Det finns idag fler demokratiskt valda regeringar i världen än någonsin tidigare. De senaste dryga femton åren har världens demokratier nästan fördubblats, och de politiska uppror som svept över arabvärlden de senaste åren har varit den viktigaste utmaningen av auktoritära regimer sedan Sovjetunionens kollaps.
Trots den positiva trenden saknar en majoritet av människorna i de nya demokratierna fortfarande grundläggande politiska rättigheter, och det finns oroande signaler som tyder på att demokrati och politisk frihet snarast minskar i världen. Enligt en rapport från organisationen Freedom House räknas 45 procent av 195 stater som helt fria år 2011, vilket omfattar 43 procent av världens befolkning.
Varför saknar många människor fortfarande politiska rättigheter? Orsakerna är flera:
- Djupt rotade auktoritära traditioner kan leda till maktmissbruk och korruption.
- Informella maktgrupper bromsar ofta reformförsök som hotar deras inflytande.
- Återkommande väpnade konflikter gör betydelsefulla framsteg svåruppnåeliga.
- Låga utbildningsnivåer begränsar folkets möjligheter att utkräva ansvar.
Och det är de fattigaste – med minst tillgång till politisk makt och inflytande – som drabbas hårdast.
Sambanden inte glasklara
Demokrati är i regel en effektiv statsform för att skapa välstånd. FN:s utvecklingsprogram UNDP listar varje år välståndet i världens länder. Gemensamt för alla länderna i toppen är bland annat att de styrs av regeringar som kommit till makten genom fria och rättvisa val. Medborgarna har också rätt att organisera sig, yttra sig och fritt ta del av information.
Mänskliga Rättigheter, Demokrati och Utveckling
Arbetet för att stärka mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling ser ut på många olika sätt. Direkta insatser inriktar sig på att utveckla svaga rättssystem, bistå i valprocesser, samt ge stöd för ett starkt civilsamhälle och en fri press.
För att en demokrati ska kunna växa krävs också att grundläggande samhällsfunktioner finns på plats. Satsningar på sjukvård och utbildning ger människor bättre möjligheter att utöva sina rättigheter. Investeringar i infrastruktur skapar nya kommunikationsvägar. Ett utbyggt vägnät eller telenät ger fler människor en chans att delta i samhällsdebatten.
FN är den viktigaste globala aktören i kampen för mänskliga rättigheter. Generalförsamlingen antog 1948 den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, ett unikt dokument som fastställer alla människors lika värde. Genom åren har flera organisationer för mänskliga rättigheter vuxit fram under FN:s paraply.
Några exempel:
Läs mer om Sidas arbete för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
Källor: the Economist, Freedom House, IDEA
