Till Liria kommer kvinnor som varit offer för trafficking eller blivit misshandlade. Kvinnocentret öppnades 1999 av Nazife Jonuzi och idag jobbar tio personer där, alla kvinnor. De erbjuder juridisk rådgivning, psykologiskt stöd och kurser i bland annat data. Sedan 2003 tar de också emot kvinnor och barn i ett skyddat boende.
- Det skyddade boendet öppnade jag efter att ha besökt kvinnocenter i Sverige. Då visste jag inte vad jag gav mig in i, utan drevs av en vilja att hjälpa, säger Nazife.
En av de kvinnor vi träffar på Liria är Arta. När hon kommer in på Nazifes kontor ger hon ett starkt och sammanbitet intryck. Just hennes styrka och målmedvetenhet imponerar. Hon berättar att när hon inte fick komma tillbaka hem efter att ha lämnat sin pojkvän började hon söka jobb. Då var hon 16 år.
- Jag hade ingenstans att ta vägen och fick kontakt med några kompisar till min tidigare pojkvän. De sa att jag skulle få jobba på ett hotell. När jag kom dit så tvingade de mig istället att träffa en massa män.
Efter 4-5 månader lyckades hon fly. Hon tog sig till polisen och fick hjälp att komma till Liria där hon stannade i en vecka.
- Jag hade så många problem att jag inte stod ut med att var instängd. Därför stack jag från Liria och träffade några vänner. Jag var så ung och rastlös och klarade bara inte av att vara inomhus.
Arta tänder en ny cigarett så snart den förra tagit slut. Hon berättar att hon en period jobbade på ett café där hon trivdes, men efter en tid blev hon övertalad att flytta och ta jobb på en bar. Hon sväljer hårt och fortsätter.
- När jag jobbat i baren i tio dagar bjöd ägaren mig på Coca Cola som smakade alkohol. Jag ville inte dricka, men han sa att jag måste. Sen minns jag inte mycket av vad som hände.
När hon vaknade dagen efter upptäckte hon att hon hade märken på halsen och ont i kroppen. Ägaren sa att om hon berättade för någon vad som hänt så skulle han skada henne.
Arta hade ingenstans att ta vägen och fick ingen lön, så hon stannade kvar hos ägaren till baren. Han var mycket aggressiv och misshandlade henne både fysiskt och psykiskt. Trots det tänkte hon att det var bättre att tvingas vara med en man än med många. Men efter två års misshandel försökte hon ta sitt liv. Hon överlevde och lyckades så småningom rymma.
När Arta kom tillbaka till Liria fick hon hjälp av Nazife och hennes personal. Hon har fått en utbildning till hårfrisör och de har hjälpt henne att få kontakt med sin familj igen. Hennes mål är att fortsätta förbättras inom yrket och så småningom öppna en egen hårsalong.
- Liria har varit väldigt viktig för mig. De såg till att jag fick tillbaka mitt normala liv. Utan dem tror jag inte att jag hade klarat mig, säger Arta.
På det skyddade boendet har 530 kvinnor och 130 barn bott under en period. De kommer från olika etniska grupper, vilket kan vara problematiskt i ett land där segregeringen och motsättningarna är så stora. Men det är som föreståndaren Nazife säger:
- Våldet har ingen religion. När det gäller våld behandlas alla lika.
Nazife har även varit med och påverkat den nya lagen och strategin som ska öka kvinnors rättigheter och ge ett bättre skydd. Nu väntar hon bara på att lagen ska implementeras.
Fotnot: Arta är ett fingerat namn för att skydda kvinnans identitet.
