Evans Brown, 30, trodde inte på löftet först. Att han skulle få pengar av mobil-operatören Tigo om hans mamma skulle gå bort lät för otroligt. Men hans kompis påstod att det var sant, han behövde bara registrera sig själv och en anhörig, gratis, och sedan var livförsäkringen fixad.
– Till slut registrerade jag mig och min mamma. Hon hade varit diabetessjuk i flera år, säger Evans Brown, där han sitter på familjens innergård i stadsdelen Jamestown i Accra.
Några syskonbarn sitter på en bänk och skriver stora bokstäver i sina anteckningsblock samtidigt som kycklingar pickar på marken runt deras fötter. Två av Evans systrar pratar och skrattar över tvättbaljorna och hans far sitter tyst och vilar på en pall en bit bort.
Det har gått en månad sedan mamman gick bort. Då hade Evans Brown haft livförsäkringen kopplad till sitt mobilabonnemang i mer än ett år. Osäker på hur länge hon skulle leva, men med tankarna på en försäkringspremie som skulle bero helt på hur mycket han gjorde av med på mobiltelefonen månaden innan hon dog. Varje månad kom en uppdatering om hur mycket han ringt för, och hur stor försäkringspremie det skulle ge om olyckan var framme månaden efter.
Tidigare lade Evans Brown ungefär 40 kronor på sitt mobilanvändande varje månad. Månaden innan mamman dog var han uppe i 100 kronor.
Få personer i Ghana är försäkrade, och i ett låginkomstområde som Jamestown har många svårt nog att spara för framtiden. Mobiltelefoner däremot, har alla.
Karin Wallén
Hela artikeln kan du läsa i pappersversionen av OmVärlden 3 2012. Prenumerera, köp digitalt, eller i butik den 17 april.
