Vad är en mänsklig rättighet?
"Det är en mänsklig rättighet" är ett uttryck som ibland används lite slarvigt, på samma sätt som uttrycket "alla borde få". Man kan få höra att det är en mänsklig rättighet att ha en mobiltelefon eller att få åka utomlands på semestern.
Efter andra världskriget, och de folkmord och övergrepp som skedde då, bildades Förenta Nationerna, FN. Målen var att verka för fred, samarbete och respekt för mänskliga rättigheter. 1948 antog länderna i FN gemensamt en allmän förklaring om mänskliga rättigheter. Det är de rättigheter världens länder enats om.
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter, står det i den första paragrafen i FN-deklarationen. Till de mänskliga rättigheterna hör bland annat likhet inför lagen, åsikts- och yttrandefrihet och rätt till undervisning och vård.
I alla länder finns det människor som står utanför samhället, och vars mänskliga rättigheter inte respekteras. I flera europeiska länder har det till exempel funnits resandefolk, som bildats av människor som av olika skäl blivit utstötta från samhället.
År 1948, samma år som FN antog förklaringen om de mänskliga rättigheterna, började folkmassor på Jönköpings gator att gå till angrepp mot de ungefär 450 personer i staden som tillhörde det svenska resandefolket - tattarna. Många utsattes för svår misshandel. Både polisen och lokaltidningarna stödde och uppmuntrade attackerna på resandefolket, som pågick under fem dagar. Åren dessförinnan hade makthavare uttalat sig om de resande som "rasmässigt undermåliga" och "degenererade".
Det finns många exempel på att människor som tillhör minoriteter behandlas som mindre värda, även i Sverige i dag. Förr kunde det till exempel vara resandefolk och samer. För oss som lever i dag kan det vara svårt att få syn på våra egna fördomar och nedsättande attityder. Det kan till exempel vara lättare för många att bli upprörda över att polisen förföljer gatubarn i Brasilien, än över att svenska uteliggare far illa.
Kvinnor och mänskliga rättigheter
I de flesta samhällen är det långt kvar till lika villkor för kvinnor och män. I Sverige är exempelvis löneskillnaderna stora mellan män och kvinnor. På landsbygden i exemplevis Afghanistan kan kvinnoförtrycket handla om att flickor inte får gå i skolan. I Namibia om att kvinnor inte får ärva hus, mark och andra tillgångar på samma sätt som män.
Kvinnoförtryck handlar inte alltid om pengar eller lagliga rättigheter. Det handlar också om hur kvinnor blir behandlade i vardagslivet. Det är långtifrån självklart att kvinnor själva får välja vem de vill ha sex med eller gifta sig med.
Medvetet eller av gammal vana fortsätter männen att i första hand se till sina intressen. Det handlar sällan om illvilja. Både världens män och världens kvinnor trampar på i gamla spår och gör som de alltid har gjort. På så sätt lever gamla mönster och orättvisor kvar.
Barns rättigheter
- Alla barn ska ha samma rättigheter.
- Det är varje stats ansvar att till det yttersta av sina resurser göra vad som behövs för att tillgodose barnets rättigheter.
- Det är föräldrarnas rätt, ansvar och skyldighet att ge vägledning och råd till barn som utnyttjar sina rättigheter.
- Barn har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem själva.
Det här är de viktigaste punkterna i FN:s konvention om barnets rättigheter, som godkänts av alla länder i världen utom USA och Somalia. Det betyder att alla världens länder utom två har förbundit sig att följa det som står i Barnkonventionen. Ändå finns det inget land i världen som i alla lägen och på alla sätt uppfyller kraven i Barnkonventionen. Sverige har till exempel fått kritik för att flyktingbarn och barn med funktionshinder inte i alla situationer har samma rättigheter som andra barn i vårt land.
Brist på pengar gör det svårt för fattiga länder att förverkliga barns rättigheter. Men Barnkonventionen säger också att det finns ett internationellt ansvar för världens barn. De rika länderna är skyldiga att hjälpa de fattiga länderna om ländernas egna resurser inte räcker till.
Trots konventioner och god vilja lever många av världens barn under svåra förhållanden. De har inte tillräckligt med mat, eller får inte gå i skolan. Barn misshandlas, utnyttjas sexuellt och tvingas till prostitution eller skiljs från sina föräldrar genom krig och konflikter.
Barnkonventionen slår fast att varje barn är en självständig person med egna rättigheter. Ändå behandlas barn som rättslösa i många situationer. Familj och myndigheter tar till exempel inte alltid hänsyn till var barnet vill bo vid dödsfall eller skilsmässa i familjen.
Brott mot mänskliga rättigheter
Även om nästan alla länder i världen har undertecknat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter sker oräkneliga övergrepp varje dag. Som särskilt grova former av övergrepp räknas dödsstraff, tortyr och att människor förs bort, fängslas eller avrättas utan att få en möjlighet att försvara sig inför domstol.
År 2009 avrättades exempelvis mer än 700 personer i världen genom dödsstraff. Det är många länder som inte har någon offentlig statistik till exempel uppger inte Kina, Malaysia eller Nordkorea några siffror över huvudtaget .
Redan när FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 var friheten från nöd - att ha mat, kläder och tak över huvudet - lika viktig som friheten från fruktan - att inte behöva vara rädd för våld och förtryck. Vidden och följderna av brotten mot de mänskliga rättigheterna är enorm.
Arbetet för att stärka de mänskliga rättigheterna
Det sker oräkneliga brott mot de mänskliga rättigheterna varje dag. Men i alla länder i världen pågår varje dag också arbetet för att öka respekten för rättigheterna. Det kan se ut på många olika sätt. Från organisationer som startar skolor för gatubarn till jurister som funderar över hur lagarna ska kunna ändras. I det arbetet deltar internationella organisationer som Amnesty och Rädda Barnen.
FN följer utvecklingen av mänskliga rättigheter, och många av de länder som ger bistånd, till exempel Sverige, väljer att ge särskilt stöd till lokala organisationer som arbetar med människorättsfrågor.
Medborgerliga och politiska rättigheter kan införas ganska snabbt och utan stora kostnader i ett land om den politiska viljan finns. Men att ge alla människor tillräckligt med mat eller att ge alla barn rätt till utbildning tar längre tid och kräver också ekonomiska resurser. Sidas mål att bekämpa fattigdomen i världen är också en del av arbetet för mänskliga rättigheter.
