OmVärlden gjorde en resa längs med kusten i Ghana och pratade med fiskare, entreprenörer, biståndsarbetare, aktivister och politiker för att få en bild av hur upptäckten av olja påverkar ett land.
I Axim, en fiskeby i västra Ghana som har växt till ett samhälle, är det bara en enkelfilig väg som hindrar de låga, enkla husen från att spilla över ner på stranden. Färgglada, långsmala fiskebåtar ligger uppdragna på land längs med hela bukten, ytterligare några är ankrade något tiotal meter ut i Atlanten.
Nana Kwasi Peter har fiskat i 40 av sina 55 levnadsår. Mest tonfisk och svärdfisk. Men nu ser det ut att vara slut med det. Som så många andra fiskare fick han sina nät beslagtagna av flottan förra året. De hade drivit för nära den nya oljeriggen, som sedan drygt ett år ligger ett par timmars färd sydväst om Axim.
– Du förstår, säger han, fisken dras till de starka ljusen under riggen, som flugor dras till ljuset.
Därför, menar han, finns det inte längre lika mycket fisk i områdena längre från riggen. Om man fiskar för nära beslagtas näten. Om man fiskar längre bort får man inte samma fångst.
Hans kollega, 45-årige Michael Amegah, fyller i:
– Nuförtiden är fångsten bara en fjärdedel av vad den var. Tidigare fångade vi tre ton på ett dygn. Numera kan fiskarna stanna på sjön i fem dagar utan att komma upp i samma volymer.
Men efter att näten beslagtagits fiskar ingen av dem längre. Nu lever de på allmosor. De som fortfarande har nät ger dem lite fisk, som de kan sälja för att familjen inte ska svälta.
– För att få tillbaka våra nät måste vi betala för dem en andra gång, till flottan. Men sådana pengar har vi inte, säger Michael.
De säger att ungefär 20 båtar i deras bukt har drabbats av samma öde. Det gör omkring 20 procent, räknar jag. Och det är likadant i resten av fiskebyarna här längs västra kusten, hävdar Nana och Michael.
Jag frågar om de inte har förståelse för att man inte vill ha nät drivande för nära riggen.
Michael blir tvärarg och stirrar mig stint i ögonen:
– Om du blev hindrad att arbeta i sex månader, vad skulle du då äta!?
Han lugnar ner sig en aning, men fortsätter:
– Jag förstår att oljeinkomsterna är viktiga, men det minsta flottan kan göra är att ge oss näten tillbaka.
– Om några år kommer vi att vara väldigt hungriga, och väldigt arga, säger han, med både ilska och sorg i rösten.
Victoria Engstrand-Neacsu
Läs hela reportaget i OmVärldens papperstidning, nummer 2 2012. Finns i butik den 13 mars. Du kan också teckna en prenumeration här.
