Gatubarn
I fattiga länder finns det många barn som arbetar på gatan. De bidrar till familjernas försörjning till exempel genom att tigga eller sälja saker. En mindre del av de barn som arbetar på gatan är så kallade gatubarn. De lever sina liv på gatan, och har förlorat kontakten med sin familj.
Det kan finnas många orsaker till att barn börjar leva på gatan. Fattiga familjer världen över lämnar landsbygden och flyttar till städerna, i hopp om att livet ska bli bättre där. I många fall blir det bara sämre. Familjerna hamnar i slumområden i städernas utkanter. Det stöd de tidigare hade av släkt och vänner hemma i byn finns inte längre. Det gör att de får svårare att klara sig om något händer, till exempel om en av föräldrarna blir sjuk, råkar ut för en olycka eller förlorar jobbet.
För att familjen ska kunna överleva måste barnen hjälpa till. Det händer att föräldrarna skickar ut barnen på morgonen och kräver att de ska ha en viss summa pengar med sig hem varje kväll. En del barn väljer då att fly undan kraven och stannar på gatan. Andra blir gatubarn sedan båda föräldrarna dött, eller rymmer hemifrån för att de blivit utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp. Det händer också att barn lämnar hemmet för att föräldrarna missbrukar.
Livet på gatan är hårt. Barnen kan utsättas för våldtäkter, och en del - både flickor och pojkar - börjar prostituera sig. Gatubarn blir ofta misshandlade, även av polisen. Många börjar droga sig, till exempel med lim och lösningsmedel. Få gatubarn går i skolan.
Även om livet på gatan är hårt, innebär det också en frihet från regler och krav. Barnen har dåliga erfarenheter av vuxenvärlden och myndigheterna. Det gör att det är svårt att få dem att själva välja ett annat liv, när de väl vant sig vid livet på gatan. Rädda Barnen är en av flera organisationer som arbetar med gatubarn. Man arbetar med uppsökande verksamhet, för att få barnen att sluta med droger och ge dem möjligheter att gå i skolan.
Rädda Barnen arbetar också för att påverka ländernas myndigheter till att stödja gatubarnen och för att skapa center där barn och ungdomar som lever på gatan kan vila, tvätta sig och få hjälp.
Barnarbete
Det finns ungefär 120 miljoner barn i världen i åldern 5-14 år som arbetar heltid, och ungefär lika många som arbetar deltid. Villkoren och arbetsförhållandena för dessa barn är väldigt olika. Det kan till exempel handla om arbete i familjens jordbruk, hushållsarbete eller försäljning. Vissa arbeten är tunga och farliga, andra ger frihet och utrymme för lek och skolgång. Ofta är barnens arbete helt nödvändigt för att familjen ska kunna försörja sig. Den form av barnarbete vi oftast hör talas om, tillverkning av skor, kläder eller andra varor för export, omfattar ungefär sex miljoner barn - fem procent av alla arbetande barn.
FN:s barnkonvention förbjuder inte barnarbete, men de stater som antagit konventionen har skyldighet att skydda barnen mot ekonomiskt utnyttjande och mot farligt arbete, sådant som kan äventyra barnens hälsa eller utveckling.
FN-organet Internationella arbetsorganisationen, ILO, verkar för ett förbud mot de värsta formerna av barnarbete. Dit hör skuldslaveri, barnprostitution, rekrytering av barnsoldater och arbete med farliga kemikalier (skuldslaveri innebär att barn måste arbeta för att betala av sina föräldrars skulder). ILO arbetar också för att reglera barns arbetsförhållanden - arbetstider, löner och så vidare. Det är också viktigt att barn som arbetar har möjlighet att gå i skolan, till exempel att det finns kvällsskolor för arbetande barn.
