Resultatexempel

Gröna fingrar tar norra Mali med storm

Publicerad: 15 oktober 2015 Uppdaterad: 15 oktober 2015

Mama Tahé är glad för den gemensamma odlingen. En soldriven vattenpump förser grödorna med vatten. Här kan hon odla grönsaker till sin familj och även sälja en del av överskottet. Pengar som går till skolavgifter och andra kostnader. Mama bor vid Nigerflodens inlandsdelta där överbetning och en tät befolkning tär hårt på naturen.

Solen gassar över den torra, karga marken i Mopti-regionen i Mali. Tahé Konta (som vill bli kallad Mama) stryker sin jordiga hand över pannan. Efter att ha torkat bort svetten ur ögonen börjar hon med snabba rörelser gräva i den smuliga jorden för att luckra upp den. Det är sen morgon i juni och snart dags för 43-åriga Mama att söka skydd i skuggan inför den annalkande middagshettan. I ett enkelt plåtskjul längst bort på den välskötta åkermarken ska hon snart vara med på ett möte med de 49 andra kvinnorna. Varje vecka träffas de för att diskutera driften av den gemensamma odlingen.

Den rektangulära kooperativa odlingen upprättades för snart två år sedan och har en yta på en hektar. Den är en av 19 sådana odlingar i den jordbrukande norra delen av landet. De är resultatet av ett samarbete mellan olika biståndsorganisationer och lokala myndigheter och syftet är att ta vara på områdets sinande naturresurser och att ge potentiellt utsatta kvinnor hållbara inkomster i en säker arbetsmiljö.

– Odlingen kom i precis rätt ögonblick, säger Mama och ler.

Hon rättar till det yngsta av sina sex barn på ryggen och sätter sig på knä för att rensa bort ogräs från de nya gurkplantorna. Liksom nästan alla i det här isolerade jordbruksområdet har Mama alltid förlitat sig helt på naturresurser för att skaffa mat till familjen.

Jag och många av de andra kvinnorna som arbetar här på åkern paddlade varje dag nedför floden för att fånga fisk som vi sålde på marknaden, men för inte så länge sedan fanns det inte längre någon fisk.

Nigerfloden som Mama pratar om är hem för några av världens största djur, till exempel flodhästar och krokodiler, men det är överutnyttjande av odlingsmarken som är det vanligaste problemet och den största utmaningen för de växande samhällena i området. Malis genomsnittliga födelsetal är 6,4 barn per kvinna vilket gör landet till ett av de snabbast växande i världen. Detta gör att det helt enkelt inte finns tillräckligt med resurser för att täcka de ökande behoven.

Den ökade individualismen slår särskilt hårt mot kvinnorna

Situationen förvärras av bristen på organiserad infrastruktur och planering för en ekonomisk hushållning med resurserna. Folk tvingas därför ta till desperata medel för att hitta något – vad som helst – att äta eller sälja. Mamas äldsta dotter Miriam är 13 år och berättar om vänner, många gånger yngre än hon själv, som ensamma ger sig ut på farligt långa vandringar för att samla ved:

– Vissa kollapsar eller svimmar, på grund av de långa sträckorna och hettan.

Men farorna med sinande naturresurser är inte bara att människor tvingas gå långa sträckor i jakten på dem. Regionen är i under stark stress och folk är så desperata efter resurser att markrofferi hör till vardagen.  Den ökade individualismen, där man bryr sig föga om samhället som helhet överlever eller inte, slår särskilt hårt mot kvinnorna och deras säkerhet. När männen tvingas lägga mer tid på att söka jobb i de stora städerna är det kvinnorna som lämnas kvar att slåss för en bit mark att odla och som ofta faller offer för våld i samband med bråk om den.

Odlingsmarken omges av ett högt staket, vilket gör den till en säker arbetsplats för kvinnorna i byn Londena. Samtidigt kan de optimera grödorna genom att de brukar jorden tillsammans.

 Självklart blir det bråk ibland här på åkern. Men vi tar oss alltid tid att diskutera problemen och hitta lösningar tillsammans som grupp, säger Mama och fyller en plastmugg med vatten från en liten brunn intill mötesskjulet. – Hur stor del av avkastningen du får del av beror på hur mycket du har jobbat, förklarar Mama.

För skötsel av den kooperativa odlingen och löpande kostnader så som investeringar i utrustning och utsäde bidrar varje kvinna sex procent av sin skörd, vilket säljs på den lokala marknaden.

Så skörden går först och främst till mat till våra egna familjer. Det som blir över säljer vi var och en för sig för att tjäna pengar, berättar Mama innan hon sätter sig ned på golvet i skjulet.

Mötet leds av en kvinnlig ordförande och idag står vatten på agendan. För bara drygt ett och ett halvt år sedan hjälpte biståndsorganisationer till med att finansiera en vattencistern som drivs av solenergi. Cisternen pumpar ut vatten till olika bevattningsställen på odlingarna och gör det lättare att vattna grödorna. Idag föreslår några av kvinnorna att de borde investera i fler bevattningsställen, eftersom det skulle göra deras arbete mycket effektivare.

 Bland det bästa jag vet är att komma till vår odling och vara säker på att det finns vatten, förklarar Mama stolt. Den stora ljusblå vattencisternen längst bort på åkern har inte bara förbättrat kvinnornas liv rent yrkesmässigt utan även privat: – Våra familjer har även tillgång till säkert dricksvatten tack vare cisternen, berättar Mama.

Efter att frågan diskuterats länge går kvinnorna vidare och berättar för varandra vad som händer i deras liv.

Odlingen har gjort att vi vet vad som pågår i varandras liv, förklarar Mama när hon lämnar mötet med kvinnorna som är allt mellan 15 och 70 år.

Det är på de här veckomötena som kvinnorna från den gemensamma odlingen donerar pengar till bröllop, begravningar eller fester som är på gång i lokalsamhället. Den kooperativa odlingen har gjort kvinnorna självständiga – de tjänar sina egna pengar och bestämmer exakt vad de vill använda dem till.

Odlingen har hjälpt till att betala skolavgifterna

Mama betonar att möjligheten att bidra till hushållets ekonomi inte bara är bra för livskvaliteten utan att det också har skapat bättre livsförutsättningar för familjens yngre medlemmar. Analfabetismen är ett stort problem i Mali och Mama vet hur viktigt det är att hennes barn kan gå i skolan:

– Jag vill inte att min dotter Miriam ska leva ett likadant liv som jag.

Miriam är Mamas äldsta dotter i livet och säger att hon älskar att hjälpa sin mamma på odlingen när hon kan. Trots att hon fortfarande går i skolan tillbringar hon all ledig tid där.

Jag hoppas att den här odlingen växer så att jag en dag kan lämna över den till mina döttrar, säger Miriam blygt.

Det är just den här företagarandan och ömsesidiga respekten för de andra i odlingsgemenskapen som förenar kvinnorna oavsett ålder.

Tunga ovädersmoln närmar sig hotfullt och kvinnorna ger sig snabbt av hemåt för lunch. Plötsligt är odlingen nästan tom på folk. Mama och Miriam är kvar bland de sista längst bort i ena hörnet. Deras händer möts när de försöker borsta bort några små insekter från de spirande grönsakerna och deras skratt anas mellan åskknallarna. Miriam ställer sig upp och lutar sig ned för att hjälpa sin mamma upp:

– Kom nu innan stormen hinner ifatt oss, säger Miriam och ler.

Sidansvarig: Avdelningen för Afrika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän