- Givar- och mottagarländer ska bli bättre på att redovisa resultat.
- Mottagarländerna ska ta ett större ansvar för sin egen utveckling.
- Givarna ska samordna sig bättre med varandra.
- Mottagarländerna ska fortsätta genomföra ekonomiska och politiska reformer. Syftet är att stärka den demokratiska utvecklingen för att bättre kunna bekämpa fattigdomen.
- Biståndsländerna ska anpassa sitt bistånd bättre till förhållandena i varje enskilt samarbetsland, vilket kräver förändrade metoder.
Snabb biståndsökning krävde samordning
Bakgrunden till agendan var att under de fem föregående åren hade biståndsvolymerna fördubblats – från 50 miljarder dollar år 2000 till 100 miljarder dollar år 2005. Många givarländer ville dra upp nya riktlinjer för hur biståndet skulle hanteras mer effektivt och göra större nytta. Detta ställde också högre krav på effektiviteten hos mottagarländerna. Syftet med Parisdeklarationen var också att göra FN:s millenniemål mer mätbara. Millenniemålen syftar till att halvera fattigdomen till 2015.
Skeptiska politiker
Bakgrunden till Parisdeklarationen var också att politiker i flera givarländers parlament, länge hade varit skeptiska. De ville därför att biståndsanslagen skulle hanteras mer effektivt om de skulle fortsätta att bidra med mer pengar till fattiga länder.
Pressade mottagarländer
Mottagarländerna kände sig också allt mer pressade. De hade fått svårare att effektivt hantera det växande biståndet och möta alla krav och önskemål från givarländerna. På mötet i Paris framhöll många representanter för mottagarländerna att de behövde mer tid för att planera och genomföra sina strategier för att minska fattigdomen.
Svenska prioriteringar
Arbetet med att genomföra Parisdeklarationen följs kontinuerligt upp. Utmaningarna är många, och efter flera års ansträngningar med att effektivisera biståndet börjar en viss trötthet breda ut sig. Hur det framtida globala biståndet kommer att se ut diskuterades bland annat på högnivåmötet i Busan i Sydkorea hösten 2011. Sverige och flera andra givarländer vill att större fokus riktas på transparens, ansvarsutkrävande och resultat. Läs mer om överenskommelsen som blev resultatet av toppmötet i Busan.
Röster om deklarationen
Parisdeklarationen har analyserats och kommenterats i flera skrifter, t.ex. "Biståndets nya spelregler – Parisdeklarationen och Sveriges roll för att minska fattigdomen" av Bertil Odén, forskare och skribent med inriktning på bistånds- och utvecklingsfrågor. En annan bok är ”Hjälp eller stjälp – biståndet och tillväxten” av ekonomen Kenneth Hermele. Både böckerna kom ut 2008 på Förlag Forum Syd och författarna berör bland annat Sveriges nya utmaningar, hur vi når fattigdomsmålen och hur det påverkar arbetet inom biståndsorganisationerna.
