Världen
Fetma

Flickor tvångsmatas

Publicerad: den 7 mars 2011

Kvinnonormen i Mauretanien är som västvärldens idealisering av smalhet - fast tvärtom. Där är en vacker kvinna en fet kvinna, med bilringar runt magen och hudbristningar på armarna.

Man säger att ju tjockare en kvinna är, desto större plats har hon i sin mans hjärta. För att uppnå denna åtråvärda kropp stoppar kvinnor i sig fet mjölk, oljig couscous, majsgröt och andra kaloribomber.

Vad värre är att de flickor som inte vill ofta blir tvingade. Utövandet av “leblouh”, tvångsmatning av unga flickor, är en tradition som går tillbaka till 1000-talet och har sitt ursprung bland morerna. Att ha en fet kvinna, liksom att ha feta och välmående djur, symboliserade då välstånd för mannen. Detta lever till viss del kvar än i dag.

Ett tag var traditionen på väg att dö ut, men efter att militärjuntan tog makten från den demokratiska regeringen i Mauretanien år 2008 har utövandet fått ett uppsving igen. Juntans maktövertagande sägs ha inneburit en återgång till mer traditionella roller för kvinnor generellt. De förväntas stanna hemma, laga mat och göra sig feta för att tillfredsställa männen. Det har även blivit allt vanligare att använda starka mediciner för att uppnå snabba resultat.

Innan militärkuppen praktiserades “leblouh” på 20-30 procent av flickorna i städerna, och på 50-60 procent av flickorna på landsbygden. Efter kuppen sägs den siffran ha stigit till 80 procent i flera områden.

Till exempel anordnas läger under skolloven för flickor mellan 5-14 år, för att förbereda dem för giftermål. Där får flickorna i stort sett bara sova och äta. De får lära sig att smala kvinnor är underlägsna, och om flickorna spyr upp maten tvingas de att äta sin egen spya.

Kvinnoidealet i Mauretanien ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och högt blodtryck avsevärt.

Lisa Persson

 
Tipsa en vän
Dela
Intevju Taslima Nasrin
Taslima Nasreen
Foto: Pär Olsson

Livsfarliga ord

Taslima Nasrin kritiserar islam och kvinnoförtrycket i sitt hemland Bangladesh i sina böcker och dikter. Resultatet: Hon lever sedan 19 år i exil, med tung bevakning. Senast på bokmässan i Calcutta i våras vägrade arrangörerna att lansera hennes bok. De första åren tog hon sin tillflykt till Sverige.

Krönika: Petina Gappah
Petina Gappah
Foto: Joakim Roos/Scanpix

Jag tror på en förändring i Zimbabwe

Den 16 mars, en månad innan Zimbabwe firar 30 år av självständighet, kommer jag och miljoner av mina landsmän att gå till vallokalerna för att folkomrösta om en ny konstitution. Vi förväntas säga ja eller nej till det som ska utgöra grunden för ett nytt socialt kontrakt mellan de styrande och de styrda.