Doha. Cancun. Genéve. Hongkong. Davos. Antalet städer i världen där Världshandelsorganisationens, WTO:s, 153 medlemsländer har träffats för att förhandla om ett globalt frihandelsavtal börjar bli lång. Lika lång som listan över de besvikelser som inträffat under det knappa decennium som förhandlingarna pågått.
Sedan starten i Qatars huvudstad Doha 2001 har världssamfundet gång på gång tvingats inse djupet på den klyfta som skiljer den rika västvärlden från de fattigare utvecklingsländerna. Förhandlingarna var nära att gå i lås 2008, men när den ekonomiska krisen väl bröt ut försvann all kompromissvilja hos hårt trängda politiker världen över.
Sedan dess har dödläget varit kompakt - fram tills nu.
När krisen dragit förbi visar all tillgänglig statistik att det är just det faktum att världshandeln förblivit relativt opåverkad under lågkonjunkturen som räddat världsekonomin undan total kollaps. Det har fått såväl makthavare som ekonomer världen över att höja rösterna för att slutligen föra Doha-rundan i hamn.
- Kostnaden för nuvarande handelshinder är avsevärd. Enligt beräkningar av Världsbanken skulle världens samlade inkomster öka med 160 miljarder US-dollar årligen om Doharundan av-lutades. Mer än hälften skulle tillfalla utvecklingsländerna och räcka till att lyfta 320 miljoner människor ur fattigdom till år 2015, säger handelsminister Ewa Björling.
Samtidigt är motsättningarna alltjämt stora kring hur avtalet ska se ut. På ena sidan står USA och västvärlden, som kräver att världens stora utvecklingsekonomier - Kina, Indien och Brasilien - ska öppna upp sina väldiga och i regel hårt skyddade marknader för industrivaror och tjänster. Samtidigt vägrar alla u-länder att kompromissa så länge inte EU och USA tar bort tullar och subventioner inom sina jordbrukssektorer.
Någon omedelbar lösning på dödläget är knappast att vänta. USA:s president Barack Obama har offentligt gett frihandelsfrågor låg prioritet, en inställning som knappast lär förändras förrän mellanårsvalen till kongressen i november är över.
Därmed ser det mörkt ut för den ambition som G20-länderna spikade i september i fjol: att avsluta förhandlingarna under 2010. Snarare befarar allt fler bedömare att tiden är på väg att springa ifrån Doha eftersom många av dagens akuta frågor, till exempel om klimatfärändringarna och tillgången på mat och vatten, inte berörs av förhandlingarna.
Ändå talar allt för att världens länder nu gör en sista kraftansträngning för att få klart avtalet lagom till "tioårsjubileet" nästa år. Under hösten möts WTO:s ambassadörer på högkvarteret i Geneve för att gå igenom alla förhandlingsområden infär G20-gruppens nästa möte i Seoul i november.
- Förhoppningsvis kan G20-ländernas ledare ge förhandlingarna en nödvändig politisk injektion så att en slutuppgörelse kan föras i hamn under nästa år. Det är centralt för världsekonomin i allmänhet och för utvecklingsländerna i synnerhet, säger handelsminister Ewa Björling.
|
VAD GÅR FÖRHANDLINGARNA UT PÅ?
Målsättningen med Doharundan är att världens länder ska kunna uppnå ett äkat välstånd genom handel. Färhandling-arna, som inleddes i november 2001 i Qatars huvudstad Doha, samlar WTO:s 153 medlemsländer och beslut fattas via konsensus. De viktigaste frågorna handlar om: |
|
MARKNADSTILLTRÄDE
Främst sänkta tullar och andra liberaliseringar av den globala handeln med jordbruksvaror, industrivaror och tjänster. |
|
SUBVENTIONER
Framför allt inom jordbrukssektorn i EU och USA, men också på fiskeområdet. |
|
FÖRENKLADE HANDELSPROCEDURER
Det vill säga alla typer av byråkratiska processer som omger den gränsöverskridande handeln - ett område som inte minst världens u-länder skulle tjäna mycket på att förenkla. |
|
MILJÖN
Vilken status internationella miljäkonventioner ska ha i handelsavtalet och hur marknadstillträdet fär miljävaror ska kunna färbättras. |
|
SÄRSKILDA UTVECKLINGSFRÅGOR
Hur WTO:s regler ska kunna anpassas efter u-ländernas förutsättningar och behov. |
|
VAD BRÅKAR MAN OM?
WTO:s generaldirektör Pascal Lamy uppskattar att 80 procent av förhandlingsfrågorna nu är avklarade och att 20 procent - själva knutpunkterna - återstår. Dödläget inom WTO handlar till största delen om handelshinder på jordbruks- och industrivaruområdet. Framför allt är det USA som bromsar fortsatta förhandlingar. USA menar att den förändrade maktbalansen i världsekonomin måste avspeglas i förhandlingsresultatet och kräver att stora tillväxtekonomier som Brasilien, Indien och Kina ska åta sig mer omfattande marknadsöppningar för jordbruk, industrivaror och tjänster. Dessa länder är dock inte beredda att kompromissa om de inte får mer i utbyte av de utvecklade länderna. Framför allt trycker man på att USA ska ta bort sina stora jordbrukssubventioner och att EU ska sänka sina jordbrukstullar. |
Tobias Hammar
