Att Joseph Mwangi Migwih älskar sin gård råder det inget tvivel om. Hans ansikte spricker upp i ett brett leende när han tittar sig omkring på sina 10 tunnland stora gård. Att han även brinner för kenyansk bomull är uppenbart.
- Bomull är den gröda som kan utrota fattigdomen i det här landet. För det första odlas den i marginaliserade områden där många fattiga bor. För det andra odlas den av småbönder som utgör majoriteten av befolkningen.
Till skillnad från många andra grödor så trivs bomullen i Kenyas halvtorra klimat.
- Om vi använder det land, som idag är obrukat, och de marginaliserade samhällena för att odla bomull skulle vi kunna få igång industrialisering av bomull i det här landet, säger Joseph medan han sätter igång planteringen.
Regnen har just börjat falla och då är det dags att sätta bomullsfröna. Ett par månader senare är det dags att skörda. Joseph mäter upp en rad med räta snören och hackar sedan gropar med 50-60 centimerats mellanrum. Sedan åker växtnäringen i och efter det ett par, tre bomullsfrön i varje hål. Med stövlarna föser han sedan varsamt tillbaka jorden över hålen. Klart. Och så nästa rad, och nästa…
Det är ett hårt jobb att driva ett stort manuellt jordbruk. Joseph har två män anställda och tar in extra arbetskraft vid planterings- och skördetider.
- Jag ser stora möjligheter för unga människor att kunna få jobb och inkomst genom att satsa på bomull.
Joseph menar att bomullen har stor potential eftersom det går att utvinna så mycket av dess restprodukter. Unga entreprenörer skulle kunna starta produktion av allt från biobränsle till djurmat, papper och nagellack.
Förra året åkte Joseph till Thailand för att lära sig mer av en av världens största bomullsmarknader. Kursen var en del i den globala International Trade Centre Trust Funds, ITC; arbete med att ge de minst utvecklade länderna i världen bättre förutsättningar att konkurrera och kunna öka sin produktion av olika varor. Ett syfte är att ge afrikanska bomullsodlare mer insikter och kontakter på världsmarknaden.
- Det var en riktig ögonöppnare. Jag lärde mig att kenyansk bomullsfiber håller högsta kvalitet. Men också att vår bomull är förorenad och att vi som land är för små som bomullsproducenter. Mycket behöver förbättras för att vi ska kunna möta marknadens krav.
Förutom kunskap i hur man tekniskt och produktionsmässigt får högre kvalitet på bomullen menar Joseph att den andra aha-upplevelsen var att få tillgång till marknadsinformation.
- I mars i år var jag med i den delegation som förhandlar priset med bomullsuppköpare. Med hjälp av kunskap, information och fakta har vi kunnat få mycket bättre bomullspriser. I år får bomullsodlarna 65 shilling per kilo istället som tidigare 22 shilling, berättar Jospeh.
Bättre betalt ökar intresset för att odla bomullen och i år räknar Kenya med att höja produktionen tre gånger jämfört med året innan. Bättre betalt betyder också bättre mat, bättre utbildning och hälsa för familjerna som försörjer sig på bomullen.
- Idag kan jag skicka mina barn till college. Analfabetismen är hög i den här delen av landet, vilket till stor del beror på brist på pengar att bekosta utbildning. Med ökat bomullspris tror jag att fler barn kan få se insidan av college i framtiden, säger Joseph.
Personligen har satsningen på bomullsodling gett Joseph och hans familj ett betydligt bättre liv.
- Genom bomull har jag kunnat bygga ett rymligt hus med plåttak. Jag har borrat en brunn så vi har vatten hemma. Jag har också kunnat köpa en vattenpump och en generator som kommer hjälpa oss med bevattning för jordbruket under torrperioderna.
Att få kontakter med experter och andra producenter var också ovärderligt, menar Joseph. Själv lärde han känna en ägare av ett bomullsrenseri, som numera köper upp bomullen till bra marknadspris.
Micha Powon, generaldirektör på Cotton Development Authority, CODA menar att marknaden finns.
- Vi är 40 miljoner människor i Kenya, och 13 miljoner barn ska ha skoluniformer. I dag producerar vi 50 000 ton bomull och vi borde kunna öka tiofalt, säger han.
