Uganda

Utvecklingen i Uganda

Publicerad: 17 juni 2009 Uppdaterad: 27 september 2016

God ekonomisk tillväxt och fred ger Uganda goda förutsättningar för utveckling i landet. Men det kommer att krävas stora insatser för att utvecklingen ska nå de fattigaste och för att stärka demokrati och mänskliga rättigheter i landet.

Uganda blev självständigt från kolonialmakten Storbritannien 1962 och på 1960-talet var landet ett av de rikaste i Afrika. Det relativa välståndet föröddes under diktatorn Idi Amins blodiga regim 1971–1979, då flera hundratusen människor dödades och många fördrevs från landet.

Sedan 1986 har president Yoweri Museveni och hans parti, Nationella motståndsrörelsen (NRM), styrt landet. 2005 infördes flerpartisystem, men den politiska oppositionen motarbetas.

Under många år pågick i stort sett oavbrutet strider mellan Musevenis regeringsstyrkor och olika gerillarörelser. Den gerillagrupp som orsakat störst lidande för civilbefolkningen är Herrens motståndsarmé (LRA) som 1987–2006 utkämpade ett gerillakrig från baser i norra Uganda och södra Sudan. I dag har rebellrörelsen jagats ut ur landet och merparten av internflyktingarna har återvänt till sina byar samtidigt som en återuppbyggnad inletts.

En stor utmaning nu är de snabbt växande flyktingströmmarna från angränsande Sydsudan. Konflikten där påverkar också Ugandas ekonomi eftersom Sydsudan är en av Ugandas viktigaste handelspartner.

Stark ekonomisk tillväxt men orättvisor kvarstår

Uganda har, det demokratiska underskottet till trots, utvecklats starkt sedan 1970- och 1980-talens blodiga diktaturer. Ugandas ekonomi har sedan början av 1990-talet hört till de starkaste i Afrika med över 6 procents tillväxt årligen 1995–2005 och över 5 procent under de följande åren. Uganda har ett gynnsamt klimat, bördiga jordar och rika naturtillgångar.

Omkring 80 procent av befolkningen bor på landsbygden och lever på småskaligt jordbruk. Ytterligare en stor andel av arbetskraften är sysselsatt inom övrig informell sektor. Uganda beskrivs ibland som världens mest företagsamma land, men få av dessa småföretag sysselsätter fler än en person. Industrialisering, varuförädling och god utbildning är prioriteringat av regeringen, men utvecklingen går långsamt.

Målsättningen i landets långsiktiga utvecklingsplan ”Uganda vision 2040” är att Uganda ska vara ett välmående medelinkomstland med BNP per capita på 9 500 US dollar år 2040, jämfört med dagens cirka 750 US dollar. Det kräver en årlig tillväxttakt på över 9 procent givet den höga befolkningstillväxten. Ugandas oljefyndigheter kan spela en viktig roll för att uppnå målen om oljepriserna håller en hög nivå. Utvinningen förväntas komma igång på tidigast 2020 och kostsamma investeringar i infrastruktur krävs inledningsvis.

Andelen unga är bland de högsta i världen och befolkningen ökar snabbt – omkring hälften av befolkningen är 15 år eller yngre. Om ökningen fortsätter i samma takt som nu kommer invånarantalet att ha fördubblas till 2030.

Fattigdomen har minskat drastiskt sedan början av 1990-talet – från 56 % 1992 till cirka 20 % idag. Men den sociala och ekonomiska utvecklingen har varit geografiskt ojämn och landet präglas fortfarande av stora regionala skillnader och orättvisor. Korruption och dålig infrastruktur hämmar också utvecklingen. Andra utvecklingshinder är bristande jämställdhet, klimatförändringar, hög ungdomsarbetslöshet och den höga befolkningstillväxten som sätter stor press på hälsovård och utbildningssektorn.

Dyster demokratisk utveckling i eftervalstider

De senaste president- och parlamentsvalen, samt val på lokal nivå, hölls i februari 2016. President Museveni valdes för en femte mandatperiod och regeringspartiet NRM (National Resistance Movement) behöll sin dominans i parlamentet. Valet kritiserades av internationella valobservatörer. EU:s valobservatörsinsats (EOM) pekade bland annat på valkommissionens bristande oberoende, polisens hårdhänta behandling av oppositionen, kontroll av media och symbiosen mellan parti och stat.

Eftervalsklimatet präglades av gripanden av oppositionsanhängare och journalister. Presidentkandidat Kizza Besigye, Musevenis huvudmotståndare, har ställts inför rätta för landsförräderi.

Ugandas författning garanterar allmän åsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, demonstrations- och religionsfrihet, men genomförandet brister på flera områden. Uganda har också tappat positioner i flera internationella rankningar av respekt för mänskliga rättigheter.

Ett lagförslag från en enskild parlamentsledamot om skärpta straff för homosexualitet presenterades för första gången 2009 och antogs sedermera av parlamentet i december 2013. Lagen skrevs under av presidenten i februari 2014 men lagen överklagades i mars 2014 till konstitutionsdomstolen av en grupp namnkunniga personer och organisationer i landet. Den 1 augusti 2014 förklarade konstitutionsdomstolen anti-homosexualitetslagen ogiltig på formella grunder. Den tidigare lagen som kriminaliserar homosexualitet gäller således fortfarande.

Mer än en tredjedel av ledamöterna i parlamentet är kvinnor (35 procent), parlamentets talman är en kvinna och i regeringen är omkring en fjärdedel av de seniora ministrarna kvinnor.

Maktkoncentration i kombination med svaga institutioner och utbredd korruption bidrar till obalans och otydlighet mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. Den unga oppositionen är svag och splittrad.

Uganda spelar en aktiv roll för fred och säkerhet i regionen och president Museveni har i egenskap av ålderman en särskild tyngd. Uganda är största truppbidragare till Afrikanska Unionens styrka i Somalia vilket ger politisk ”goodwill” och viktig finansiering av den ugandiska militären.


Sidansvarig: Avdelningen för Afrika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän