Munkar protesterar på Burmas gator.

Munkar protesterar på Myanmars gator. Under den politiska förändring som inleddes 2011 har yttrandefriheten gradvis stärkts i Myanmar.

Foto: Racole/Creative Commons

Myanmar (Burma)

Utvecklingen i Myanmar (Burma)

Publicerad: 6 juli 2010 Uppdaterad: 25 maj 2015

Utvecklingen i Myanmar har sedan självständigheten 1948 präglats av konflikter mellan centralregeringen och olika etniska minoritetsgrupper. 1962 tog militären makten under förevändning att armen var den enda institutionen som kunde garantera unionens fortsatta existens. De senaste åren har landet dock tagit flera små steg mot en ökad demokrati.

Efter årtionden av militärstyre fick Myanmar 2011 en civil regering och militärjuntan som styrt sedan 1962 upplöstes. Trots det har militären lyckats hålla sig kvar vid makten och den nya regering som bildades 2011 bestod nästan helt av före detta militärer. Författningen är dessutom skriven så att den i praktiken garanterar armén fortsatt full kontroll över politiken och en fjärdedel av platserna i parlamentet. De allmänna valen som hölls i november 2010 kritiserades av stora delar av omvärlden, inklusive EU, för att varken vara fria eller rättvisa.

Myanmar ser samtidigt ut att genomgå en gradvis förändring mot ökad demokrati. Den nya regeringen har utlovat reformer i demokratisk riktning och har också infriat flera av dessa löften under 2011 och 2012. Man har till exempel öppnat dialog med den politiska oppositionen, släppt ett stort antal politiska fångar och genomfört lättnader i censuren. I april 2012 kunde demokratikämpen Aung San Suu Kyi och 42 andra medlemmar av hennes parti NLD bli invalda i parlamentet – över tjugo år efter det att partiet vunnit en stor valseger 1988 och därefter blivit stoppade av militären från att bilda regering.

Även kvinnors inflytande i parlamentet börjar sakta öka, även om traditionella könsroller och rädsla för att yttra sig gör att få kvinnor i Myanmar engagerar sig politiskt. Under den politiska förändring som inleddes 2011 har yttrandefriheten gradvis stärkts i Myanmar.

Interna stridigheter

Ända sedan Myanmar blev en egen stat 1948 har några av landets många etniska minoriteter fört en väpnad självständighetskamp. Striderna och förtrycket av minoriteter har lett till flyktingströmmar inom landet och till grannländerna. Att stoppa planer på utvidgat självstyre för minoritetsfolken var ett av motiven till general Ne Wins statskupp 1962. Vapenvila råder nu i alla dessa konflikter utom en, i delstaten Kachin i nordöstra Myanmar. Minoritetsfolken i Myanmar har begränsat självbestämmande och är ekonomiskt svårt eftersatta. Deras tillgång till utbildning och vård är mycket sämre än för burmanerna. På gränsen mot Bangladesh finns en muslimsk minoritet, rohingya, som är särskilt utsatt. Rohingyas betecknas som illegala invandrare, erkänns inte som folkgrupp, är statslösa och saknar därmed medborgerliga rättigheter. Folkgruppen beskrivs av FN som en av världens mest diskriminerade.

Militärt vanstyre

Militären misskötte under 50 år den ekonomiska och sociala politiken. Detta har lett till en stagnerande ekonomi, ett allt sämre utbildningsväsende och ett hälsosystem som enligt WHO varit det näst sämsta i världen. Efter maktövertagandet 1962 följde en våg av nationaliseringar, en nedmontering av det civila samhället, isolering gentemot omvärlden, införande av enpartisystem och en alltmer heltäckande kontroll och övervakning av medborgarna. Missnöjet med den förda politiken kulminerade i omfattande demonstrationer i augusti 1988, vilka möttes av en militärkupp och blodbad på demonstranterna.

Sanktioner

Omvärlden har reagerat starkt mot Myanmar, däribland EU som införde sanktioner 1996 för att öka trycket mot militärregimen med krav på ökad demokrati och mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av den positiva utvecklingen i Myanmar beslutade EU i april 2013 att häva sanktionerna mot landet (med undantag för vapenembargot och förbud mot produkter som kan användas för internt förtryck.) 

Fria medier

Ett av de mer påtagliga tecknen på de senaste årens politiska reformer har varit ett öppnare medieklimat. Förhandscensuren för tryckt media upphävdes 2012. Efterhandscensur kvarstår, liksom förhandscensur för etermedier och film. Dessutom har decennier av hård statskontroll lett till en betydande självcensur bland journalister. Väsentliga delar av censuren över internet för politisk information har upphört. Höga trafikkostnader och begränsad IT infrastruktur gör dock att få har möjlighet att komma ut på nätet. Privatägda dagstidningar har även tillåtits för första gången på nästan 50 år. 

Exilmedia har varit en viktig del av den oberoende nyhetsförmedlingen och har under det senaste året återvänt och verkar nu öppet inom landet. En ny medielagstiftning är under utveckling där den svenska public service-modellen utgör inspirationskälla.

Utbildning

Skolundervisningen är avgiftsfri för alla där den finns att tillgå, vilket oftast är fallet städerna men inte alltid på landsbygden. Drygt fyra barn av fem beräknas börja grundskolan eller i buddistiska klosterskolor. Dessvärre fortsätter bara hälften av barnen i mellanskolan och ännu färre går vidare till högstadiet.  Läskunnigheten är officiellt hög, runt 90 procent, men siffrorna är omdiskuterade och en del av invånarna anses vara ”funktionella analfabeter”, d.v.s. de kan bara läsa och skriva enklare fraser.

 


Sidansvarig: Avdelningen för Asien, Mellanöstern och humanitärt bistånd

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän