Visste du detta om hungern i världen?

De stora framsteg som gjordes i kampen mot hunger och fattigdom under 90-talet bromsade upp efter millenieskiftet.  FN:s milleniemål, om att halvera hunger och fattigdom från 1990 till 2015, riskerar därför att inte uppfyllas, även om minskningen av antalet hungriga troligen kommer ligga nära målet på 11,6 procent. 

De flesta av världens hungriga lever i låginkomstländer och tre av fyra bor på landsbygden, framför allt i byar i Afrika och Asien. Kvinnor och barn är ofta mer utsatta än män och barnen drabbas extra hårt: nästan en sjättedel av alla barn i utvecklingsländer är underviktiga.

Att ständigt gå omkring och vara hungrig innebär mycket mer än en tom mage. Det leder till undernäring som gör människor svaga och mindre aktiva. Immunsystemet försvagas och de blir lättare sjuka, särskilt barn som kan dö av vanliga infektioner som mässling eller diarré.
Men hunger innebär inte bara ett individuellt lidande. Den hämmar även den ekonomiska utvecklingen i fattiga länder. Undernäring hos barn påverkar deras mentala och fysiska utveckling, vilket i sin tur minskar deras möjligheter till utbildning och försörjning.

Hunger och utveckling

Den internationella prisökning på mat som tog fart 2007 bidrog till att minskningen av antalet hungriga planade ut. Situationen förvärrades ytterligare av den världsomfattande finanskrisen som enligt FAO har sänkt inkomsterna och ökat arbetslösheten i fattigare länder. Allt fler har inte råd att köpa den mat de behöver.

Det finns flera generella orsaker till matbrist och hunger i världen:
• Naturkatastrofer som torka, översvämningar och stormar vilket förvärras av klimatförändringarna. Torka är den enskilt vanligaste orsaken till matbrist i världen.
• Bönder i utvecklingsländer har ofta inte råd med utsäde för att plantera grödor nog för att mätta sina familjer.
• Den som drabbats av fattigdom har inte nog med pengar för att köpa eller producera mat till sig själva och sina familjer.
• Många utvecklingsländer saknar viktig jordbruksinfrastruktur, som tillräckligt med vägar, lagerbyggnader och bevattningssystem. Resultatet är höga transportkostnader, brist på lagringsmöjligheter och opålitlig vattentillgång.
• Dålig jordbruksteknik, avskogning, överutnyttjande av marken och övergödning utarmar den bördiga jorden och sprider orsaken till hunger.
• Krig och konflikt gör att människor flyr från sina odlingar och försörjningsmöjligheter, eller får dem förstörda av andra parter i en konflikt.
• Handelshinder gör att fattiga länders export av livsmedel missgynnas , vilket ger den enskilde bonden dålig avkastning på sin skörd med fattigdom som följd.

Hur kan hungern bekämpas?

Om fattiga bönder hade pengar till att köpa utsäde, bättre redskap eller mer mark skulle det kunna förbättra deras situation. Istället fastnar de ofta i en fattigdomsfälla som är svår att ta sig ur så länge man är hungrig och svag. Privata investeringar i jordbruket brukar därför framhållas som en viktig åtgärd för att bekämpa hungern. Men samtidigt krävs stora offentliga satsningar på infrastruktur, utbildning, teknologi och rådgivningssystem, så att maten når fram till marknader eller att livsmedel kan förvaras rätt. Forskning kring bättre utsäde och effektivare odlingsmetoder skapar förutsättningar för att öka livsmedelsproduktionen .

Andra viktiga insatser är mer akuta, som att se till att flyktingar får mat vid katastrofer och andra humanitära situationer. Hunger och kronisk undernäring är dessutom ofta de kvardröjande effekterna av väpnade konflikter och naturkatastrofer.

Många givarländer och internationella organisationer stödjer även insatser som erbjuder näringsrik mat till gravida kvinnor och små barn, eller serverar fri skollunch till barn. Det ger de små barnen den näring de behöver för att utvecklas och skolbarnen den mat de behöver för att kunna koncentrera sig och ta in viktiga kunskaper för att kunna försörja sig i framtiden.  Dessa typer av insatser minskar de negativa effekter som undernäring ger men är ingen långsiktig lösning på hungerproblemet.