– Visst känner vi oss lyckliga. Vad mer kan man begära i livet än detta? utbrister Modesta Hernandez och ser sig omkring.
En smal stig leder upp till huset. På gårdsplanen möts vi av höns, katter och hundar. I dalen nedanför breder staden ut sig. Från den intensiva trafiken hörs knappt en susning, och när den regntunga skyn bryts av en dubbel regnbåge är det inte utan att man kan känna avund. Utsikten från terrassen är onekligen storslagen.
Huset är i huvudsak byggt i adobe, soltorkat lertegel som med sin oregelbundenhet vittnar om den kärlek husets ägare lagt ned i arbetet. Taket av korrugerad plåt bidrar till att ge den rätta, ruffa ytan, ett intryck som ytterligare förstärks genom de tunga stenar som lagts ut för att ge plåten nödvändig förankring.
Köket, byggt med grova bräder, till synes slumpvis ihopfogade, ligger delvis under bar himmel. Det hela ger ett luftigt och lantligt intryck. Ljudet av regn som droppar genom semitransparent plast förhöjer känslan vid matlagningen. Här dröjer man gärna kvar, kanske med en drink i handen, i väntan på att bönorna ska koka färdigt på spisen.
– När vi flyttade hit var detta rena landsbygden. Det fanns knappast ett enda hus i området, minns Modesta Hernandez som hunnit bli 53 år gammal.
Där inne i vardagsrummet möter barn och barnbarn. Väggarnas insida är av samma vackra material som fasaden. Mot golvets avskalade grå betong framträder de varma röda färgerna i möbler, textilier och konstverk extra tydligt. Den genomtänkta ljussättningen får vardagsrummet att verka större än vad det verkligen är.
Familjens liv präglas av ett starkt miljömedvetande. Ingenting slängs i onödan, utan det mesta tas till vara och återanvänds.
Stor möda har lagts ned på detaljer som förhöjer helhetsintrycket. Syftet har varit att skapa ett boende utöver det vanliga. Och nog har Modesta lyckats. Genom en sinnrik konstruktion har köksredskap och kastruller fått en både praktisk som estetiskt tilltalande upphängning.
Bad och tvättstuga ligger lite avskiljt och med murade lättbetongblock som fundament. Genom ett plaströr som satts samman med en återanvänd dunk kan vatten från taken ledas vidare till en tunna där det samlas upp. Tack vare vacker gul plast har badrummets entré förvandlats till en färgsprakande palett.
Det dröjde sex år innan familjen fick elektricitet och fem år senare hade man den stora turen att få rinnande vatten.
Kanske kommer de någon gång i fram-tiden också att få avlopp och en riktig toalett. Helt omöjligt är det i alla fall inte.
Så fixar du stilen:
Se till att födas som en av de tre miljarder människor världen över som tvingas överleva på mindre än två dollar om dagen.
Flytta därefter från landsbygden eftersom du inte längre kan försörja dig på den lilla mark familjen har, eftersom det du producerar konkurrerats ut av europeiska, skattesubventionerade bönder.
I staden söker du rätt på en tom markplätt i utkanten av något slumområde. Med hjälp av hårt arbete och tipsen nedan bygger du sedan enkelt ditt drömhus.
Har du tur kan du till och med få bo kvar, utan att bulldozers jämnar det lilla du har med marken.
David Isaksson
