Mobiltelefoner har på oväntade sätt visat sig vara effektiva hjälpmedel i utvecklingsarbetet. I avlägsna och fattiga områden, där infrastruktur och kommunikationsmöjligheter ofta är mycket begränsade, så är mobiltelefoner ofta mer tillgängliga – och nätverken mer tillförlitliga – än exempelvis datorer och internet.
UNFPA, en FN-organisation som arbetar med reproduktiv hälsa och som stödjs av Sverige, driver flera projekt där mobiltelefoni används på nya sätt för att förbättra mödrahälsovård i utvecklingsländer.
I Tanzania får kvinnor som lever med fistula – en allvarlig förlossningsskada som kan uppstå när de inte får akut förlossningsvård – hjälp att betala resor till en klinik med pengar som skickas via SMS. I Rwanda används mobiltelefoner av vårdpersonal för att kunna tillkalla akutvård. I Mali kommer mobiltelefoner att användas i fält för att skicka viktig information till nationella databaser om reproduktiv hälsa.
Resor betalas via textmeddelanden i Tanzania
I utvecklade länder är fistula i stort sett okänt, men i Tanzania, där runt hälften av alla förlossningar sker i hemmen och ofta utan någon hjälp från utbildad personal och med långt till närmaste vårdklinik, är problemet utbrett. Uppåt 4 000 kvinnor i landet drabbas varje år. Sammanlagt beräknas runt 2 miljoner kvinnor i utvecklingsländer leva med fistula.
Ett kirurgiskt ingrepp kan i de flesta fall göra kvinnorna återställda. Men utan behandling leder det bland annat till kronisk inkontinens som gör att det läcker urin och/eller avföring. Utöver de fysiska påfrestningarna leder fistula också till stor social och psykisk utsatthet. Det är nästan omöjligt att arbeta med denna åkomma och eftersom det luktar illa blir kvinnorna ofta utfrusna från sina familjer eller sina samhällen.
En klinik i huvudstaden Dar es Salaam erbjuder operationer till kvinnor med fistula utan kostnad, men många kvinnor har inte ens råd med resan till kliniken. Det är framför allt kvinnor i avlägsna områden på landsbygden, där det sällan finns förlossningsvård, som drabbas av denna skada. Mobiltelefonin erbjuder där en efterlängtad lösning. Dubbelt så många patienter har kunnat få behandling vid kliniken Comprehensive Community Based Rehabilitation in Tanzania (CCBRT) sedan projektet startades.
- Jag hade besökt flera sjukhus för att be om hjälp, men de sa att de inte kunde utföra en operation, säger en 31-årig kvinna som kommit till fistula-kliniken i Dar es Salaam. En 'ambassadör' förklarade att det här sjukhuset i Dar es Salaam kunde skicka pengar [till transporten] via mobiltelefon och nu har jag kunnat komma hit för behandling.
Systemet är förhållandevis enkelt. Den summa som behövs till att betala en biljett skickas via SMS till en mobiltelefon som delats ut till så kallade ”fistula-ambassadörer”– ofta vårdpersonal eller före detta fistulapatienter – runt om i landet. Ambassadören hämtar ut pengarna hos en lokal teleoperatör och betalar för patientens resa. När patienten når sjukhuset mottar ambassadören ytterligare en liten summa som tack.
SOS via SMS i Rwanda
I Rwanda pågår ett annat framgångsrikt projekt där mobiltelefoner används för att tillkalla akutvård via SMS. Mellan mars och maj 2010 fick runt 500 hälsovårdsarbetare ute på landsbygden i ett försöksdistrikt mobiltelefoner och utbildning genom projektet Rapid-SMS som stöds av UNFPA, UNICEF och Världshälsoorganisationen, WHO.
Genom projektet har kvinnor i avlägsna områden kunnat få akut förlossningsvård mycket snabbare och antalet besök, såväl under graviditet som vid förlossning, vid den berörda kliniken ökade.
- Jag skickade ett textmeddelande, de svarade, och efter femton minuter hade en ambulans kommit, berättar en hälsovårdsarbetare i Musanze i norra Rwanda.
Det räddade livet på en kvinna och hennes nyfödda son som var i behov av akutvård i samband med förlossningen. Hade mobiltelefonen inte funnits hade hon istället blivit tvungen att transporteras minst en timmes väg till fots.
Mödravården i många utvecklingsländer är mycket bristfällig och att vara gravid och att föda barn är i dessa länder ofta förknippat med stora risker. Varje dag dör runt 1 000 kvinnor i samband med graviditet och förlossning. Runt 80 procent hade kunnat räddas om de fått rätt vård, enligt UNFPA.
Världssamfundet har beslutat om ett millenniemål – MDG 5 – för att minska mödradödligheten i världen med tre fjärdedelar fram till 2015. Av de åtta millenniemålen så är detta det som är längst ifrån att uppfyllas.
Mobiler skickar statistik om mödravård
Det är viktigt att få en överblick över problemet för att ha möjlighet att planera insatser på ett effektivt sätt. Att samla statistik om mödrahälsa är därför av stor vikt och mobiltelefoner har visat sig var till hjälp även här.
Detta står i fokus för Rapid-SMS-projektet i Rwanda. Runt 75 procent av alla graviditeter i försöksdistriktet registrerades via SMS och relevanta uppgifter om antal förlossningar, komplikationer i samband med graviditet och antal fall av mödra- och spädbarnsdöd har kunnat skickas in från avlägsna områden.
Ett liknande projekt kommer att startas i Mali, ett land där både mödradödlighet och spädbarnsdödlighet är mycket höga. Utöver att skicka in viktiga uppgifter till nationella databaser, så kommer mobiltelefoner användas för att uppdatera information om tillgång av preventivmedel och mediciner för att kunna hålla lager uppdaterade.
