resultatexempel

Vägen till ett bättre liv på Liberias landsbygd

Publicerad: 4 september 2013 Uppdaterad: 19 juni 2014

Sedan Bong County i Liberia fått många mil enkel landsväg har livet för människorna förbättrats radikalt. Garmah Mulbah som bor längs vägen har både kunnat öka försäljningen av sina jordbruksprodukter och starta en liten affär.

Morgonrutinerna bryts av två motorcyklar som intensivt tutande brakar in i den lilla byn Gborgbor Ta Town. Det röda dammet ryker och smågruset flyger åt alla håll och ett par kvinnor slänger sig skrikgråtande av motorcyklarna. Snabbt sprids informationen att en havande kvinna i byn just har dött i ambulans på väg till sjukhuset.

Trots den oändligt sorgliga utgången för Garmah Mullahs granne, så hade det för bara ett par år sedan varken gått att ta sig till kliniken flera kilometer bort eller bli sänd i ambulans till sjukhuset. Då fanns inga farbara vägar på landsbygden i bördiga Bong County och folket som bodde där var isolerade från vård, skolor och ställen att sälja sina produkter på. Det var kämpigt att få några som helst inkomster.

Garmah Mulbah, 30 år, är född och uppvuxen i Gborgbor Ta Town, 20 mil norr om Monrovia. Under krigen i Liberia tvingades hon och familjen fly från sitt hem två gånger. Sedan 2004 bor hon åter i byn, nu tillsammans med sin man och två döttrar, 4 respektive 7 år gamla.

– Innan vägen fanns kördes de som var sjuka i skottkärra i timtal till närmaste klinik. I augusti när jag fick huvudvärk och ont i magen så kunde min man hitta en bil som körde mig till kliniken på tio minuter. Där fick jag medicin mot malaria och efter tre dagar var jag frisk, berättar hon.

Tidigare dödliga sjukdomar blev plötsligt möjliga att bota. Den utbredda analfabetismen motverkades  genom ökad skolgång och allt fler i jordbruksområdet kunde tjäna pengar. Samtidigt som den ökade tillgängligheten gjort att varor i byarna blir billigare. 20 mil enkel landsbygdsväg i provinserna Bong och Lofa har haft stort inflytande på människors liv.

– Förr sålde jag en halv påse pepparfrukter i veckan. Nu kommer det bilar från Monrovia varje fredag och jag säljer fem påsar, säger Garmah Mulbah som har två jordbruksplättar där hon och maken odlar pepparfrukter för att sälja och även odlar ananas, majs, potatis, kassava och ris för hushållsbruk.

För inkomsterna har hon kunnat starta en liten affär där hon förutom lite varor från jordbruket säljer läsk och öl men även småsaker som tandkräm, tvättmedel, tvål, tandborstar och godis. Affären ligger precis vid vägen i samma hus som familjen sover i, och fungerar samtidigt som en social knutpunkt i byn. Garmah berättar stolt att även människor från grannbyarna handlar i hennes affär.
I samma takt som människor fått det bättre ekonomiskt och det har blivit billigare att åka motorcykel, bil och buss så har det också lett till fler barn i de lokala skolorna.

– Jag hade inte råd att ha mina barn i skolan förut, med avgifter och utgifter för skolmaterial och uniformer, berättar Garmah Mulbah.

Fler skolbarn

Även barn från avlägsna byar kan nu ta sig till skolan och det har blivit lättare att rekrytera lärare, berättar rektorn Jospeh L. Brown och biträdande rektorn Rendall Kolleh vid en av byskolorna i området. På den lilla rektorsexpeditionen slår registratorn i de nogsamt ifyllda elevregistren och konstaterar att antalet elever på deras skola ökat från 250 till 330 det senaste året. I bara en skola.

Solen steker ner över den blå-vit målade kliniken, tio minuters bilfärd från byn. I natt, konsterar barnmorskan glatt, har hon förlöst fem barn – alla pojkar. Idag föder i princip alla gravida kvinnor på kliniken och vid komplikationer kan ambulans komma och hämta dem för att åka till närmaste sjukhus. Det gäller inte bara för förlossningar utan för alla dem som lider av malaria, lunginflammation eller diarré – de vanligaste sjukdomarna i området. Sjuksköterskan Nufamoe Sulonteh konstaterar att de tidigare hade många fler dödsfall i området.

– Eftersom det var svårt att ta sig hit utan vägar så kom de sjuka in alldeles för sent och vi kunde inte skicka dem vidare till sjukhuset eftersom det inte fanns någon väg eller transporter.

I dag har just den här kliniken mellan 50 och 80 patienter om dagen och de flesta kan få hjälp direkt på plats. Men trots nya vägar, kliniker och ambulanser går människors liv ändå inte alltid att rädda, som i fallet med Garmah Mulbahs granne.

Alibaba Kpakolo är chef för vägprojekten på ministeriet för offentliga arbeten. Han är mycket glad över bygget av vägar i provinserna Bong och Lofa, som om ett par år ska uppgå till totalt 30 mil vägar till isolerade områden på landsbygden. En positiv bieffekt av vägbygget är de hundratusentals arbetstimmar som skapats genom det regelbundna underhållet som krävs för att hålla vägen i gott skick. 

– Vägarna har inte bara gjort att människor kan transportera sig och sälja sina produkter direkt hemifrån. De har även tagit hit hälsovård, utbildning och minskat mödradödligheten, avslutar han.


Sidansvarig: Avdelningen för Afrika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän