Som EU-medlem bidrar Sverige till den Europeiska Unionens utvecklingssamarbete, vilket sköts av EU-kommissionen med stöd av medlemsländerna. EU-kommissionen har i dag utvecklingsstrategier för omkring 130 länder. EU:s medlemsstater och kommissionen utgör tillsammans världens största givare, med en verksamhet som finansieras både via EU:s reguljära budget och genom bidrag från medlemsländerna till Europeiska utvecklingsfonden, EUF. De grundläggande målen för EU:s utvecklingssamarbete är att minska fattigdom, förebygga konflikter och underlätta för utvecklingsländer att integreras i världsekonomin.
EU:s bistånd kompletterar medlemsländernas nationella utvecklingsbistånd. Biståndet inom den reguljära budgeten har tilldelats cirka 50 miljarder euro för budgeten 2007–2013. Genom EUF tillkommer under perioden ytterligare 22,7 miljarder euro. Sverige bidrar med cirka 2,7 procent av EU:s sammanlagda bistånd och bidraget till EU:s budget är cirka 2,5 miljarder kronor per år.
EU-kommissionens byrå för samarbete, EuropeAid, förvaltar EU:s biståndsprogram och ser till att utvecklingsbiståndet når sina mottagare runt om i världen.
– I flera av EU:s samarbetsländer länder driver vi gemensamma projekt, som till exempel valkommissionen i Rwanda, säger Jan Robberts som samordnade Sidas kontakter med EU-kommissionen.
– I alla sådana samarbeten har vi regeringens uppdrag att medverka till att kommissionens bistånd blir så effektivt som möjligt. Då handlar det främst om att EU-länder som samverkar i olika projekt samordnar sina insatser och undviker dubbelarbete.
En vägledning för detta arbete har varit Parisdeklarationen från 2005 som säger att världens regeringar och bistånds-organisationer ska satsa på ett mer effektivt bistånd med tydligare resultatredovisning.
Jan Robberts påpekar att det multilaterala utvecklingssamarbetet via EU-kommissionen i dag är ”svenskt” bistånd i lika hög grad som andra bilaterala insatser.
– Sverige är medlem i EU. Därmed har vi, liksom de övriga medlemsländerna, ett ansvar för att unionens gemensamma utvecklingssamarbete ska fungera effektivt och bra. Det är alltså ingenting som vi bara kan överlåta till EU-kommissionen att ansvara för.
Exempel på EU-stöd
Valkommissionen i Rwanda är ett av många konkreta exempel på EU:s utvecklingssamarbete. I detta fall i samverkan med tre enskilda EU-stater.
Flerpartisystemet i Rwanda är svagt utvecklat och de mänskliga rättigheterna är begränsade. Landet hämtar sig nu långsamt efter folkmordet 1994 då cirka en miljon människor, de flesta ur befolkningsgruppen tutsier, dödades som en följd av konflikten med den andra folkgruppen hutuer.
Tillsammans med Sverige, Nederländerna och Storbritannien finansierar EU-kommissionen den valkommission som finns i Rwanda sedan några år tillbaka.
– Ett bra och väl fungerande valsystem har stor betydelse när ett fattigt och krigsdrabbat land som Rwanda kämpar för att bygga upp ett demokratiskt samhällssystem.
Det säger Richard Bomboma, dåvarande ambassadråd och chef för det svenska sektionskontoret i Rwandas huvudstad Kigali med ansvar för Sveriges utvecklingssamarbete med landet. Kontoret lyder under ambassaden i Nairobi i Kenya.
Granskning
EU:s bistånd granskas regelbundet av organisationen Concord Europa i de återkommande AidWatch-rapporterna. Concord Europa är ett samarbetsorgan för ideella biståndsorganisationer. Enligt 2012 års rapport, “Aid We Can: Invest More in Global Development” (pdf) minskar nu EU:s ekonomiska bistånd till utvecklingsländer. Målet är att biståndet ska vara 0,7 procent år 2015, men 2011 kom man bara upp i 0,42 procent av den totala bruttonationalinkomsten, BNI.
Läs mer kommentarer från medverkande svenska organisationer på CONCORD Sverigewebbplats.
Europeiska kommissionen undersöker i Eurobarometern inställningen bland medlemsländerna till bland annat biståndet. Enligt den senaste mätningen är stödet starkt inom hela EU för bistånd och att motverka fattigdom. Det finns skillnader i åsikter kring hur det ska genomföras, där nyare EU-medlemsländer har lägre tilltro till gemensamt finansierat bistånd än bland annat de nordiska länderna.
