälso- och utbildningsområde har länge haft en hög standard, men en betydande försämring har ägt rum under senare år av ekonomiska skäl. Många av de bästa specialistläkarna lämnar landet på grund av de låga lönerna.

Medellivslängden är bland de högsta i regionen och andelen läskunniga är mycket hög. Arbetslösheten är låg men de flesta kubaner har mycket låga inkomster och saknar möjlighet att själva förbättra sin livssituation. Brist på transportmedel och varor, höga priser på importerade konsumtionsprodukter och trångboddhet skapar spänningar i samhället. Ransoneringskort för livsmedel används fortfarande.

Mänskliga rättigheter

Kuba är en enpartistat och organiserad politisk opposition tillåts inte. Godtyckliga förhör, kortvariga arresteringar och trakasserier av oliktänkande och oppositionella är vanligt förekommande. Yttrandefrihet, tryckfrihet och föreningsfrihet saknas på Kuba. Alla massmedier är statlig egendom. Spridande av "kontrarevolutionär" information medför stränga straff. Både tillgången och användningen av internet begränsas av lagstiftning. Landet har undertecknat FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt konventionen om civila och politiska rättigheter, men ännu inte ratificerat dem.

Ett hundratal politiska fångar släpptes ur kubanska fängelser under 2010-2011 i en överenskommelse mellan den kubanska regimen, den katolska kyrkan i Kuba och Spanien. Ytterligare 53 politiska fångar frigavs 2015 som ett resultat av förhandlingarna mellan USA och Kuba.


Sidansvarig: Avdelningen för Europa och Latinamerika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän