Förtvivlade människor blir fördrivna från sin mark.

Markstöld, eller ofrivillig avhysning av människor från deras hem, är en alltför vanlig företeelse för många fattiga människor i Kambodja.

Foto: ADHOC

Resultatexempel

Vräkt från sin mark, vardag för många i Kambodja

Publicerad: 29 juni 2009 Uppdaterad: 8 augusti 2014

Markstöld, eller ofrivillig avhysning av människor från deras hem, är en alltför vanlig företeelse för många fattiga människor i Kambodja. Markstöld är ett brott mot mänskliga rättigheter. Sida stödjer enskilda organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter i Kambodja. Ett par av dem har specialiserat sig på just markstöld.

 Offer för markstöld känner sig övergivna

Markstöld är när människor tvingas lämna sin mark och ibland även överge sina hem då inflytelserika människor vill använda den värdefulla marken för andra syften.  Markstöld sker både på landsbygden och i städerna. Den egna marken eller hemmet är den enda tillgång många fattiga människor har, och en förutsättning för att kunna generera inkomst. När de mister sin mark eller sitt hem förlorar de också sina möjligheter till inkomst och finansiell säkerhet.

Metoderna som används för att köra bort folk från sina hem är många: man fuskar, lurar eller pressar människor att sälja sin mark till låga priser. Eller så vräker man dem helt enkelt med våldsamma metoder, ofta med hjälp av militär eller polis.

De människor som vräks transporteras ofta långt bort från sina hem, och dumpas på en allmänning någonstans utan vatten, sanitet eller elektricitet.

– Vi är som övergivna barn. Vi har ingen mor, ingen far, ingen som tar hand om oss. Den enda hjälp vi får är från enskilda organisationer i trakten, sa en kvinna från Dey Krahorm, ett slumområde i centrala Phnom Penh varifrån tusentals boende har tvingats bort.

På den här platsen dumpades människor som tvingats lämna sina hem. Det är en allmänning utan vatten, sanitet eller elektricitet. [Foto: Charlotta Bredberg]

 

Kambodja behöver ett oberoende rättssystem

Kambodja har lagar som rör landrättigheter. En lag fastslår att människor som bott på ett ställe i mer än fem år innan den nya landlagen antogs 2001, har rätt att få en en fullgod lagfart på sin mark. Många av dem som vräks uppfyller det kravet, men kastas ändå ut från sina hem. En del av problemet är att utdelningen av lagfarter är en långsam och ibland korrupt process, därför har många människor fortfarande inte de papper som är nödvändiga för att bevisa att de äger sin mark.

– Det finns många faktorer, en av dem är rättssystemet. De kambodjanska domstolarna är inte självständiga. Folk som har pengar och kontakter vinner för det mesta målen i domstolarna, oavsett vilka bevis som finns. Detta gör att de fattiga människorna får det svårt eller omöjligt att kräva sina rättigheter när de har blivit vräkta, säger Martina Fors som är ansvarig för stödet till enskilda organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter i Kambodja.

– Domstolarna kan inte se till att lagarna följs och det juridiska systemet är en korrupt institution. De internationella givarna och människorättsorganisationerna har en viktig roll att spela. Vi kan se till att de fattigas röst blir hörd, och föra dialog med regeringen så att de ser till att landets lagar efterföljs, fortsätter Martina Fors.

Sida stödjer de lokala människorättsorganisationerna LICADHO och ADHOC . Dessa håller med om att det internationella samfundet har en viktig roll. De vill att givare som Sida ska pressa regeringen att stoppa tvångsvräkningarna och efterleva de nationella landlagarna. De vill ha hjälp med att etablera ett rättvist och oberoende juridiskt system, och införa åtgärder mot korrupt polis och åklagare som arresterar och väcker åtal mot individer utan bevis.

Kambodja kan lära från erfarenheter i regionen

– Kambodja är ett av de fattigaste länderna i Sydostasien, och den kambodjanska regeringen står inför stora utmaningar när det gäller utvecklingen av landet. Jag tror det är viktigt att dra lärdom från andra länders utveckling. Nu när Sydostasien fortsätter att växa sig starkare som region, till exempel genom ASEAN, så blir frågor som rör mänskliga rättigheter och ansvarsskyldighet allt viktigare, säger Martina Fors.

Rättighetskämpar lever farligt

En av de största utmaningarna för att stärka de mänskliga rättigheterna är att det civila samhället i Kambodja är ganska nytt och att många av människorättsorganisationerna fortfarande har begränsad kapacitet. LICADHO gör ett imponerande arbete med att undersöka och rapportera brott mot mänskliga rättigheter. Liksom kollegorna på ADHOC ger de rättshjälp till fattiga i landkonflikter. De här organisationerna är i behov av hjälp för att kunna fortsätta och förbättra sitt arbete.

Det är viktigt att komma ihåg att enskilda organisationer i Kambodja har ett högriskjobb, de lever i konstant rädsla att bli åtalade för det arbete de utför.

– Det är viktigt att rättssystemet skyddar dem som arbetar för mänskliga rättigheter (enskilda organisationer, advokater och journalister) så att de kan fortsätta att försvara landrättigheter säger Li Fung som jobbar med mänskliga rättigheter vid FN kontoret UNCHCR i Kambodja.

– Det civila samhället växer sig allt starkare och har stor nytta av kontakter och utbyte med liknande organisationer i regionen. Att bygga nätverk med andra människorättsorganisationer och givare ger dem möjlighet att stärka sitt arbete, och utbyta erfarenheter fortsätter Li Fung.

– Myckert arbete återstår, men en hel del förbättringar har redan skett. Folk på landsbygden har blivit mer involverade i beslut som rör dem, eftersom beslutsmakten har decentraliserats och beslut nu tas på lokal nivå. Ett annat genomslag är att valen i Kambodja nu genomförs utan våldsamheter, så var inte fallet tidigare, avslutar Martina Fors.

– Det är viktigt att rättssystemet skyddar dem som arbetar för mänskliga rättigheter (enskilda organisationer, advokater och journalister) så att de kan fortsätta att försvara landrättigheter säger Li Fung som jobbar med mänskliga rättigheter vid FN kontoret UNCHCR i Kambodja.

– Det civila samhället växer sig allt starkare och har stor nytta av kontakter och utbyte med liknande organisationer i regionen. Att bygga nätverk med andra människorättsorganisationer och givare ger dem möjlighet att stärka sitt arbete, och utbyta erfarenheter fortsätter Li Fung.

– Myckert arbete återstår, men en hel del förbättringar har redan skett. Folk på landsbygden har blivit mer involverade i beslut som rör dem, eftersom beslutsmakten har decentraliserats och beslut nu tas på lokal nivå. Ett annat genomslag är att valen i Kambodja nu genomförs utan våldsamheter, så var inte fallet tidigare, avslutar Martina Fors.

80% av Kambodjas befolkning bor på landsbygden
2–3% av Kambodjas befolkning var landlösa 1999
År 2007 hade andelen landlösa människor ökat till 25%
De fattigaste 40% av kambodjanerna ägde år 2004 5,4% av markarealen
Samma år 2004, ägde de rikaste 20% av Kambodjas befolkning 70% av markarealen
 

Sidansvarig: Avdelningen för Asien, Mellanöstern och humanitärt bistånd

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän