Munkar protesterar på Burmas gator.

Munkar protesterar på Myanmars gator. Under den politiska förändring som inleddes 2011 har yttrandefriheten gradvis stärkts i Myanmar.

Foto: Racole/Creative Commons

Myanmar (Burma)

Utvecklingen i Myanmar (Burma)

Uppdaterad: 8 december 2016

Situationen i Myanmar är mycket komplex med en rad politiska, sociala, etniska och ekonomiska problem som är svåra att lösa var för sig, och ännu svårare att hitta en gemensam lösning för. Efter 50 år av militärt styre har landet nu en till största del demokratiskt vald regering, som står inför stora utmaningar.

Sedan några år tillbaka genomgår Myanmar en trefaldig transition: från isolering till öppenhet, från militärstyre till demokrati och från krig till fred. Dessa processer pågår parallellt och samtliga visar på svårigheter. Trots det har den nya regeringen legitimitet hos folket och möjligheterna till ekonomisk tillväxt har stärkts, bland annat som ett resultat av att omvärldens sanktioner har upphört samtidigt som regeringen vidtar åtgärder för att underlätta för utländska investeringar.

En rådgivande kommission ledd av internationella experter har tillsatts för att hantera de interna striderna i delstaten Rakhine, fredsprocessen har blivit mer inkluderande och flertalet politiska fångar har släppts.

Men det finns fortfarande en djup misstro från det stora flertalet människor gentemot myndigheterna grundat i historiskt rotat utanförskap och ojämlikhet. Det finns också en stor kapacitetsbrist i den hierarkiska statsförvaltningen som fungerar enligt militära normer och strukturer.

Interna stridigheter

Myanmar utmärks av sin mångfald av etniska grupper (den officiella siffran är 135) där de flesta har anspråk på territorium, naturresurser och självbestämmanderätt. Det finns också religiös diversitet och religiös intolerans mot oliktänkande.

Ända sedan Myanmar blev en egen stat 1948 har några av landets etniska minoriteter fört en väpnad självständighetskamp. Striderna och förtrycket av minoriteter har lett till flyktingströmmar inom landet och till grannländerna. Att stoppa planer på utvidgat självstyre för minoritetsfolken var ett av motiven till general Ne Wins statskupp 1962.

Konflikter pågår fortfarande i delstaterna Kachin och Shan i nordöstra Myanmar samt Rakhine i väster. Det nationella avtalet för vapenvila har endast undertecknats av 8 av totalt 21 etniskt väpnade grupper.

Minoritetsfolken i Myanmar har begränsat självbestämmande och är ekonomiskt svårt eftersatta. Deras tillgång till utbildning och vård är mycket sämre än för burmeserna. På gränsen mot Bangladesh i delstaten Rakhine finns en muslimsk minoritet på cirka en miljon invånare, Rohingya, som är särskilt utsatt. Rohingyas erkänns inte som folkgrupp, är statslösa och saknar medborgerliga rättigheter. De beskrivs av FN som en av världens mest diskriminerade.

Från militärstyre till demokrati

Militären misskötte under 50 år den ekonomiska och sociala politiken. Detta har lett till en stagnerande ekonomi, ett allt sämre utbildningsväsende och ett hälsosystem som enligt WHO varit det näst sämsta i världen. Efter maktövertagandet 1962 följde en våg av nationaliseringar, en nedmontering av det civila samhället, isolering gentemot omvärlden, införande av enpartisystem och en alltmer heltäckande kontroll och övervakning av medborgarna. Missnöjet med den förda politiken kulminerade i omfattande demonstrationer i augusti 1988, vilka möttes av en militärkupp och blodbad på demonstranterna.

I november 2015 hölls fria allmänna valen till parlamentet. Aung San Suu Kyis parti vann en jordskredsseger. Aung San Suu Kyi som varit den mest kända individen i frihetskampen i Myanmar, kunde trots mycket stort folkligt stöd inte tillträda som president, på grund av grundlagens strikta skrivningar om att presidentens familjemedlemmar inte får ha annat än burmesiskt medborgarskap.

Den 30 mars 2016 blev en historisk dag när president Htin Kyaw och den till stor del demokratiskt valda regeringen svors in i parlamentet. För många var detta dagen de hade väntat på i många år. Nu har landet, trots ett välkänt demokratiskt underskott i konstitutionen, en president och en regering som representerar folkets vilja, även om 3 av 18 ministrar är valda av militären ur den egna kåren.

Enligt presidenten ska den nya regeringen prioritera nationell försoning och fred, förbättrade levnadsförhållanden för folk samt skapandet av en konstitution baserad på demokratiska principer i syfte att etablera en federal union.

Med en solid majoritet i såväl över- som underhuset har Aung San Suu Kyis regering möjligheter att genomföra förändringar i Myanmar, men dessa möjligheter begränsas av militärens vetorätt i fråga om grundlagsändringar. Efter regeringstillträdet har några av de repressiva lagar som tidigare använts för att trakassera och förtrycka aktivister och oliktänkande tagits bort eller reformerats, men än återstår mycket att göra.

Redan efter någon vecka släppte den nya regeringen också ytterligare cirka 300 politiska fångar. Det finns nu cirka 100 politiska fångar kvar och fler än 100 som väntar på rättegång, åtalade för förseelser som kan anses vara politiska eller röra utövande av yttrande- eller mötesfriheten.

Respekt och skydd av många av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna står fortfarande inför stora utmaningar i Myanmar.

Fria och oberoende medier

Ett av de mer påtagliga tecknen på de senaste årens politiska reformer har varit ett öppnare medieklimat. Förhandscensuren för tryckt media upphävdes 2012. Men decennier av hård statskontroll har lett till en betydande självcensur bland journalister.

Väsentliga delar av censuren över internet för politisk information har upphört. Privatägda dagstidningar tillåtits igen efter ett nästan 50 år långt uppehåll. Exilmedia har varit en viktig del av den oberoende nyhetsförmedlingen och har under de senaste åren återvänt och verkar nu öppet inom landet. Ny medielagstiftning är under utveckling.

Fattigdom och ojämlikhet i Myanmar

Myanmar ligger på plats 148 i FNs Human Development Index. Enligt senaste uppgifterna från Världsbanken lever 32 procent av befolkningen (närmare 17 miljoner människor) i fattigdom i Myanmar och ytterligare en tredjedel lever strax över fattigdomsgränsen.

Den senare gruppen anses vara extremt sårbar och riskerar att återigen falla ner i fattigdomsfällan när de utsätts för kriser, ofta relaterade till hälsoproblem. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män. De fattigaste är också mycket skuldsatta.

På landsbygden är fattigdomen närmare 40 procent, och huvuddelen av de fattiga lever i de delarna av landet som oftast utsätts för naturkatastrofer. Fattigdomen är också relaterad till storleken på familjerna och till låg utbildningsnivå. Ojämnlikheten mellan de ekonomiskt mest sårbara och de ekonomiskt starkaste grupperna i samhället beräknas ha ökat under de senaste åren.


Sidansvarig: Avdelningen för Asien, Mellanöstern och humanitärt bistånd

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän