Veronica Mente, 34 år, började sitt arbetsliv som livvakt till dåvarande borgmästaren i Kapstaden. Nu är hon ”barfotaadvokat” i kåkstaden Khayelitsha och hjälper utnyttjade och rättslösa arbetare. Drömmen är att bli deras advokat på riktigt.

– Det är min passion att vara med och förändra villkoren för dem som var diskriminerade under apartheid och som fortfarande är missgynnade, säger Veronica.

Veronica är en av femton frivilliga som arbetar med rådgivningskontoret LAMEC, Labour Community Advice Media and Education Centre, i Khayelitsha. Organisationen är en del av World Workers Media Production, som sedan 1997 utbildat fackliga aktivister i medieproduktion. Varje vecka sänds fackliga samhällsprogram från närmare 40 lokala radiostationer i Sydafrika.

LAMEC hjälper människor som blivit utnyttjade eller hamnat i konflikt med arbetsgivare eller myndigheter, men det kan också gälla andra problem. LAMEC samarbetar med olika fackförbund och med andra organisationer i civilsamhället. Sydafrika har en bra lagstiftning men arbetarna känner ofta inte till sina rättigheter och många arbetsgivare, framför allt privata, struntar i dem.

– LAMEC fungerar som en advokatfirma på arbetarnas sida. Ofta handlar klagomål om att man inte fått sin lön, att man inte följer avtal om arbetstider eller att arbetare avskedas på orättvisa eller vaga grunder, berättar Veronica.

Många arbetare är oroliga och behöver få veta vilka rättigheter de har och vart de kan vända sig. LAMEC tar kontakt med arbetsgivarna, reder ut vad som hänt och kan ofta lösa problem genom att informera om vad som gäller. Ibland är det bara enkla missförstånd, men ibland hänförs problemen hela vägen till Förlikningsorganisationen CCMA eller till Arbetsdomstolen.

– Vi utreder så långt vår förmåga räcker, sedan tar vi hjälp av andra, förklarar Veronica.

Vi har ett bra samarbete med Arbetsmarknadsdepartementet; på sätt och vis avlastar vi dem. Arbetare som kommer till oss slipper deras köer och långa väntetider.

Veronica kom till Kapstaden när hon var 22 år. Familjen hade inte råd att låta henne fortsätta den IT-utbildning hon gått ett år.

– Jag tyckte att jag missat kampen mot apartheid, jag var för ung. Men när jag kom till Kapstaden och såg orättvisorna, klyftorna och rasismen kände jag att det fanns massor kvar att göra, säger Veronica. Min stil är regnbågsstilen, att stå upp för människors rättigheter oavsett vilken hudfärg.