Trängseln är stor i fängelserna i södra Afrika

Trängseln är stor på fängelserna i södra Afrika och Sverige arbetar för att förebygga smittspridning av hiv i fängelserna.

Foto: Joao Silva

resultatexempel

Hiv - stort problem i södra Afrikas fängelser

Publicerad: 6 maj 2011 Uppdaterad: 6 augusti 2014

I södra Afrika är kampen mot hiv och aids en nyckelfråga för samhällenas utveckling och överlevnad. I fängelserna är smittspridningen särskilt stor. Det är ett allvarligt problem som får konsekvenser för samhället i stort. Sverige samarbetar med UNODC för att förebygga smittspridning och skapa bättre förhållanden för de intagna.

Antalet personer som sitter i fängelse växer globalt sett, och i afrikanska länder är det inte annorlunda. Det ökande antalet fängslade innebär att de afrikanska fängelserna blir överbelagda, och anläggningar och resurser ansträngs än hårdare. Uganda och Zambia är exempel på länder där detta är ett särskilt allvarligt problem. Fängelserna där hyser ca 223 respektive 308 procent fler fångar än de är dimensionerade för.

De flesta fängelsebyggnaderna härstammar från kolonialtiden och har oftast inte renoverats sedan dess. Med tanke på det redan dåliga utgångsläget som därför råder i fängelserna så har överbeläggningen mycket negativa konsekvenser för internerna och personalen. Dålig hygien, brist på utrymme, näringsrik kost, dricksvatten, dagsljus och frisk luft är följder av överbeläggningen. Den stora trängseln beror delvis på att man saknar alternativ till att döma människor till fängelsestraff, samt på mycket långsamma och ineffektiva rättsprocesser. Personer kan sitta häktade tillsammans med dömda personer upp till 5 år i väntan på rättegång. Av Zambias cirka 16 000 fångar väntar ungefär hälften på att få sitt fall prövat i domstol.

Procentuellt sätt är antalet hivsmittade i fängelser i regel mycket högre än i den allmänna befolkningen. En ny studie från Zambia visar att andelen hiv-smittade i fängelserna ligger på 27 procent  jämfört med 14 procent  i vuxenbefolkningen. I huvudstaden Lusaka är siffrorna än mer skrämmande, med 53 procent  hiv-smittade i stadens fängelse jämfört med 21 procent  av människorna utanför.

Det är oklart hur många som smittas i fängelset eftersom man inte genomgår hälsotest vid intagningen, men risken att smittas är stor. Hiv smittar där genom oskyddad sex, frivillig och ofrivillig, genom ritualer när man delar blod, tatueringar, delare sprutor, och genom mor till barn- smitta samt amning. Brist på mat och hygienartiklar som tvål och toalettpapper bidrar också till fenomen som ”sex for soap”.

Vad har hiv i fängelser med samhället utanför att göra?

Det pågår ett konstant flöde av människor mellan fängelserna och samhället utanför. Globalt rör det sig om 30 miljoner interner som släpps tillbaka ut i samhället varje år. Därför får ökade nivåer av hiv, hepatit C och tuberkulos i fängelset allvarliga konsekvenser för samhället i stort. Under en lång tid har regeringarna i Afrika söder om Sahara blundat för hiv och aids-situationen i fängelserna. Idag finns en något större förståelse för hur brådskande det är att ta itu med hiv i fängelserna ur ett folkhälsoperspektiv, även om resursfördelning och prioritering av hiv och tuberkulos fortfarande är ett stort problem. Sedan 2008 arbetar UNODC med ett program som inriktar sig på hivförebyggande åtgärder, behandling och vård i fängelser med stöd från det Regionala hiv och aids-teamet vid Svenska ambassaden i Lusaka. Programmet har visat sig vara banbrytande för regionen och har fått upp den ganska bortglömda frågan på agendan.

UNODC arbetar för att ge fångar rätt till samma tillgång till information, vård och stöd som finns för befolkningen utanför fängelserna. UNODC arbetar på tre olika nivåer:

  1.  Politisk nivå där man arbetar med strukturella frågor som fängelseregler och förordningar, överbeläggning och påverkan för att förbättra förhållandena på fängelserna.
  2. Fängelseförvaltningsnivå som handlar om att omvandla existerande nationella regler och förordningar till praktik.
  3. Service nivå: för att öka medvetenheten, bygga upp kapacitet och leverens av t.ex. preventions- och hälsovård. Genom stödet till UNODC har även ett nätverk etablerats, ”The African HIV Prison Partnership Network (AHPPN).  Nätverket fick utmärkelsen ”the International Corrections and Prisons Association Health Care Award" 2010 för dess innovativa arbete inom hiv och aids. AHPPN har arbetat fram en deklaration som representanter från 27 olika länder i Afrika har skrivit under. AHPPN har också utvecklat ett verktyg för att samla information om hiv i fängelser.

Enligt Internationell rätt står det klart att brist på resurser inte ursäktar en stat från dess skyldighet att tillhandahålla anständiga och humana förhållanden i fängelser. Det finns ett antal internationella instrument, både lagligt bindande och normativa som är särskilt relevanta för hiv i fängelser. Enligt dem:  

  • har alla frihetsberövade personer rätten att bli behandlade med respekt och värdighet och inte utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller tortyr;
  • ska interner inte diskrimineras och måste vara uppdelade efter kön, ålder och efter om dem blivit dömda eller inte;måste boendemiljön vara så att man kan behålla god hälsa, att man har möjlighet till att hålla god hygien och har tillräckligt med ljus, ventilation, värme och golvyta;
  • måste Interner ha tillgång till en diet och dricksvatten som är  tillräcklig för att hålla god hälsa.

Sidansvarig: Avdelningen för Afrika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän