Albanien

Utvecklingen i Albanien

Publicerad: 24 juni 2009 Uppdaterad: 9 juni 2015

Sedan 1992 har Albanien utvecklats från en totalitär regim med centralplanering till en ung demokrati med marknadsekonomi. Men fortfarande är Albanien ett av Europas fattigaste länder.

Isoleringen från omvärlden gjorde att Albanien hamnade långt efter andra öststater när kommunismen föll. Kosovokrisen (1998-99) blev indirekt en vändpunkt för utvecklingen i landet. Den stora närvaron av utländsk personal innebar att landet började inlemmas i omvärlden och såväl administrationen som ekonomin fick en skjuts åt rätt håll av inflödet av expertis och pengar.

Omställningen från plan- till marknadsekonomi gick fort under 1990-talet, men politisk oro bidrog till stora avbräck i ekonomin. Under 2000-talet har tillväxten dock varit hög och landet har kunnat resa sig ur den absoluta fattigdomen.

Fattigdom trots ekonomisk tillväxt

I dag betecknar Världsbanken Albanien som ett medelinkomstland. Men runt var fjärde alban lever trots detta i relativ fattigdom och barnadödligheten är fortfarande den högsta i regionen. Vart sjunde barn under fem år lider av undernäring. Enligt Världsbankens uppskattningar saknar mer än en tredjedel av hushållen rinnande vatten, avlopp och centralvärme.

Bistånd från utlandet har varit viktigt sedan början av 1990-talet. Insatserna har inriktats främst på privatiseringar, inflations- och fattigdomsbekämpning samt satsningar på infrastruktur.

Fortfarande är dock tiotusentals familjer i Albanien beroende av de pengar som släktingar som arbetar utomlands skickar hem. Omkring en miljon människor beräknas ha lämnat landet under ett drygt årtionde.

Albanien är också ett av de europeiska länder där problemet med barnarbete är störst. Lagen tillåter att barn från 14 år utför "lätt arbete", men eftersom detta inte är närmare definierat leder det ofta till att barn utnyttjas till arbeten som kan vara både tunga och farliga.

Sedan 2009 är Albanien medlem i försvarsalliansen NATO. 2014 fick Albanien officiellt ställning som kandidatland till EU. En nyckelfråga för EU är att landets politiska ledning fortsätter att reformera lagar och statsförvaltning. Rättsprocesser i både brottmål och civilrättsliga mål går långsamt och rättsväsendet är svagt.

Utbredd svart ekonomi

Albanien är rikt på mineraler. Koppar, krom, nickel, zink och järn har brutits i främst bergsområdena i norr i århundraden.

Albanien präglas dock starkt av korruptionen. Den inofficiella ekonomin beräknas motsvara upp till hälften av BNP. Enligt regeringen stjäls långt över hälften av landets producerade el, antingen genom tjuvkopplingar eller genom att kunderna inte betalar sina räkningar. Det förekommer också en omfattande narkotikasmuggling och människohandel mellan Grekland, Albanien och Italien. 2014 greps flera höga chefer på centralbanken efter att mer än fem miljoner euro stulits från banken.

Politisk kamp mellan höger och vänster

Efter kommunistdiktaturens fall har det rått bitter kamp mellan höger och vänster i albansk politik. Konservativa PD och socialisterna har växlat vid makten.

Trots ett på papperet demokratiskt system har politikerna haft svårt att skapa en demokratisk anda och nästan alla val som hållits har fått kritik för fusk och andra brister. 2013 tog dock socialisten Edi Rama över i ett val som EU betraktade som fritt och väl genomfört.

Våldspräglat klansamhälle

De svaga statliga institutionerna är den främsta förklaringen till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Enligt svenska utrikesdepartementets senaste MR-rapport är Albanien trots framstegen ett våldspräglat och klandominerat samhälle.

Albanien har samtidigt ofta lovordats för att inte underblåsa albansk nationalism i grannländerna, utan i stället bidra till fredliga lösningar. 2014 besökte påven Franciskus Albanien och hyllade landet som ett föredöme för fredlig samexistens mellan muslimer och kristna.


Sidansvarig: Avdelningen för Europa och Latinamerika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän