– Rättvisemärkt har ett gott syfte och sätter strålkastarljus på viktiga frågor. Men som systemet är konstruerat fungerar det inte som ett alternativ till traditionell handel, säger Helena Johansson, föreståndare för Institutet för livsmedelsekonomisk analys vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
I rapporten Vad uppnås med rättvisemärkning? konstaterar hon att rättvisemärkning bara fungerar i liten skala.
– Det finns många fattiga jordbrukare men få rika konsumenter som är villiga att betala för dessa produkter, säger hon.
I dag lever 880 miljoner fattiga på landsbygden runt om i världen. Av dem är 1,5 miljoner anslutna till Fairtrade där svenska Rättvisemärkt ingår.
Fairtrade garanterar sina medlemmar ett minimipris. Men det gäller bara för den del av produktionen som jordbrukarna kan sälja via Fairtrade. Och enligt Fairtrade Labelling Organizations beräkningar säljs endast 30 procent som rättvisemärkt – resten säljs som konventionellt odlade grödor.
– Ibland ger reklamen känslan av att vanlig handel är orättvis och går att ersätta med Rättvisemärkning. Men det är inte möjligt i stor skala, säger Helena Johansson och fortsätter:
– Rättvisemärkt är inget långsiktigt sätt att stödja utvecklingen för den stora majoriteten. Det behövs högre produktivitet – större och effektivare enheter – för att öka inkomsterna för jordbrukarna.
Annika Rydman
