För hundra år sedan bodde åtta av tio människor på landsbygden. Befolkningsmönstret har ändrats drastiskt sedan dess och numera bor för första gången fler människor i världens städer än på landet.
Hälften av den urbana populationen bor idag Asien. Om man däremot ser till den region som har högst andel stadsbor ligger Latinamerika och Karibien i topp med 80 procent av befolkningen, vilket kan jämföras med 73 procent för Europa.
Tillsammans med Asien är Afrika den världsdel där urbaniseringen är som mest intensiv. År 2025 räknar man med att Afrika blir den region som har högst antal stadsinvånare. Men samtidigt kommer andelen urbaniserade människor vara under 50 procent, vilket är lägre än resten av världen.
Urbaniseringen skapar stora möjligheter till utveckling och ekonomisk tillväxt, men medför även väldiga problem. Varje år söker sig miljontals människor till tätorten i hopp om en bättre tillvaro. Svårigheter att få arbete gör att många istället hamnar i de svårt eftersatta slumområdena som i rask takt breder ut sig i städernas utkanter. Idag bor omkring en miljard människor i slumområden. Här är myndigheternas inflytande ofta begränsat och i den otrygga miljö som uppstår växer fattigdom och kriminalitet. Levnadsvillkoren i slummen innebär ofta inskränkningar av grundläggande rättigheter.
Några exempel:
• Bristande tillgång till rent vatten, sanitet samt en hållbar lösning för sophantering.
• Avsaknad av social service, såsom sjukvård och utbildning
• Bristfällig infrastruktur; vägar, kommunikationer, elektricitet
• Begränsade juridiska rättigheter, såsom äganderätt till bostad
Urbanisering och utveckling
Den accelererande urbaniseringen i fattiga länder är idag en nyckelfråga i kampen mot fattigdom. Förbättrade livsvillkor i slumområden kan innebära att invånarna blir en tillgång för landet, istället för en belastning. En bred strategi av insatser krävs dock för att bidra till en fortsatt positiv utveckling.
Enligt FN-organet UN-Habitats rapport om tillståndet i världens städer 2012/2013 behöver vi ändra vår definition på vad som kännetecknar en välmående stad, så att den omfattar mer än de traditionella ekonomiska måttstockarna och även ser till andra dimensioner som påverkar människans välbefinnande, (vilket mäts i UN-Habitats nya City Prosperous Index).
Att endast fokusera på ekonomisk tillväxt innebär stor risk att fattiga människor lämnas utanför, speciellt om styret av staden är dålig och korruptionen hög. Livskvaliteten hos invånarna är istället en viktig faktor för att kunna mäta om en stad är framgångsrik och välmående. Den gynnas bland annat genom offentliga satsningar på kollektivtrafik, grönområden, offentliga utrymmen, invånarnas säkerhet och politiskt deltagande.
Fakta om urbanisering:
1975 var den urbana befolkningen 813 miljoner i mindre utvecklade länder och 704 miljoner i mer utvecklade länder.
2005 var den urbana befolkningen 2 266 miljoner i mindre utvecklade länder och 344 miljoner i mer utvecklade länder.
Cirka 70 procent av stadsbefolkningen i de minst utvecklade länderna bor idag i slumområden.
År 2030 beräknas nästan fyra miljarder människor, 80 procent av världens stadsbor, bo i städer i tredje världen. Av jordens totala befolkning är det 60 procent. Omkring hälften av dem kommer troligen bo i slumområden.
Källa: UN-Habitat |
