Demokratiinstitutet Idea följer inte samma lagar och regler som andra biståndsorganisationer. UD har beviljat Ideas medarbetare rättslig immunitet och särskilda privilegier. Därmed kan de inte åtalas för brott och organisationen be-höver inte berätta vad den gör med sina pengar.
När regeringen talar om transparens i biståndet nämner den aldrig demokratiorganisationen Idea. Trots att Idea har sitt huvudkontor i Sverige och är stor mottagare av svenska biståndspengar, tillåts de följa sina egna regler och lagar. Som mellanstatlig aktör har den till exempel ingen skyldighet att lämna ut information om hur organisationen hanterar svenska biståndspengar.
Detta beror i hög grad på ett så kallat värdlandsavtal som Sverige har tecknat med Idea. Enligt detta ska organisationen och dess personal beviljas så kallad rättslig immunitet vilket innebär att de inte kan åtalas för brott. Samma sak gäller personalens familjemedlemmar. Enligt avtalet är Ideas egendomar okränkbara. Det gäller till exempel kontoret på Strömsborg, personalens bostäder, korrespondens,kommunikationer och kurirer.
Därmed är det helt upp till Idea om organisationen vill berätta för allmänheten vad den gör med sina pengar. Varken den svenska Riksrevisionen, polis eller åklagare har rätt till insyn i verksamheten – inte ens vid misstanke om brott.
Tyvärr verkar det som om Idea utnyttjar denna situation. OmVärlden har vid flera tillfällen begärt ut uppgifter från organisationen. Men Idea har knappt släppt ifrån sig något av substans. Detta är ett mycket märkligt beteende hos en organisation som har till uppgift att sprida demokrati och yttrandefrihet runt världen.
Nyligen bad till exempel OmVärlden att få veta hur mycket pengar Idea hade spenderat på möbelköp till kontoret på Strömsborg. Enligt ett tips som kommit till redaktionen uppgick dessa inköp till miljontals kronor. Men Idea vägrade att lämna ut informationen. OmVärlden vände sig då till UD som sitter med i Ideas styrkommitté. UD hävdade då att departementet inte heller får denna typ av information från Idea.
För att få ut uppgifter från organisationen har vi därför varit hänvisade till anonyma källor, som med stor risk för sin egen karriär, har trotsat sin ledning. Eftersom Idea inte omfattas av svensk lagstiftning har dessa källor ett mycket svagt rättsligt skydd om de skulle bli upptäckta.
I samband med OmVärldens publicering om Idea i juni varnade Ideas ledning personalen för att läcka information till journalister. Alla anställda fick också ta del av en ny så kallad whistle-blowing policy. Den gick i hög grad ut på att personalen skulle rapportera eventuella tips om oegentlig-heter till sin närmaste chef och inte läcka dem till medierna. Många i personalen tyckte att detta kändes obehagligt eftersom detta system inte garanterade att deras information behandlades konfidentiellt.
Värdlandsavtalet med Idea ger också organisationen och dess konsulter ekonomiska privilegier. Bland annat är organisationen befriad från alla direkta skatter. De svenska medborgare som jobbar på Idea i Stockholm måste dock betala skatt. Men i avtalet förbinder sig regeringen att betala tillbaka hela den summan till Idea.
Den senaste versionen av värdlandsavtalet klubbades av Sveriges riksdag i maj år. Det är mer långtgående än tidigare. Både immuniteten och privilegierna är mer omfattande än de som finns för FN:s personal. För att avtalet skulle kunna gå igenom krävdes till och med en lagändring vilket riksdagen godkände den 24 maj i år.
Det kan säkert finnas skäl och förklaringar till varför en organisation som Idea, med uppdrag i mycket svaga stater, kan behöva ett speciellt regelverk för att skydda personal och arbetsmaterial.
Men frågan är om detta värdlandsavtal är rimligt. Idea kostar svenska staten en hel del pengar men vi saknar möjlighet att granska hur de används. Detta borde rimligen irritera regeringen som har gjort öppenhet och insyn i biståndet till en av sina paradfrågor. När ska det gå att söka efter Ideas konsultavtal i databasen Open Aid?
Nils Resare
Journalist och författare
