Charlotte Uwimana, Rwanda, VUP

Charlotte Uwimana är en av många änkor som fått hjälp till ett bättre liv genom ekonomiskt stöd från VUP som Sida stöttat sedan 2010.

Foto: Heather Kindness, Vision 2020 Umurenge Programme

resultatexempel

Direkta bidrag minskar extrem fattigdom

Publicerad: 17 februari 2012 Uppdaterad: 7 augusti 2014

Trots att Rwanda haft en stark ekonomisk tillväxt de senaste tio åren lever många människor fortfarande i extrem fattigdom. För att förbättra situationen har regeringen lanserat ett program som ska hjälpa de mest sårbara hushållen genom direkta ekonomiska bidrag.

År 2000 levde 41 procent av Rwandas befolkning i extrem fattigdom. Trots landets nationella fattigdomsstrategi hade siffrorna inte förbättrats nämnvärt fem år senare. Det fick landets regering att starta VUP-programmet. 

Programmet drog igång 2008 och består av tre komponenter: direkt bidrag till de allra fattigaste hushållen, statsfinansierade offentliga arbeten och mikrolån. Sida har stött programmet sedan 2010 och den korta programtiden till trots syns redan konkreta resultat.

– Idag är 120 kommuner med i programmet, en fjärdedel av  alla i landet, och ifjol fick runt 140 000 hushåll del av programmets olikas stödformer som därmed nådde runt 700 000 individer, säger Lars Johansson, Sidas programansvarige i Kigali.

En som har fått hjälp är Charlotte Uwimana. Som änka, med sex barn och kroniska magproblem klassificerades hon som extremt fattig och berättigades ett stöd på motsvarande 230 kronor i månaden. Pengarna har bland annat gått till kläder, nytt plåttak, en get och paraffin för att starta en småskalig försäljning. Bidraget har inte bara förbättrat Charlottes levnadsförhållanden utan även hennes och barnens självkänsla. En av hennes döttrar, som fått skoluniform genom bidraget har berättat att hon numera ”känner sig stolt inför andra människor.”

De preliminära resultaten från en nyligen genomförd hushållsundersökning visar att fattigdomen faktiskt minskat de senaste två åren och de extremt fattiga utgör idag 24 procent av befolkningen. Resultaten på kommunal nivå dröjer fortfarande och det går därför inte att se ifall fattigdomen har minskat kraftigare i de kommuner som har fått stöd, än i de som inte fått det. Det man däremot kan se är att människor som fått hjälp har förbättrat sin livssituation. VUP bygger på direkta bidrag till enskilda personer, men målet är att fler självförsörjande människor även ska öka produktiviteten i landet.

– Vissa människor, som gamla och handikappade, de kommer att vara beroende av bidrag livet ut. Samtidigt bygger programmet på investeringar på lokal nivå, med mikrolån som kan bidra till ökad avkastning inom jordbruket eller att folk startar små affärsrörelser. Och de offentliga jobben som erbjuds de fattigaste, de ger nya vägar, skollokaler eller terrassering av kullarna vilket i sin tur förhindrar jorderosion och ökar odlingsmöjligheterna, säger Lars Johansson.

Hälften av jobben till kvinnor

Omkring hälften av de som erbjuds offentliga arbeten är kvinnor. En av dem är 45-åriga Vivianne Nyiramahingura, som ensam ansvarar för ett hushåll på sju personer. Arbetet under totalt åtta månader har bland annat gett henne möjlighet att köpa en get, betala skolavgift för sin son och sjukförsäkring för familjen. Enligt Vivianne “fanns det ingen möjlighet att få tag i de pengarna före VUP”. Nu sparar hon en del för sin sons fortsatta skolgång och hoppas få mer inkomster genom att sälja killingar från sin get.

VUP-systemet bygger på att invånarna i de kommuner som valts ut – de fattigaste i vart och ett av landets 30 distrikt – själva får vara med i en dialog och klassificera sig enligt sex kategorier. De som räknas som mest fattiga och har svårast att försörja sig hamnar i kategori ett eller två, vilket gör dem berättigade till direktstöd eller offentliga arbetserbjudanden.

Kategoriseringens stora betydelse har dessvärre lett till att många som hamnar i kategori tre försöker påverka de lokala ledarna att flytta ner dem under strecket. Det har gjort att antalet stödberättigade plötsligt ökat i vissa byar trots att den egentliga fattigdomen inte ökat.

När det gäller de stora utmaningarna i VUP-programmet lyfter Lars Johansson fram mikrolånen och den dåliga återbetalningsdisciplinen.

– Bara hälften av lånen är återbetalda  i tid, vilket beror på en ovana att låna pengar och att förstå skillnaden mellan lån och bidrag. Vi ser också oerfarna handläggare som har svårt att avgöra om en ansökan håller måttet eller ej. Det här kommer vi att satsa på att förbättra framöver.

Samtidigt finns många exempel på hur lånen på mellan 700 och 1100 kronor hjälpt människor till bättre liv. Att investera i nya grödor, sälja utsäde eller föda upp djur är några av initiativen som beviljats lån, i ett land där 80 procent av invånarna får sin inkomst från jordbruket.

En av VUP:s fördelar är att de olika stödformerna enbart baseras på hushållens socioekonomiska status, inte huruvida folk är överlevare från folkmordet eller tillhör någon utsatt minoritet.

– Förhoppningsvis kan det bidra till en minskad misstänksamhet och avundsjuka mellan folkgrupper och istället bidra till återförening, när folk gemensamt går samman i olika affärsmässiga kooperativ, säger Lars Johansson.

 

Fakta VUP:

Vision 2020 Umurenge Programme (VUP) startades av Rwandas regering 2008 och Sida gick in med stöd år 2010. Stödet har uppgått till cirka 30 miljoner kronor per år under tre år. Dessutom utbetalades ett extra stöd på 40 miljoner kronor i slutet av 2011.

Syftet med VUP är att bidra till det nationella målet om att minska den extrema inkomst fattigdomen från 36,9 procent för 2005 till 24 procent år 2012. De preliminära resultaten från 2011 års hushållsundersökning indikerar att man uppnått det målet.

Inga större undersökningar har gjorts som otvetydigt visar en koppling mellan VUP och en övergripande fattigdomsminskning, men ett flerårigt ambitiöst forskningsprojekt för att studera programmets effekter planeras för närvarande.

VUP-Programmet består av tre delar:

  1. direktstöd till de allra fattigaste hushållen, utan arbetsförmåga (gamla, handikappade, kroniskt sjuka, i skolgång, eller helt utan vuxna).
  2. offentligt arbete som erbjuds de allra fattigaste hushållen i perioder. Ett problem är dock att omkring en tredjedel av de hushåll som utför de offentliga arbetena, faktiskt inte tillhör de allra fattigaste enligt den klassificering som gjorts.
  3. mikrolån ges till de allra fattigaste för att starta upp någon form av affärsrörelse och man uppmuntrar flera personer att gå samman i ett kollektivt projekt. (Även personer som faller inom fattigdomskategori tre får söka.)De första mikrolånen utbetalades i maj 2010. Ett av problemen med mikrolånen är att bara hälften av lånen återbetalas i tid.

Exempel på uppnådda resultat :

  •  Minskad fattigdom i de kommuner (så kallade sektorer) som valts ut för stöd genom VUP. Det finns många exempel på hur människor fått en bättre tillvaro, med ökad självkänsla och större framtidstro, i de kommuner som deltar.
  • Utbetalningar görs och pengarna når fram till mottagarna. Försening av utbetalningar har dock varit ett problem. En bidragande orsak till de positiva resultaten är troligen regeringens starka fokus på resultat och uppföljning bland landets lokala ledare, samt den jämförelsevis låga grad av korruption som råder i Rwanda; en situation som mer liknar länderna i södra Europa än i sina afrikanska grannländer.

Sidansvarig: Avdelningen för Afrika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän