Bildspel
Nazife Jonuzi som arbetar på Lirias kvinnocenter i Kosovo
Foto: Kerstin Back/Sida
Foto: Kerstin Back/Sida
Hakije är en av de kvinnor som bor med sin dotter på Lirias kvinnocenter.
Foto: Frida Brännlund
Foto: Frida Brännlund
På Liria ordnas bland annat kurser i data.
Foto: Frida Brännlund
Foto: Frida Brännlund
Människan i centrum

Liria – en fristad för misshandlade kvinnor i Kosovo

Publicerad: den 21 september 2011

Uppdaterad: den 26 september 2011

Arta är 23 år, jobbar som hårfrisör och har ett bra liv. Så såg det inte ut tidigare. Som 15 åring rymde hon hemifrån och flyttade in hos sin pojkvän. När förhållandet sprack efter åtta månader fick hon inte komma tillbaka hem. Föräldrarna ansåg att hon skämt ut dem.

Till Liria kommer kvinnor som varit offer för trafficking eller blivit misshandlade. Kvinnocentret öppnades 1999 av Nazife Jonuzi och idag jobbar tio personer där, alla kvinnor. De erbjuder juridisk rådgivning, psykologiskt stöd och kurser i bland annat data. Sedan 2003 tar de också emot kvinnor och barn i ett skyddat boende.

 - Det skyddade boendet öppnade jag  efter att ha besökt kvinnocenter i Sverige. Då visste jag inte vad jag gav mig in i, utan drevs av en vilja att hjälpa, säger Nazife.

En av de kvinnor vi träffar på Liria är Arta. När hon kommer in på Nazifes kontor ger hon ett starkt och sammanbitet intryck. Just hennes styrka och målmedvetenhet imponerar. Hon berättar att när hon inte fick komma tillbaka hem efter att ha lämnat sin pojkvän började hon söka jobb. Då var hon 16 år.

 - Jag hade ingenstans att ta vägen och fick kontakt med några kompisar till min tidigare pojkvän. De sa att jag skulle få jobba på ett hotell. När jag kom dit så tvingade de mig istället att träffa en massa män.

Efter 4-5 månader lyckades hon fly. Hon tog sig till polisen och fick hjälp att komma till Liria där hon stannade i en vecka.

 - Jag hade så många problem att jag inte stod ut med att var instängd. Därför stack jag från Liria och träffade några vänner. Jag var så ung och rastlös och klarade bara inte av att vara inomhus.

Arta tänder en ny cigarett så snart den förra tagit slut. Hon berättar att hon en period jobbade på ett café där hon trivdes, men efter en tid blev hon övertalad att flytta och ta jobb på en bar. Hon sväljer hårt och fortsätter.

 - När jag jobbat i baren i tio dagar bjöd ägaren mig på Coca Cola som smakade alkohol. Jag ville inte dricka, men han sa att jag måste. Sen minns jag inte mycket av vad som hände.

När hon vaknade dagen efter upptäckte hon att hon hade märken på halsen och ont i kroppen. Ägaren sa att om hon berättade för någon vad som hänt så skulle han skada henne.

Arta hade ingenstans att ta vägen och fick ingen lön, så hon stannade kvar hos ägaren till baren. Han var mycket aggressiv och misshandlade henne både fysiskt och psykiskt. Trots det tänkte hon att det var bättre att tvingas vara med en man än med många. Men efter två års misshandel försökte hon ta sitt liv. Hon överlevde och lyckades så småningom rymma.

När Arta kom tillbaka till Liria fick hon hjälp av Nazife och hennes personal. Hon har fått en utbildning till hårfrisör och de har hjälpt henne att få kontakt med sin familj igen. Hennes mål är att fortsätta förbättras inom yrket och så småningom öppna en egen hårsalong.

 - Liria har varit väldigt viktig för mig. De såg till att jag fick tillbaka mitt normala liv. Utan dem tror jag inte att jag hade klarat mig, säger Arta.

På det skyddade boendet har 530 kvinnor och 130 barn bott under en period. De kommer från olika etniska grupper, vilket kan vara problematiskt i ett land där segregeringen och motsättningarna är så stora. Men det är som föreståndaren Nazife säger:

 - Våldet har ingen religion. När det gäller våld behandlas alla lika.

Nazife har även varit med och påverkat den nya lagen och strategin som ska öka kvinnors rättigheter och ge ett bättre skydd. Nu väntar hon bara på att lagen ska implementeras.

Fotnot: Arta är ett fingerat namn för att skydda kvinnans identitet.

Sidansvarig:

 
Tipsa en vän
Dela
Maputo
Foto: Jens Assur

Sidas årsredovisning 2012

Årsredovisningen visar på bredden av det svenska utvecklingssamarbetet och hur det bidrar till att göra skillnad för fattiga människor. Den visar även på en ekonomi i balans och att vi som första myndighet i Sverige har infört ett visselblåsare (whistle-blowing) system för att rapportera korruptionsmisstankar.

Sverige har givit stöd till Ugandas vatten- och sanitetssektor i över tio år. Viktiga framsteg har stärkt Ugandas institutioner som hanterar vattenresurser.
Foto: Helen Holm

Så blir en insats till

Varför väljer Sida att stödja just demokratiaktivister Tunisien eller sjukhus i DR Kongo? Ger biståndet bra resultat hos bönder i Bolivia eller bidrar man till utveckling genom att stödja marknadsutveckling i Östafrika? Det är många faktorer som spelar in när Sida väljer att stödja en biståndsinsats.

Säg nej till korruption
Foto: Scanpix

Förhindra korruption är en viktig del av biståndet

Korruption slår mot fattiga, hämmar tillväxten och hindrar den demokratiska utvecklingen. Att hantera risker och förhindra missbruk av anslagen är en viktig del av Sidas arbete. Korruption är ett allvarligt hinder för utveckling. Nu utvecklas det förebyggande arbetet mot korruption ytterligare.

Basinformation om svenskt bistånd
Tecla David, honungsproducent
Foto: Klas Palm

Vad gör Sverige för att minska fattigdomen i världen?

Sida arbetar på uppdrag av Sveriges riksdag och regering för att minska fattigdomen i världen. Det kräver samarbete och uthållighet. Genom utvecklingssamarbete stödjer Sverige länder i Afrika, Asien, Europa och Latinamerika. Varje land ansvarar för sin utveckling. Sida förmedlar resurser och utvecklar kunskap och kompetens. Det gör världen rikare.