Målet för det svenska biståndet är att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Alla svenskar som betalar skatt bidrar - hur mycket som ska avsättas bestäms av regeringen i den årliga budgeten. Länge har det varit cirka en procent av BNP.
Bistånd är både humanitärt bistånd och mer långsiktigt utvecklingssamarbete. Utvecklingssamarbetet är det mest omfattande, även om den akuta nödhjälpen kanske syns mest.
Inkomst från handel
Med hjälp av bistånd får fattiga länder möjligheter att utveckla sitt jordbruk och övriga näringsliv. Då skapas nya inkomster för dem, bland annat genom att exportera sina produkter till andra länder.
Sverige verkar för att handelshinder tas bort som idag hindrar fattiga länder från att få tillträde till världsmarknaden.
Efter mottagarnas behov
Sedan västvärldens organiserade bistånd kom igång på 50-talet har det successivt utformats efter mottagarländernas behov och önskemål.
Från början handlade u-hjälp om att bygga till exempel skolor och sjukhus. Detta är naturligtvis bra i sig. Men i de politiska diskussionerna om biståndet insåg allt fler att västeuropeiska modeller för att bygga välstånd inte enkelt kan överföras till andra länder och kulturer.
Ett nytt begrepp blev ”bistånd på mottagarnas villkor.” På 1990-talet etablerades begreppen utvecklingssamarbete och samarbetsländer. Med rätt förutsättningar kan bistånd ges i form av budgetstöd. År 2011 var den andelen 3 procent av Sveriges totala biståndsanslag, vilket var en halvering jämfört med föregående år.
Stärkt rättsväsende
Bistånd kan se ut på många sätt. Sverige har genom Sida till exempel länge hjälpt Moçambique att bygga upp ett utbildningssystem.
Ett aktuellt projekt är Sidas stöd till en reformering av rättsväsendet i Demokratiska Republiken Kongo. I insatsen ingår åtgärder för att stärka utsatta kvinnors ställning i juridiska processer.
Tydliga krav
Den svenska regeringen beskriver varje år hur den vill att Sida konkret ska arbeta med svenskt bistånd och vilken inriktning det ska ha. Av ”regleringsbrevet” framgår att biståndet ska koncentreras till tre områden:
- demokrati och mänskliga rättigheter
- miljö och klimat
- jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingen.
Sverige har genom riksdagsbeslut en Politik för global utveckling (PGU). Den beskriver hur olika politikområden ska samverka för en positiv utveckling i världen. Den styr också biståndspolitiken och inriktningen på Sidas arbete.
