Sex flickor klädda i traditionella klänningar med broderier står på rad och lyfter ena handen i luften.

En grupp barn uppträder på en konstutställning organiserad av Gaza Community Mental Health Programme tillsammans med en förskola på Gaza.

Foto: GCMHP

RESULTATEXEMPEL

Traumatiserade barn på Gazaremsan får specialisthjälp

Publicerad: 3 mars 2015 Uppdaterad: 6 mars 2015

Katastrof har blivit ett normaltillstånd för invånarna på Gazaremsan och tusentals barn har traumatiserats av de senaste årens återkommande krig. Sida stödjer Gaza Community Mental Health Programme som driver tre psykiatrikliniker i Gaza.

På Gazaremsan bor över 900 000 barn och ungdomar under 18 år som alla har utsatts för traumatiska händelser. Enligt uppskattningar gjorda av Unicefs Gaza-kontor var 373 000 barn i behov av akuta psykosociala insatser bara efter det senaste Gazakriget, sommaren 2014. Kriget varade i 51 dagar och dödade minst 2 200 människor. 18 000 hus förstördes och över 100 000 människor blev hemlösa.

– Tyvärr fanns det ingenstans för föräldrar och barn att gömma sig utan det var en ständig känsla av osäkerhet. Man visste aldrig var nästa bomb skulle falla, säger psykiatrikern Yasser Abu Jamei.

Yasser Abu Jamei är VD på Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP), en organisation som bildades 1990 och som i dag driver tre psykiatriska kliniker på Gazaremsan där man tar emot både barn och vuxna. Man vidareutbildar dessutom psykologer, sjuksköterskor, läkare och socialarbetare i psykisk hälsa, och centret bedriver också forskning om ämnet.

Känsla av hopplöshet efter många krig

Mellan 2008 och 2014 har invånarna på Gazaremsan genomlidit tre krig. Återhämtningen går långsamt, både av den fysiska miljön och av den psykiska hälsan, eftersom katastrof har blivit ett normaltillstånd. Det har lämnat invånarna i ett tillstånd av hopplöshet.

– Även om det senaste kriget har slutat är det svårt att tala om ett före och ett efter. Innan kriget var situationen hemsk och efteråt har det inte förbättrats, förstörelsen är värre och barnen är en del av allt detta. Människor har inget hopp om att saker kommer att förbättras snart, säger Yasser Abu Jamei.

Rawia Hamam är psykolog på GCMHP och möter nästan dagligen traumatiserade barn och ungdomar. Hon berättar om en tonårstjej som hon träffade hösten 2014. Under det senaste kriget förstördes hennes hus och hon var fast under rasmassorna under flera timmar innan ambulanspersonalen kunde få ut henne. Både hennes faster och farbror dog. 17-åringen kom till kliniken eftersom hon inte kunde acceptera att hon hade förlorat sina släktingar.

– Hon sa att hon ville skrika högt, att hon ville få tillbaka sitt hem, sina böcker och sin farbror och faster. Hon sa att hon ville dö och inte kunde stå ut med allt som hade hänt.

Den unga patienten saknade allt hopp om framtiden, led av koncentrationsproblem och hade dragit sig undan från sina vänner.

I terapin fick hon möjlighet att sätta ord på det hon kände och lärde sig också avslappningsteknik för att lättare kunna hantera sina starka känslor. Eftersom hon gillade att skriva har hon dessutom övat på att uttrycka sig i skrift. Även hennes föräldrar får rådgivning eftersom det är svårt för dem att hantera dotterns starka känslor.

– Efter fem terapisessioner mådde hon lite bättre och berättade att hennes sömn hade förbättrats, säger Rawia Hamam.

Hundratals nya patienter efter kriget

Sjuttonåringen var en av sammanlagt 489 nya patienter som centret tog emot under de fyra månader som följde på 2014 års krig, 208 av dem under 18 år. GCMHP:s team har knackat dörr i de mest drabbade områdena på Gazaremsan och remitterat elva procent av dem de har träffat till centret för specialisthjälp. För de minsta barnen har de lekterapi, beteendeterapi för de lite äldre, och dessutom familjerådgivning och gruppterapi.

De vanligaste symptomen bland traumatiserade barn är rädsla och ångest. De klamrar sig fast vid föräldrarna, stammar och plågas av mardrömmar, berättar Yasser Abu Jamei. De senaste åren har GCMHP dessutom fått rapporter från skolorna på Gaza om ökad aggressivitet, koncentrationsproblem och sämre skolresultat för många elever.

– När barn utsätts för krig och inte vet hur de ska uttrycka sina känslor blir de aggressiva mot varandra. Grannbarn bråkar och alla blir mer aggressiva, säger Yasser Abu Jamei.

GMHP arbetar även förebyggande med barn i skolor och förskolor, deras lärare och föräldrar. Eleverna får lära sig att inte lösa problem med knytnävarna, lärarna utbildas i hur de ska hantera aggressiva barn, och föräldrarna tränas i att använda positiv förstärkning i stället för våld.

– Det svåraste i Gaza är att vara mamma eller pappa, eftersom du inte kan skydda ditt barn och få dem att känna sig säkra, säger Rawia Hamam.

Sidansvarig: Avdelningen för Asien, Mellanöstern och humanitärt bistånd

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän