Colombia

Utvecklingen i Colombia

Uppdaterad: 11 april 2017

Colombia är ett övre medelinkomstland med god tillväxt. Klyftorna i samhället är dock stora. Landet har en lång historia av våld och väpnad konflikt som bottnar i fattigdom, social och ekonomisk orättvisa samt regionala skillnader i kombination med svaga, eller i vissa fall obefintliga, statliga institutioner.

Stark ekonomi med stora klyftor

Sedan mer än fem decennier har en väpnad konflikt pågått i Colombia. Den bottnar i fattigdom, social och ekonomisk orättvisa samt regionala skillnader i kombination med svag, eller i vissa fall obefintliga, statliga institutioner i det vidsträckta territoriet.

Av Colombias 48 miljoner invånare lever cirka 17 miljoner kvinnor och män, flickor och pojkar i områden direkt drabbade av konflikter, vilket motsvarar ungefär 40 procent av Colombias territorium. Officiella siffror visar att 7,4 miljoner personer blivit offer för den väpnade konflikten sedan 1985. Ojämlikhet, utsatthet för naturkatastrofer samt diskriminering relaterad till kön, etnicitet och maktmissbruk existerade redan före konflikten men har förstärkts på grund av denna. FN beräknar att 5,8 miljoner människor är i behov av humanitärt stöd till följd av våld, konflikt och naturkatastrofer.

De flesta av konfliktens offer är fattiga människor som lever på landsbygden. Kvinnor, afro-colombianer och urbefolkningen är särskilt hårt drabbade. I storstäder och bland medelklassen märks inte konflikten av så mycket. Regeringen har fått stopp på bilbomber och andra terrordåd som tidigare var vanliga i Bogotá.

Genomförandet av fredsavtalet kommer att innebära en stor utmaning för aktörer som arbetar för fred i Colombia. Förväntningarna och kraven på snabba förbättringar i konfliktdrabbade delar av landsbygden är höga. Samtidigt är det viktigt att civilbefolkningen känner att freden levererar, och att de upplever mindre våld och ökad trygghet, samt att de ser vinster i form av förbättrad samhällsservice.

Svag statlig närvaro på landsbygden

Colombia präglas av stora utmaningar i form av strukturell ojämlikhet, korruption, brist på mänsklig säkerhet och brist på respekt för mänskliga rättigheter. Ojämlikheten och de sociala klyftorna är djupa mellan olika individer, regioner, etniska grupper och mellan män och kvinnor.

Statens närvaro är svag på landsbygden och särskilt i konfliktdrabbade områden. Invånarna i dessa områden saknar tillgång till infrastruktur, rent vatten och sanitet, samt hälso- och sjukvård.

Där statens närvaro är som svagast är produktion och handel med narkotika som mest utbredd. En stor del av världens koka, som man framställer kokain av, odlas i Colombia och trots ekonomiskt och militärt stöd från USA har man inte lyckats rå på narkotikasmugglingen. FN:s kommission mot droger och kriminalitet UNDOC menar att det enda sättet att minska produktionen av koka är att bönderna frivilligt går över till andra grödor. Idag finns få andra sätt för bönderna att tjäna pengar.

I dagsläget har den utbredda korruptionen fått till följd att många nödvändiga investeringar i till exempel samhällstjänster och infrastruktur helt eller delvis inte genomförs, samt att tillstånd ges för att bruka naturresurser på ett sätt som inte är hållbart. Detta kan öka risken för lokala konflikter.

Rättsstaten

Colombia har en förhållandevis väl utvecklad lagstiftning och nationella institutioner, men det brister i genomförandet, speciellt i konfliktdrabbade områden. 

Det legala skyddet för de mänskliga rättigheterna är väl utbyggt och landets högsta domstolar uppvisar en hög grad av oberoende. Straffriheten är dock omfattande och det har varit svårt att få domar för de många grova brott mot de mänskliga rättigheterna, som begåtts av både av staten och av gerillorna. Rättssystemet har trots det visat prov på oberoende och styrka i processer som följt på avslöjanden om politikers samarbete med paramilitären, inom vilka ett stort antal kongressledamöter dömts till långa fängelsestraff. 


Sidansvarig: Avdelningen för Europa och Latinamerika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän