Fattigdom handlar om att inte ha makt över sitt eget liv. Att inte kunna göra sina egna val - hur man ska leva, vad man ska göra, var man ska bo eller med vem man ska leva. Rikedom är att våga drömma om ett bättre liv och ha möjlighet att förverkliga drömmarna. Ingen väljer att bli fattig.
Det finns många olika sätt att mäta fattigdom. Ett är det ekonomiska. De människor som lever på mindre än två amerikanska dollar räknas som fattiga. De som lever på mindre än en dollar per dag räknas som extremt fattiga. Ungefär 1,4 miljarder människor beräknas i dag leva i extrem fattigdom (vilket motsvarar var femte människa i världen). De flesta av dem lever i Sydasien och i Afrika söder om Sahara.
Genom bistånd från Sverige och andra länder och med handel som lett till ekonomisk tillväxt har fattigdomen minskat. På 90-talet skedde stora framsteg. I Kina lyckades 165 miljoner människor ta sig ur den djupaste fattigdomen. I Kina och Indien har industriell utveckling bidragit till att skapa framsteg.
Ett annat sätt att beskriva fattigdom är att den som är fattig saknar möjligheter, förmåga och den grundläggande säkerhet som behövs för att leva ett värdigt liv. Det kan behövas olika sätt att tala om fattigdom för att ge en fullständig bild av vad det är. Den som på pappret lever på mindre än två dollar per dag kan ändå ha ett rikt liv. Äta sig mätt åtminstone nästan varje dag, gå i en bra skola och vara omgiven av vänner och en härlig familj. Och en familj som lever över den ekonomiska fattidgomsgränsen kan ändå vara fattig om pengarna inte räcker både till skolavgifter till barnen och mediciner till en sjuk familjemedlem.
Om man ser fattigdom som att sakna valmöjligheter, räknas också en del av människorna i Västeuropa och USA som fattiga. Det kan till exempel handla om att människor sitter fast i en ond cirkel där de inte får bostad för att de inte har något arbete. Och de får inget jobb för att de saknar bostad.
Millenniemålen – 190 länder mot minskad fattigdom
Millenniemålen är åtta mätbara mål för minskad fattigdom, som ska vara uppnådda senast år 2015. Till exempel ska fattigdom och hunger halveras och alla barn ska få gå i grundskola. Sverige och ytterligare 190 länder undertecknade, i september år 2000, avtalet om Millenniemålen.
För att nå målen till 2015 krävs det att både rika och fattiga länder fullföljer sin del av avtalet. Utvecklingsländerna har lovat att förbättra sitt ledarskap, bekämpa korruption och investera i utbildning och hälsa för sin befolkning. De utvecklade länderna har lovat att stödja dem genom mer och effektivare bistånd, skuldavskrivningar, rättvisare handelsregler och ett större teknikutbyte.
Målen hänger ihop
De olika millenniemålen är ömsesidigt beroende av varandra. Spädbarns- och mödradödlighet till exempel, påverkas av hushållens och lokalsamhällenas inkomster, sysselsättning, jämställdhet, tillgång till mat, vattenförsörjning, sanitära förhållanden och utbildningsnivå. Millenniemålen är en central utgångspunkt i Sveriges arbete för att minska fattigdomen.
Fattigdomen minskar i världen
Det kan verka svårt att halvera fattigdomen fram till år 2015. Men många och stora framsteg har gjorts och utvecklingen de senaste 35 åren har gått ganska fort i vissa delar av världen. Det är inte längre relevant att dela in världen i u-länder och i-länder. En majoritet av jordens befolkning bor i länder som är medelinkomstländer.
Hans Rosling (professor i internationell hälsa på Karolinska Institutet i Stockholm) beskriver i en film på fem minuter om världens utveckling hur världen har gått från en uppdelning mellan den industrialiserade världen och u-världen till det vi har i dag.
Det går långsamt
Utvecklingen går framåt på många håll, men det går för långsamt. Utvecklingen är dessutom mycket ojämnt fördelad mellan regioner, mellan länder och inom länder. Några länder har redan nått vissa av målen. Andra utvecklas mycket långsamt eller går till och med bakåt. Med dagens takt kommer endast målet att alla ska ha tillgång till rent dricksvatten att nås i tid.
Ekonomisk tillväxt behövs
Det finns många mycket rika människor även i de fattigaste länderna. Men om alla tillgångar i utvecklingsländerna delades lika skulle alla bli fattiga. I dessa länder krävs en ekonomisk tillväxt för att få ett slut på fattigdomen. Man måste se till att det blir mer att dela på.
Men tillväxt i sig är inte tillräckligt – den måste komma fattiga människor till del. Därför främjar Sida handel, skapar bättre regelverk och minskar byråkratin, ger förutsättningar för lån och skapar trygghet för bönder, företagare och anställda i våra samarbetsländer.
Men all tillväxt är inte bra. Om den sker på miljöns bekostnad kan det vara bra i början men katastrofalt i längden. Exempel på det kan vara att fiska med nya och effektiva metoder. Det kan ge mycket fisk de första åren, men så småningom kan fisken ta slut - vattnet har blivit utfiskat.
Kraftverksdammar lägger värdefull jordbruksmark under vatten, och gruvbrytning utan miljöhänsyn kan förgifta dricksvattnet. Avvägningen mellan ekonomisk tillväxt och miljö kan vara svår i länder som har lite pengar och stora skulder. De kan se sig tvingade att ta varje chans att förbättra landets ekonomi.
Mer om Sidas arbete för tillväxt
Lika villkor för kvinnor och män
Fattigdom, kvinnors försörjning och jämställdhet hör ihop. Hälften av jordens befolkning är kvinnor. De fattigaste människorna i världen är nästan alltid kvinnor. Men kvinnorna har långt ifrån hälften av jordens egendomar. Männen äger 90 procent av alla tillgångar och kvinnorna bara 10 procent.
Kvinnoförtrycket finns i hela samhället. Kvinnor tjänar mindre än män och är i minoritet där beslut fattas. Färre flickor än pojkar går i skolan. Många kvinnor och flickor utsätts för sexuella övergrepp. En del tvingas till prostitution.
Det tar lång tid att häva kvinnoförtrycket, eftersom det är så djupt rotat i gamla traditioner, synsätt och familjemönster. Erfarenheten av decenniers utvecklingssamarbete visar att när kvinnorna får bättre ekonomi – då gynnas hela familjen. Fattigdomen minskar.
Jämställda ekonomiska möjligheter är också helt avgörande för att kvinnors underordnade ställning ska kunna brytas och absolut nödvändigt för en hållbar ekonomisk och demokratisk utveckling.
Lika villkor mellan kvinnor och män är också nödvändigt just för att ett land ska kunna utvecklas. Ett land kan inte ta sig ur fattigdomen om halva befolkningen har sämre rätt till utbildning, och inte får vara med där makten finns och beslut fattas. Det har också visat sig vara effektivt att ge stöd till en utveckling som särskilt gynnar kvinnor. Kvinnorna har varit bättre än männen på att se till att ökade inkomster kommer hela familjen till del, till exempel genom att betala skolavgifter för barnen.
Mer om kvinnor och mänskliga rättigheter
Mer om hur ökad jämställdhet minskar fattigdomen
Demokrati och fattigdom
Fattigdom och maktlöshet går hand i hand. Det kan se ut på många olika sätt.
I ett land med stora motsättningar mellan folkgrupper är det inte ovanligt att makten ligger i händerna på en dominerande grupp, som gynnar de sina. I ett annat land kan mutor vara ett vanligt sätt att köpa sig inflytande. Då blir den som saknar pengar utan.
Grundläggande för demokratin är att makten i samhället delas. Det finns lagar som reglerar och begränsar makten för politiska, ekonomiska och militära intressen. Genom allmänna val har alla vuxna medborgare möjlighet att påverka.
En annan sida av demokratin är hur långt från människorna besluten fattas. Ett toppstyrt samhälle brukar kallas centraliserat. Decentralisering innebär att demokratin ska finnas i hela samhället, så att fler kan vara med och bestämma - i kommunen, i skolan, på arbetsplatsen, i bostadsområdet och så vidare.
Varje människa kan finna sin egen väg ut ur fattigdomen, om förutsättningarna är de rätta. Fattigdom skapar maktlöshet och begränsar människors valmöjligheter. Demokrati fördelar makten och ger valmöjligheter.
Det finns många exempel på vad Sida gör för att främja demokrati:
- Uppbyggandet av en ny, demokratisk polisorganisation i Rwanda.
- Sri Lanka Press Institute, för att främja fria medier i landet.
- Social trygghet och skydd för barn i Tadjikistan.
- Kvinnor och urbefolkning i Guatemala, för att stärka deras rättigheter. En insats är en ombudsman för urbefolkningen.
- Romers rättigheter i Kosovo, bland annat för att bryta den dubbla diskrimineringen av kvinnliga romer.
- Motverka könsstympning i Kenya genom att utveckla alternativa ritualer för flickor och unga kvinnor.
- Främja barns rättigheter inom rättssektorn i Laos.
Mer om demokrati, diktatur och delvis fria länder
Mer om Sidas arbete för att minska fattigdomen
