demokratiska republiken kongo

Utvecklingen i Demokratiska Republiken Kongo

Uppdaterad: 22 mars 2017

Demokratiska Republiken (DR) Kongo skulle kunna vara ett av Afrikas rikaste länder, tack vare sina stora tillgångar på bland annat mineraler, diamanter och energi. Men istället är DR Kongo ett av Afrikas fattigaste länder, präglat av korruption, misskötsel och inbördeskrig.

Demokratiska Republiken Kongo (DRK) är Afrikas näst största land med en yta som är drygt fem gånger större än Sverige. Det motsvarar ungefär hela Västeuropas yta. Folkmängden uppskattas till cirka 80 miljoner, vilket ger en genomsnittlig befolkningstäthet jämförbar med Sveriges. Stora delar av landet är glesbefolkat.

Cirka hälften av befolkningen utgörs av barn upp till 15 år. Det talas över 200 språk i DRK, men kommunikation mellan folkgrupper sker i huvudsak på fyra nationella språk: swahili, tshiluba, lingala och kikongo. Även franska är ett nationellt språk sedan Belgien koloniserade DRK.

Stora sociala och politiska spänningar

Landet styrs sedan 2001 av president Joseph Kabila. Kabila ledde först den övergångsregering som etablerades efter inbördeskrigen och blev efter valen 2006 landets första demokratiskt valda statsöverhuvud på över 40 år. En ny författning antogs 2006. Val ägde återigen rum 2011 och kom denna gång att bli omtvistade. Såväl Kabila som hans huvudmotståndare Etienne Tshisekedi, som avled 2017, utropade sig som segrare.

Under 2015 och 2106 har de sociala och politiska spänningarna i landet ökat. Den demokratiska utvecklingen har avstannat och gått i fel riktning. Övergrepp mot de mänskliga rättigheterna har ökat dramatiskt, främst vad gäller politiska fri och rättigheter samt demokratiskt utrymme. Fler områden i landet har blivit instabila. I december 2016 skulle presidentval hållits enligt konstitutionen och Kabila ha avgått, eftersom han suttit de konstitutionsenliga två mandatperioderna. Så blev inte fallet och nu pågår överläggningar om när ett val kan ske.

Den kongolesiska staten är mycket bräcklig och regeringen har stora svårigheter att utöva effektiv kontroll över landets territorium. Det talas om att staten och regeringen är ett hinder för utveckling, styret blir alltmer auktoritärt och korruption är ett svårt problem.

Flera väpnade konflikter pågår

I östra DRK pågår flera parallella väpnade konflikter mellan olika rebellgrupper och DRK:s armé. Armén är understödd av FN:s största fredsbevarande styrka, MONUSCO. FN har sedan mer än 20 år freds- och stabilitetsbevarande trupper i landet, framförallt i östra Kongo. Under 2016 har konflikter även blossat upp i andra delar av landet, bland annat i Kasai-provinserna i de centrala delarna av landet och Tanganyika i sydöst.

DRK intar en bottennotering i FN:s index för mänsklig utveckling, vilket är paradoxalt eftersom landet är ett av världens rikaste i fråga om naturresurser och stora vinster genereras dagligen genom dessa. Dock har förtjänsterna från naturresurser såsom gruvnäringen inte i någon nämnvärd utsträckning kommit befolkningen till gagn. Vinsterna försvinner istället utomlands som kapitalflykt, eller landar i fickorna på personer inom den kongolesiska eliten.

Den ekonomiska utvecklingen visar, liksom den demokratiska, tydliga tecken på att avstanna eller gå i fel riktning. Efter flera år av stark tillväxt, stabil växelkurs och statsfinanser i balans verkar följande indikatorer ha vänt under 2016. Tillväxten stannar av, växelkursen har försämrats under det första halvåret 2016 och statsfinanserna visar tydliga tecken på försämrat läge, delvis beroende på världsmarknadens råvarupriser. Den ekonomiska utvecklingen lägger ytterligare bränsle på den sociala oron och ökar påfrestningarna för en redan hårt utsatt befolkning.

Näst sist i index för mänsklig utveckling

DRK ligger på näst sista plats av 187 länder på FN:s index för mänsklig utveckling, Human Development Index, som mäter till exempel livslängd, tillgång till utbildning och hälsovård och nationalinkomst. Över hälften av invånarna, kanske så många som 80 procent, lever på mindre än 1,25 USD per dag. 

DRK räknas som ett av de minst jämställda länderna i världen där många flickor och kvinnor utsätts för könsrelaterat våld och kränkningar. DRK räknas även som ett av de mest sköra länderna i världen enligt Fragiles States Index (The Fund for Peace). Läs- och skrivkunnigheten har förbättrats de senaste 10 åren, men med stora skillnader mellan pojkar och flickor. Tillgång till utbildning bygger i stora delar på att familjen själv kan bekosta sådan, även om det formellt ska vara gratis i det offentliga utbildningssystemet.

För att kunna uppnå vissa prioriterade mål enligt Agenda 2030 beräknas att minst 32 miljarder USD kommer att behöva investeras per år. Detta står i skarp kontrast till DRK:s statsbudget som beräknas vara cirka 4-5 miljarder USD per år. Trots dessa stora utmaningar kan framsteg göras inom vissa områden, till exempel har spädbarnsdödligheten minskat mycket de senaste 10 åren.

Långdragen humanitär kris

DRK är en av de största och mest långdragna humanitära kriserna i världen. Krisen och de akuta skyddsbehoven kommer sannolikt att fortsätta att förvärras under de kommande åren, speciellt i samband med fortsatt väpnat våld utövat av statliga och icke-statliga aktörer.

Omkring 7,3 miljoner personer har behov av humanitärt stöd. Inom landet finns 2,2 miljoner internflyktingar, varav 500 000 tillkom under 2016. Landet ger dessutom asyl till ytterligare 450 000 flyktingar från Rwanda, Centralafrikanska republiken, Burundi och Sydsudan.

WFP och FAO uppskattar att 5,9 miljoner personer befinner sig i en allvarlig eller akut fas av matosäkerhet. UNICEF rapporterar att 4,1 miljoner barn är undernärda, varav 2 miljoner är allvarligt undernärda och 500 000 i livsfara.


Sidansvarig: Avdelningen för Afrika

  • tip a friend
  • share
Tipsa en vän