Resultatexempel

Ett eget hus är Cecilias trygghet

Uppdaterad: 12 februari 2016

Cecilia Nyambeki har flyttat från slummen till ett eget hus med sin familj. Hon fick hjälp att komma igång att spara och sedan att låna pengar till att köpa mark och bygga upp ett hus. Med den tryggheten vågar hon nu planera för framtiden.  

Cecilia ler med hela ansiktet; varje kväll somnar hon i visshet om att nästa morgon vakna i sitt eget hem. Men så har det inte alltid varit. Livet tog en ny vändning för Cecilia Nyambeki när hon kom i kontakt med The National Cooperative Housing Union (NACHU)  och tillsammans med 19 andra kvinnor började spara en liten summa pengar varje månad för att sedan få ett lån och hjälp att bygga sitt eget hus.

Som så många andra bodde Cecilia med sin man och barn i en by på landet där hon försörjde sig på en liten odling av te och kaffe. Men inkomsterna räckte inte till och familjen flyttade in till Nairobi där de hamnade i Mitumba – ett slumområde intill en av Nairobis flygplatser. Där byggde de ett enkelt hus av kartong och korrugerad plåt.

- Livet i Mitumba var otryggt, det fanns inga toaletter eller elektricitet och vi kunde inte låsa om oss, berättar Cecilia. Och för barnen fanns det ingen plats att leka på.

Under regnperioderna två gånger om året riskerade dessutom allt att sköljas bort. En morgon revs hela området – men inte av regnet den här gången utan av bulldozers. Slumområdet skulle bort, men vart skulle människorna ta vägen?

- Som tur var hade jag och några väninnor redan börjat spara pengar genom NACHU, säger Cecilia. Vi hade till och med sett ut marken som vi skulle bygga våra nya hus på.

En sparmodell som fungerar

Tidigare än planerat flyttade därför de 20 familjerna i Cecilias spargrupp och fick hjälp att sätta upp provisoriska hus medan de mer permanenta skulle byggas. Eftersom Cecilia visat att hon kunde spara en liten men bestämd summa varje månad hade hon beviljats ett lån för att kunna bygga sitt hus. Hon och de andra i spargruppen hade också fått stöd i att organisera sig och hjälp vid markköpet. Att man valt att bygga de nya husen just här, i Ngumo utanför Nairobi, är ingen slump. Platsen ligger på en höjd så att de häftiga regnen rinner bort från husen. Det är också intill den stora vägen där det går bussar in till stan, och det är inte långt från marknaden.

Sparmodellen bygger på standardiserade husritningar med olika kostnad så att låntagarna kan planera utifrån sina ekonomiska förutsättningar. Många av husen är därför av tvåfamiljstyp, där man delar en vägg för att hålla nere kostnaden. De byggs också som ett slags modulsystem där fler rum, kök och badrum kan byggas till vartefter familjen får råd.

Cecilias hus är litet med svenska mått mätt, ca 23 kvm, och består av ett rum. Men det är stabilt byggt på en gjuten betongplatta, det är murat av betongblock och har ett rejält tak som det inte kan regna in genom. Och så finns det en riktig toalett kopplad till en septiktank och tillgång till rent vatten.

- Snart ska de koppla på elektriciteten också, berättar Cecilia. Det är redan förberett.

Hon har alltid varit driftig, Cecilia. I Mitumba-slummen hade hon en enkel liten matbutik och här har hon en kiosk invid vägen där hon och hennes dotter Edna säljer te och snacks till förbipasserande. Hon har också drivit en lunchservering till byggarbetarna. Det är därför inte förvånande att hon valts till sekreterare i spargruppen.

- När jag sparat ihop ytterligare pengar ska jag bygga ett till hus på tomten, planerar Cecilia. Det ska jag hyra ut och tjäna lite pengar på.

Tomten hon äger har också plats för trädgårdsland där Cecilia, liksom de andra i området, odlar grönsaker för husbehov. Det och äggen hon får från hönsen som sprätter runt mellan husen bidrar till försörjningen. I Mitumba-slummen fanns inte den möjligheten. 

Det här är hennes hus, och hennes mark. För sig själv och sin man har hon visat att det går att förändra sin situation, och för barnen är hon en förebild som gett dem förutsättningar till ett bättre liv. I huset intill Cecilias bor Teresiah, kassör i spargruppen och god vän. Väninnorna hjälper varandra och har också mycket roligt tillsammans. Männen är borta och jobbar – så husen är kvinnornas ansvar.

- Bostaden har gett mig människovärdet tillbaka och jag känner mig mycket lugnare, säger Cecilia.

Nu planerar hon för framtiden. Det som behövdes var lite hjälp att komma igång och en modell att hålla sig till. Och så stödet från de andra medlemmarna i spargruppen.


Sidansvarig: Avdelningen för Afrika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän